Med fasa läste jag på datorn i morse att en man påträffats skottskadad i Nordanö, utanför Avesta. Kalla kårar löpte efter ryggraden medan jag läste. Ofta,ofta när det inträffar något brottsligt i Avesta trakten känner man till de inblandade. Vem var det nu, den här gången? Innan elva så var det bekräftat med namn och allt. En man i tjugoårsåldern skriven på en adress i närheten av där han hittades. Ja då, nog känner jag honom allt. Hans mycket sympatiska morföräldrar är gudföräldrar till Linn. Åh vad jag tycker synd om dom. Deras barnbarn hamnade eller valde fel sällskap, började med droger och har blivit dömd för både det ena och det andra. Som alla missbrukare ser de sig som odödliga, listiga och framför allt coola. Den här gången var det något som gick fel. Det kan vara allt från en drogskuld som inte är betald, till någon som vill hämnas en misshandel eller en svensson som blivit bestulen på något. Det sistnämnda alternativet är inte helt otroligt. Man börjar bli trött på det patetiska slöddret i Avesta som inte kan skilja på mitt och ditt.
Om jag tycker synd om offret både ja och nej. Ja. därför att detta har varit en mycket gullig pojke som var älskad utav alla. Nej, därför att han utan skrupler beter sig som ett svin mot alla dessa som älskade honom (förmodligen gör de det än). Det går inte att leva som ett svin,langa knark, misshandla och stjäla. En vacker dag får någon nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar