God Jul!

http://www.nattstad.se/cannelia är min nya bloggadress för er som följt mig här. Ha nu en riktigt god jul!

Byter till Nattstad

Tänker nu flytta min blogg till Nattstad.se. Kod för att importera min blogg till Nattsstad är: 9870024031

För nitton år sedan.....

För nitton år sedan vid den tiden här vaknade jag på BB i Falun med en liten dotter som var 12 timmar ung vid min sida. I dag är hon nitton år. Firades i går med människor som betyder mycket för henne. Synd bara att mina egna syskon inte tycker att det är viktigt att fira Linn. Jag hoppas att inte min mamma, Linns mormor ser detta från sin himmel. Det skulle göra henne förkrossad. Nåväl, det är deras förlust. Linn har folk som som hon älskar omkring sig,min kusin med fru, farbröder och fastrar och vänner. Tack för att ni finns!!

Helt slut......

Betygen sattes förra veckan och omdömen skrevs likaså. Julstädning i helgen. Julbord för 300 personer lagades i går. I morgon avslutning och älskade Linns födelsedag. Inte undra på att man går raka spåret in till fåtöljen och somnar som en stock. Helt slut skulle jag vilja säga.

Nellie Berntsson.......

Har tittat in lite på Nellie Berntssons blogg lite då och då. Dels för att hästtjejer diskuterar bloggen och dels för att bloggen blivit så stor. Vad tycker jag då? Ofattbart är att tjejen är 12 år och hör till de stora. I dag hetsade mamma Berntsson upp sig på att vuxna hade åsikter om 12åringen i något forum . Jag förstår det. Ingen vill att folk ska kritisera ens älskling och i och med det en själv. Det är ju ens barn folk tycker någonting om. Ändå måste man vara beredd på att folk har åsikter om man väljer att exploatera sig eller rättare sagt låter sig exploateras. Det gör Nellie. Vips är mamma där och tycker något. Lika snabbt som när en överdomare talade om att ponnyn Nellie red på var rent livsfarlig på en framhoppning om inte annat för de andra ryttarna. Överdomaren sågades med fotknölarna och anmälan skickades till ridsportsförbundet. Överdomaren fick naturligtvis rätt. Det är därför de finns dessa överdomare att se till säkerhet och att man behandlar sina hästar på ett bra och säkert sätt. Om det är rätt eller fel att låta sina minderåriga barn exploatera sig på nätet är inte upp till mig att bedöma. I min värld är det fel. Se bara på dessa barnstjärnor vars föräldrar exploaterat dem efter bästa förmåga. Det är inte så många som mår bra nu i vuxen ålder.

I efterdyningarna av gårdagens snöväder.....

Knappt någon ström på stängseltrådarna efter gårdagens snöväder. Bara att klä på sig storstövlarna och pulsa runt hagen och fixa. Nåväl en timme senare fixat och klart. Lite julpyntat blev det i stallet också. Mer får det bli i veckan.

Snart insnöad....

Snacka om julstämning. Här är vi snart insnöade. Städar,bakar,lagar chili och myser. Snart kommer höleveransen och en rulle halm till lösdriften. I morgon blir det till att pynta stallet. Tror nog bestämt jag ska dricka lite glögg.

Betygen och omdömen klara......

En fin fredagskväll i Bengtsbo. Extra tillfredsställande eftersom betygen är satta och omdömen skrivna. Det känns som resten nu är en transport sträcka till jullovet. Om någon bara kunde ana hur skönt det ska bli. Vila,vila och åter vila. Sen då man vilat klart längtar man efter ungarna igen. Nu ska här i alla fall inmundigas en god middag med Conny.

Hoppas det går vägen......

Det senaste två dygnen har varit händelserika. En mental berg och dalbana. Död man hittad i Avesta. Jag ramlar tillbaka till ruta ett några år tillbaka i tiden då löpsedlarna i Dalarna fylldes av " Kvinna hittats död vid döda fallen". Det var en fredag strax före sportlovet, min pappa hade dött i januari och begravningen skulle hållas en vecka senare. Denna fredag var så creapy jag kände på mig att kvinnan var någon jag kände. Fredagen gick och förvandlades till lördag. Då fick vi veta det var vår missbrukande släkting som med hjälp av sprit,tabletter och kyla valt att sluta sina dagar bredvid döda fallen. Inte oväntat men oerhört tragiskt. Hon lämnade efter sig fyra barn vars liv aldrig blir sig likt, en pappa vars liv gick i kras den dagen, en mamma som inte vågat eller kan ta tag i sorgen än i dag och syskon som plötsligt mist sin syster. Vi andra som ömsom pendlade mellan ilska och förtvivlan hur man kan usätta sina nära och kära för en sådan outsäglig sorg. Då jag fick läsa om den döda mannen kastades jag inte bara tillbaka till den dagenför några år sedan. Jag återvände till samma krypande känsla att det säkert var någon man kände. Mycket riktigt. En gammal elev, en missbrukare, en bästa kompis till systern till hon som dog där vid Döda Fallen, också missbrukare. Det spelar ingen roll om man är missbrukare. Älskad är man i alla fall. Det finns alltid en mamma, en pappa, syskon, släkt och vänner vars hjärta brister då något sådant här händer. Även om jag inte alls stod denna man nära känner jag en sådan sorg då jag inser att jag aldrig mer kommer att se honom eller höra honom säga - Hej Annelie känner du igen mig? Vad värre är vet jag att min släkting, en av hans bästa kompisar löser sin sorg genom missbruka än värre. Hon har sett sin syster dö och nu sin vän genom missbruket. Dessvärre vet jag också att hon än en gång anklagar sig för att hon borde kunnat förhindra dessa dödsfall. Hur skulle hon kunnat göra det? Man kan kan aldrig tvinga någon att sluta missbruka man gör valet själv. Rädd är jag, rädd som fan. Vem blir nästa?

När man känner att man inte kan göra mer......

När man känner att man inte kan göra mer. Vad gör man då? Svaret har inte jag. Jag gör det jag kan, jag erbjuder det jag har och jag ställer upp om jag kan . Mer kan jag inte göra. Så är det bara. Ändå någonstans gnager tvivlet. Kunde jag inte erbjuda mer? Kanske det inte är jag som ska tvivla kanske någon annan borde fundera om den gjorde tillräckligt. Så är det nog. Hur jag än vänder och vrider på det så har jag gjort det jag kunde, erbjudit det jag hade och ställt upp då det behövts. Alltså kan jag sova gott i natt.

Hycklare....

För det mesta möter man människor som utstrålar en sådan värme och omtanke. Det som driver dem i sin vardagliga gärning är just omtanke och kärlek till andra. Ibland händer det att man träffar på en hycklare dvs en människa som spelar en roll som de aldrig kan leva upp till. Som utger sig för att vara en sådan kärleksfull person och vars enda drivkraft är att bry sig om sina nära och kära. Så lätt det är att se igenom dessa hycklare. Rätt så på en gång de öppnar sin mun hörs det att det enda de bryr sig om är sig själva. En egoism som är så stor omgärdar dessa personer som en gloria.

Första ridturen......

Då var dom då på banan igen för första gången på länge. Förhoppningsvis har vi en arbetssugen häst som har fått vila sina leder och muskler. Det känns rätts så bra ska jag säga. Hoppas 2013 blir ett bra tävlings och träningsår.

Julskyltning i Skinnarbo.......

Vi har ett skyltfönster i byn och det är hos Klingströms i Skinnarbo. Alltså ordnar dom julskyltning för kringliggande byar. Har bakat en massa småkakor till fikat. Förutom fika kommer det att anordnas loppis,försäljning av korv,lotterier,tomtebesök och glöggdrickning med starkt i. Så har vi då det enda men omtalade skyltfönstret som kommer att prydas efter konstens alla regler och avtäckas klockan 16.00 i morgon eftermiddag.

Julbord......

