Började tidigt i dag med träff med föräldrar. Dagen har rullat på i etthundrafemtio. Under läxläsningsprofilen kände jag ett oerhört sug efter en ridtur på min ädla springare Pochahontas. Det är något speciellt med Pochahontas trots allt. Tänkt var att hon skulle bli tävlingshäst i hoppning för dåvarande ägare. Hon hade lånat sin mammas arabsto, en av de dyraste som på den tiden importerats till Sverige. Popona ox hette hon. Hur man sedan valde hingst är en berättelse för sig. Den skulle vara så nära arabstoet som möjligt. Den närmaste hette Copain en halvblodshingst efter Chapman. Elak var han minsann men närma bodde han. Chapman är ju som bekant en gångartshingst. Jag förstår inte riktigt hur man tänkte. Fölet Pochahontas pluppade ut och ska enligt många vara det fulaste föl som skådats. Det blev aldrig som ägaren önskat. Ett lynnigt litet (1.56) halvblodsarabsto med dålig ridbarhet och inte speciellt intresserad av hoppning. Dåvarande ägare sålde Pochahontas till sin mamma där hon uppvisade sitt lynniga humör genom att antingen kasta av den stackars modern eller annars vägra gå från stallbacken. Det var då jag kom in i bilden och köpte henne för en billig penning. En av de första gångerna jag red henne började hon bocka hysteriskt. Jag kände att jag satt i luften på sidan av sadeln och var övertygad om att jag skulle ramla i backen. Plötsligt tappar Pochahontas balansen, snubblar till och fångar upp mig i sadeln. Snacka om att ha tur .Då hände något med det lynniga lilla stoet. Hon var övertygad om att hon fått den skickligaste av ryttare till ägare. Sen den dagen är hon mycket imponerad av mig och är mycket sammarbetsvillig under ridning, så länge det är jag som rider. En av ryttarna som provred henne blev konvalecent i ett halvår med svåra kotförskjutningar. Efter det är jag mycket försiktig med att låna ut henne.
Hur som haver så älskar vi varandra kanske för att vi är lika lynniga båda två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar