Prinsbröllop.....

Eftersom man är ledig kan man roa sig med att titta på prinsbröllopet från Stor britannien. Det var exakt vad jag gjorde igår. Av någon anledning som jag inte själv begriper gillar jag kungligheter av alla slag och bröllop i synnerhet. Inte kunde det brittiska bröllopet mäta sig med vårt kronprincessbröllop inte. Visserligen var Kate vacker som en dag och William stilig om än stel. Bröllopsgästerna kom från världens alla hörn. Hattar av alla slag representerades på detta bröllop. De flesta otroligt gräsliga. Att vara rik och kunglig innebär inte alltid att man har smak vilket detta bröllop var bevis på. Trevligt är det i alla fall med lite flärd i min lantliga vardag utan hattar och dräkter. Hästarna är släppta i sommarhagen med betesreducerare. Det är rätt så tjurigt ska ni veta. men vad gör man inte för att försöka ha någon som helst figur på dom små älsklingarna.

Fy vad jobbigt....

Har inte orkat skriva sen sist, Det sista var att vi skulle åka till Kårbo där Linn tränat den lilla treåringen Scilla för treårstesten i Svärdjö. Sussi skulle komma och hjälpa till. Som vanligt började det med visning för hand. På rakt spår märktes ingenting men så fort de kom på kortsidan märktes en underlig hälta som utgick från korset. Det hör till saken att hästen hade ett sår på hasen som man skulle kunna tro hörde ihop med hältan. Kanske en omkullspringning i hagen,trodde vi. I vilket fall avbröts träningen för dagen och hästen skulle undersökas av veterinär. Anna kom på kvällen och märkte inget på rakt spår men på böjt en underlig hälta som utgick från korset. Tid bokades för vet Mats Axelsson i går. Vi trodde att med behandling och vila skulle detta gå över som de flesta skador gör. Chocken var stor när matte Angelica ringde och berättade att hästen måste tas bort. Tre halskotor 5,6 och 7 var helt uppluckrade. Man kan ju fundera hur tex bäckenet kan se ut. För jävligt ren ut sagt. En treåring med framtiden för sig kan man tycka. Så blir det nu inte. Allting känns overkligt. Man ska aldrig ta något för givet.

Påskafton....

Påskafton med fantastiskt väder. Städning inne och städning ute. Med risk för att jag bländade världen med mina mycket bleka ben tog jag av mig i shorts. Detta är ett traumatiskt ögonblick då man inser hur vit man är om benen. Tog en paus i krattandet för att gå ner på byns konstutställning. Satt på mig långbyxor för att inte chocka kultureliten. Jeppen är en fantastisk konstnär tack vare sin mångsidighet. Akvareller,akryler,oljor,tecknade motiv och lera. Hoppas jag vinner ett konstverk. Eftermiddagen till Kårbo med unghästridning. Den lille hade gjort sig lite illa vilket påverkade rörelsemönstret. Tränade i stället uppsittning vilet stoet inte tycker om. Red i sakta mak ut på ridbanan och då händer det den lille fullkomligt exploderar. Upp på bakbenen ner på backen och sedan en bockserie. Linn då flög hon som en projektil nejdå hon bara sitter där,lättar inte ens ur sadeln utan bara följer med i rörelserna. Imponerande må jag säga. Den ungen har en framtid som rodeoryttare. Efter ridturen bad jag att få kolla sadeln eftersom jag tycker det är konstigt att hästen reagerar när man sitter upp. Bommen var hel men i kanalen stack det ut två piggar som måste påverka så fort man sitter upp eftersom man lägger vikt fram i sadeln. stackars lilla hjärtat. En förklaring till det underliga beteendet.
Efter Kårbobesöket red Linn ut en långtur med Ida och jag minsann plockade vårens första murklor som ska avnjutas idag.

Underbart är förnamnet....

Vilken vacker morgon. Frost när vi släppte ut hästarna men nu är det bara så underbart. Gårdagkvällen handlade om hoppning för Linn och Ida. En ordentlig framridning med ökad och minskad volt,öppna och bakdelsvändningar för att lösggöra bogarna. Två hinder formade som ett sluttande tak högt ställda på ridbanan för att träna svängar från diagonalen. Ville få tjejerna att få med ytterbogarna med hjälp av ytterhjälper och små tygeltag. Linn börjar bli mästerlig på svängar. Ida har svårt med högersvängar där hon med sitsen trycker bort Isor ur sväng. Vänstersväng är helt okay.
Idag blir det förmodligen Kårbo och unghästridning för Linn och mig. Ett stort förtroende hon fått att visa och rida på treårsvisningen. Det är hon värd denna guldklimp.

Det är väl då själva fan....

Det verkar som om folk har väldigt lite för sig att göra. Blir smått irriterad över att med jämna mellanrum få höra att Linn har slutat rida och att hon knappt ens har någon häst. Skit i oss för helvete. För sista gången, Linn rider, har häst och kommer att visa sig på tävlingsbanan när vi så tycker. Sköt era egna hästar, se till så dom håller måtten och focusera på era mål (om ni nu vet vad ni har för mål) och era träningsupplägg om ni nu har någon tanke med dessa. Om nu våran simpla lilla hästverksamhet är så intressant kan ni verkligen inte ha mycket till liv!!!

Borta en stund...

Har varit väldigt inaktiv och skrivet ett tag. Jag har inte haft lust ( vårtrötthet) och heller inte tid. Omdömesskrivning om eleverna har gjort att man skrivit mer än tillräckligt. Utvecklingssamtal därtill har gjort att orken trytit. En liten sjuk Luggo har gjort att jag focuserar på det. Nåväl tror jag är på banan igen. Har setat på webben och läst resultat,dels elitseriehoppning. Gick väl inget vidare om man säger så. Jag tror att det är på det viset att man helt enkelt inte tänker elit. Hästarna tränas för ensidigt utan mål och utan minutiöst uppbyggande. Frågan är om ryttarna överhuvudtaget tränar sig själva mentalt och fysiskt. Har man tänkt över hur många som verkligen krävs i ett elitsatsande lag? Man måste ha minst sex, helst åtta kapabla ryttare och hästar eftersom dagsformen varierar. Det går inte att bara ha ett lag. Redan här visar det att man inte tänker elit. Satsar man i elit i någon annan sport då pratar vi elitsatsning till hundratio procent. Vad är skillnaden?