Slit och släp.......

Har helt enkelt missat en bloggdag. Tiden räcker bara inte till. Fattar nu vilken hjälp vi har av Conny Linn och jag. Har hela veckan gått upp fem för att få ut hunden och alla hästar. Vanligtvis är det Conny och Linn som fixar detta. När vi sen kommer hem är stallet mockat, vatten i stall och hagar utburet därtill är också hunden motionerad. Kvällsfodrar gör jag alltid så det är inget annorlunda. I går kom favoritbonden med hö. Detta brukar Conny ta hand om men i går föll lotten på Linn och mig. Efter höet kom hovslagaren. Då gick jag på ren vilja. Trött var bara förnamnet. Orkade knappt äta. Tror jag somnade på väg upp till sängen. Må Connys revben läka snart. Det är vad jag önskar just nu. Mer spännande läsning i morgon.

Undrar varför vi inte verkar komma ut på tävlingsbanan....

Debut var det tänkt på Storbyns pay and jump. Transport bokad, Linn och Chaboo väl förberedda näst intill överförberedda. Då är vi tillbaka på ruta ett. Den som får köra vårt ekipage är Conny. Har svårt att tänka mig att han piggnar till så att han överhuvudtaget kan köra bil. Vi får kanske helt enkelt göra debuten inomhus. Det kan finnas en fördel med det. Väggarna bromsar upp tempot lite. Chaboo är oerhört stark och välmusklad vilket gör att han blir stark. Hoppning är dessutom hans favoritsysselsättning som gör att han gärna lägger i en högre växel. Linn som är en vän av ordning med sin häst tänker inte ta den enkla vägen och betsla upp utan har i stället focuserat på lydnad mellan hindren. På en vecka har hon verkligen gjort underverk. Det är det som är så häftigt med Linn. Dyker det upp ett problem så tar det henne en vecka att lösa det. Helt focuserad blir hon på denna brist och lägger ner hela sin energi på att denna brist ska bort. Egentligen måste hon vara varje tränares dröm. Att vid varje nytt möte är "hemläxan" gjord och åtgärdad. Har sett alldeles för många ryttare som rider för sin tränare en gång/vecka slentrianmässigt. Den brist som påtalades veckan innan är även denna gång inte åtgärdad utan snarare förstärkt.
Det är just Linns focus som får mig att bli ledsen att Connys revben är de som kan sätta snubbelben för Linn och Chaboo då det gäller fredagens pay and jump. Ingen är så mycket värd ett kvitto på det slit som hon lagt ner på Chaboo för att få honom dit han är idag. Så låt det lösa sig på något sätt!

Punkterad lunga, ett gäng brutna revben och dito skadade.....

Nu är han då hemma vår hjälte sedan i lördags. Facit blev en punkterad lunga, de flesta revbenen på vänster sida av och resten skadade. Om han har ont? Ja, varså säker. Glad är jag att han kom hem så snabbt. Hur det än är så är det fruktansvärt tråkigt då inte hela familjen är samlad. Tur att jag har komptid att ta ut för att vara behjälplig. Conny kan nog inte göra så mycket på en stund. Själv säger han att han att han tänker vara sjuk den här veckan ut sen får det fan vara nog. Envis är han kan jag lova. Så vi får se hur lång tid det tar den här gången. Första gången han blev illa skadad var vid ett fallskärmshopp,åtta veckor tog det. Andra gången hjärnblödning, rehabiliteringstiden var då tre veckor sen började han jobba. Tredje gången klämd av två stockar på jobbet,livlös en bra stund, hälften av revbenen av resten skadade. Två veckors vila sen tillbaka till jobbet. Det kan nog stämma att han behöver den här veckan med min ömma vård sen är det fan i mig nog. Måste tillägga att i dag när han skulle ta på sig sina kläder fanns de inga kläder att ta på. T-shirt, träningsbyxor och gympaskor var stulna + tre hundra spänn som låg i byxfickan. Inte ens på ett sjukhus kan klåfingriga hålla sig borta från andras egendom.

Våga vägra blunda för alla narkotikarelaterade brott som begås i vår kommun.....

Blir alldeles matt då man tittar i tidningar och läser om Avesta kommun. Allt som oftast läser man om diverse olika brott som begås, ofta drogrelaterade. Folk blir mer och mer frustrerade för att dessa brottsliga förmågor bara fortsätter och fortsätter. Bara under den senaste veckan har följande hänt:
*stöld på bilfirma där en person gömt sig till personalen gått hem därefter tillslag av bil
* stöld av bil och hästtransport stoppad i Lerbäcken, förmodligen på väg att sno utrustning från ARK
* stöld av bil på Regementesområdet i Falun. Gärningsmannen hemmahörande i Avesta. Väl här snor han nycklar hos Landrin. Gripen vid Hemköpsrondellen.
* eventuellt mordförsök i Nordanö

Är det inte dags att vakna upp ur vår skyddade värld och se verkligheten som den är. Alla naiva som inte vill se den krassa verkligen, allt från socialhandläggare till privatpersoner. Vi hjälper varken missbrukaren eller samhället om vi ska blunda.
Skrev en kommentar på en facebook sida där jag inte strök medhårs vad gällde beklagandet av mottagandet på Falu lasarett från en av besökarna till offret från Nordanö. Genast kommenterade vederbörandes mamma att det var tur att det fanns andra medkännande vuxna som gjorde trevliga små inlägg i stället för mitt krassa. Det visade att det ändå fanns hopp om mänskligheten. Ja eller hur! För i helvete människa detta "offer" är en av dessa kriminella i Avesta som dessutom använder droger. Hade det varit min unge hade jag blivit galen om jag visste att hon umgicks i sådana kretsar som ovan nämnda offer. Är det inte så att det är sådana som jamlar med och bara accepterar som ser till att det INTE FINNS NÅGOT HOPP FÖR MÄNSKLIGHETEN. Faktiskt tycker jag att man kan räknas som medskyldig så fort man inte sätter ner sin fot och säger STOPP!!!

Vrickat foten efter vurpa och ramlat från stegen......

I tufft dygn i Bengtsbo. Min "18-årige" sambo Conny var tydligen tvungen att leka crossåkare i en av grannens kohagar i går vilket resulterade i en liten lätt vurpa med vrickad fot. Linkande och stönande tog han sig i alla fall framåt hjälpligt. I dag var han uppenbarligen tvungen att ta sig upp ovanför stallet, har fortfarande ingen aning varför. Redan i maj försökte jag äntra stegen och insåg att den hade murknad ihop och att det var förenat med livsfara att beträda denna ytterst instabila stege. Fyra månader senare har naturligtvis inte stegen blivit det minsta stadigare. Men den kära Tarzan, läs Conny svingar sig frimodigt upp vilket får den ynkliga stegen att dra sin sista suck och förvandlas glidande till en trave kaffeved med Conny liggandes under. Under Conny ligger en sten som han slår ryggen i, tack och lov inte huvudet. Sitter nu har bredvid och ser ut som om han är döende och kippar efter luft. Förmodligen har revbenen fått sig en rejäl smäll.
Tapper är han den gode Tarzan att åka till sjukhuset är inte aktuellt. Sjukhus är till för riktiga skador inte för sådana här lätta skador som kan uppstå när man trillar baklänges med en stege i molekyler över sig rakt ner på en stor sten. Är man dessutom i den tron att smärtlindring är detsamma som avlivning då har vi ett problem här i Bengtsbo.

