Härlig lördag.....

Fick agera chaufför till Linn som hade tillbringad fredagsnatten på en av stadens krogar. Alltså inte kapabel att köra bil klockan 10.00 på lördagsmorgon. Denna lördag var en överraskningarnas dag för Södra Dalarnas ryttarförenings tävlingsryttare. Härligt intiativ. Sexton stycken blev dom. Överraskningen bestod av två timmars uteritt på islandshästar, korvgrillning och sedan den riktiga höjdpunkten horseball., något ingen tidigare testat på. Vilket liv det blev och vilket adrenalinpåslag. Helt underbart roligt tyckte ryttarna och helt fantastiskt publikunderhållande tyckte vi som tittade på. En helt enkelt superrolig dag!

Snart är vilan över för den här gången......

Nu är det inte långt kvar på Chaboos höst vila. Den var efterlängtad både för häst och ryttare. Nu är det ändå dags att tänka på år 2013 och tävlingssäsongen. Var in och kikade på nästa säsongs tävlingtermin på TDB. Det finns en hel del att välja på. Var också in och tittade på dressyrtävlingar till Frank, pay´n jump har inte kommit ut än. Nu är det dessvärre inte säkert att vi kommer att honom kvar till nästa säsong eftersom nuvarande ryttare inte vill köpa honom något som vi i familjen hade önskat. Det kostar alldeles för mycket pengar att behålla honom. Pengar som vi behöver till att satsa på Chaboo. Men man vet aldrig vad som händer. Den som lever får se.

På väg upp tror jag....

Har under alla mina år gått i sank från mitten av oktober och fram till mitten av november. Känner ingen som helst glädje eller mening med någonting. Allt är helt åt helvete värdelöst. Varje morgon får jag kämpa med att ta mig upp ur sängen. Vill helst ligga i fosterställning hela dygnet. Varje morgon samma procedur. Övertala mig själv att ändå stiga upp ur sängen, duscha och ta mig till skolan. Möjligheten finns ju att jag kan gå hem om jag inte skulle orka. Det har än så länge inte hänt att jag gått hem. På något sätt går dagarna och jag fungerar. Jag är nästan helt säker på att inte någon i min omgivning känner till att jag varje år drabbas av ett depressionsliknande tillstånd. Ett tillstånd som som är så vidrigt att befinna sig i så att man inte önskar sin värsta fiende att vara i närheten av något liknande. Tänk er själv att varje dag känna sig så fullständigt värdelös, så glädjefattig, så meningslös. Det är så vidrigt detta tillstånd att befinna sig i då man resten av året känner en sådan livsglädje ,tacksamhet och förnöjsamhet. Så plötsligt i går kände jag i ett par minuter den där pirrande glädjen som jag oftast känner över att leva. Dessa två minuter var så betydelsefulla så att jag sov en hel natt utan ångest och vaknade utan att kämpa för att ta mig ur sängen. Är det så att det är på väg att vända nu?

Danai Doverholt och Tango trea på ponnySM......

I helgen har det varit ponny SM i Borås. Avesta hade en representant med och det var Danai Doverholt och Tango. Många elaka tungor har det senaste året väst att ponnyn var slut. Desto roligare då det visade sig att med lång vila (för hand) och ett sakta och eftertänksamt igångsättande går det att få tillbaka sin älskade häst i sitt livs form. Det är nog inte så många som har en aning om vilken press man befinner sig i under ett SM. För det första vägen dit då man ska pricka in formtoppen till just denna helg. Man vill så mycket men är så medveten om att denna vilja kan bli ens fall. Under ponny SM rider man inte bara en dag utan tre varav en är stilbedömning. Jag jämför Danais kamp med min egen i tjänstehunds SM där man tävlade i fyra moment och där jag slutade på andra plats. Kommer fortfarande i håg svårigheten med att ladda om mellan varje moment. Detta är inte helt lätt kan jag säga. Här handlar det inte bara om tur utan här krävs skicklighet och nerver som kan hållas i styr. Jag satt hemma och följde denna tävling med hjälp av Equipe och det var med en sann glädje som jag såg hur långt Danais och Tangos insats räckte. Jag är stum av beundran helt enkelt.