Uppdatering: Efter att det börja väsa oroväckande då ovanstående hjälte andades fick jag lov att ringa till sjukvårdupplysning för att få ett gott råd om vad vi skulle göra. Svaret var klart och tydligt "ÅK OMEDELBART IN PÅ AKUTEN" alternativet var att de skulle skicka en ambulans. Då minsann gav Tarzan efter och hasade sig med stor smärta in i bilen. Väl där fick vi komma in på stört, man kallade det för trauma, prioritet 1. Då tror jag att vår hjälte fattade att det här var inte någon liten skada som skulle läka på ett par timmar. Vad man trodde var att lungan var punkterad. Mot Falun i ambulans, nej den lilla sambon fick inte köra honom. Läget kunde snabbt försämras. Då minsann lät han sig till och med övertalas att morfin kanske var ett alternativ för att lindra smärtan. Fastspänd på båren såg jag hur man körde in honom i ambulansen och drog i väg. Där stod jag ensam kvar och kände mig nästan som en vinnare. Nu skulle Tarzan åtminstone inte dö framför mina ögon utan att jag kunde göra någonting. Han är i de bästa av händer. Det känns som jag varit med om det här förut,flera gånger faktiskt.

Skottskadad i Nordanö.........

Med fasa läste jag på datorn i morse att en man påträffats skottskadad i Nordanö, utanför Avesta. Kalla kårar löpte efter ryggraden medan jag läste. Ofta,ofta när det inträffar något brottsligt i Avesta trakten känner man till de inblandade. Vem var det nu, den här gången? Innan elva så var det bekräftat med namn och allt. En man i tjugoårsåldern skriven på en adress i närheten av där han hittades. Ja då, nog känner jag honom allt. Hans mycket sympatiska morföräldrar är gudföräldrar till Linn. Åh vad jag tycker synd om dom. Deras barnbarn hamnade eller valde fel sällskap, började med droger och har blivit dömd för både det ena och det andra. Som alla missbrukare ser de sig som odödliga, listiga och framför allt coola. Den här gången var det något som gick fel. Det kan vara allt från en drogskuld som inte är betald, till någon som vill hämnas en misshandel eller en svensson som blivit bestulen på något. Det sistnämnda alternativet är inte helt otroligt. Man börjar bli trött på det patetiska slöddret i Avesta som inte kan skilja på mitt och ditt.
Om jag tycker synd om offret både ja och nej. Ja. därför att detta har varit en mycket gullig pojke som var älskad utav alla. Nej, därför att han utan skrupler beter sig som ett svin mot alla dessa som älskade honom (förmodligen gör de det än). Det går inte att leva som ett svin,langa knark, misshandla och stjäla. En vacker dag får någon nog.

Ridsportens profiler i Avesta.......

Sitter och funderar på om vi verkligen har haft några profiler inom ridsporten på många, många år här i Avesta. Tveksamt! För mig är en profil en sådan person som lämnat sådana spår efter sig en som man aldrig glömmer. Den jag direkt tänker på är Arnold Eriksson aställd som stallchef av familjen A:xon Johnsson. Med skräck och samtidig stor förväntan anmälde man sig på dressyr lektioner för denna kunniga och stränga man. Gud nåde en om man inte gjorde sitt bästa. En kunnigare hästkarl får man leta efter och det han inte kunde lära ut var heller inte värt att veta. Olle Höglund en av de få ridande männen i Avesta var en annan av dessa profiler som kom att betyda en hel del. Med en gigantisk kronhäst fick han oss att kippa efter andan av avundsjuka. Vi ville också ha en kronhäst som var så lydig som Olles. Fick man den stora äran att rykta denna koloss kände man sig som den mest betydelsefulla person i världen. Åke Åkerlund denna Avesta profil som startade Åsebo RS till lycka för Avestas tjejer. En vänligare och mer varm person kan knappast ha funnits. Märk väl att det är män som har satt sin stämpel på mig genom åren. Funderar på varför? Kan det vara så att i den kvinnliga hästvärlden råder så mycket avundsjuka och så mycket prestige att det blir otrevligt att befinna sig mitt i.Man vet att så fort man lämnat den inre cirkeln kan man vara föremål för skitsnack. Aldrig någonsin hörde man nedlåtande kommentarer om någon av dessa män och stackars oss om vi så mycket som knystade något något ofördelaktigt om någon annan.