Har ätit julbord efter jobbet i dag. Om det var gott? Smakade helt ok. Däremot drömde jag mig tillbaka till gamla husmor Margaretas julbord. Snacka om finess. En fröjd för ögat likväl som för gommen. En kulinarisk upplevelse. Inte att jämföra med dagens julbord där man bara brutit upp den färdigskivade laxen ur sin förpackning och lagt på ett fat, punkt slut. Rostbiffen lika fantasilöst upplagd i en kantin. I min enfald trodde jag att en mattant var intresserad av mat men så verkar inte vara fallet.

Planera tävlingssäsongen.......

Nu är det inte långt bort. I morgon eller övermorgon skall årets mål för Chaboo sättas och tävlingsterminen planeras. Detta tycker jag är roligt! Just att sätta målen och pricka in formtopparna var det som tilltalade mig oerhört då jag tävlade med min hund. Vägen fram till SM var alltid det som sporrade extra mycket. Klura ut träningspass och övningar det var min grej. När det gäller Linn och Chaboo är Susanne och Susanne inblandade och gör det bättre än jag. Men de är dessa två som ger mig idéer till övningar som förbättrar det som inte fungerade till 100 på deras träningar. Skitskoj helt enkelt. Skulle mycket gärna satsa på "lillryttaren" i stallet som visar en oerhörd vilja och lyhördhet. För att det ska ske måste det satsas till 100% annars funkar det inte riktigt.

Har bestämt mig......

Har bestämt mig att strunta i hur andra ska tycka och tänka. Jag har inte ork att lägga så mycket energi på hur andra ska känna om jag gör si eller så. Det tär att jämt fundera hur andra ska må . Slut på det nu!

Globen 2012.....

Behövde lite vila efter en mörk höst. Vad göra? Drog till Stockholm i fredags för lite umgänge med Linda, Hanna och Linn. Alla var enade om att föreställningarna på Globen kunde vi undvara eftersom vi varit där i så många år. Däremot ett besök i nya mässhallen var ett måste. Sagt och gjort. Entusiastiska inträdde vi i nya mässhallen. Visst var det många försäljare men Herregud säger jag bara. I princip hade det räckt med tio försäljare eftersom sortimentet inte varierade. John Whitaker,,Dyon, Kingsland och Animo var märken som var överrepresenterade. Vad ger det för budskap egentligen? Ridsporten är dyr som den är. Det behöver inte förstärkas med att ryttarna bara måååste ha utrustning av dessa märken för att komma någonstans. Det gör lika ont att ramla av och slå i huvudet med en JW hjälm med bling som i en billigare variant. Besvikelsen blir inte mindre i ett par John Whitaker ridbyxor när man vägrar ut sig på hoppbanan. Segerns sötma blir inte sötare i en Animokavaj.

Härlig lördag.....

Fick agera chaufför till Linn som hade tillbringad fredagsnatten på en av stadens krogar. Alltså inte kapabel att köra bil klockan 10.00 på lördagsmorgon. Denna lördag var en överraskningarnas dag för Södra Dalarnas ryttarförenings tävlingsryttare. Härligt intiativ. Sexton stycken blev dom. Överraskningen bestod av två timmars uteritt på islandshästar, korvgrillning och sedan den riktiga höjdpunkten horseball., något ingen tidigare testat på. Vilket liv det blev och vilket adrenalinpåslag. Helt underbart roligt tyckte ryttarna och helt fantastiskt publikunderhållande tyckte vi som tittade på. En helt enkelt superrolig dag!

Snart är vilan över för den här gången......

Nu är det inte långt kvar på Chaboos höst vila. Den var efterlängtad både för häst och ryttare. Nu är det ändå dags att tänka på år 2013 och tävlingssäsongen. Var in och kikade på nästa säsongs tävlingtermin på TDB. Det finns en hel del att välja på. Var också in och tittade på dressyrtävlingar till Frank, pay´n jump har inte kommit ut än. Nu är det dessvärre inte säkert att vi kommer att honom kvar till nästa säsong eftersom nuvarande ryttare inte vill köpa honom något som vi i familjen hade önskat. Det kostar alldeles för mycket pengar att behålla honom. Pengar som vi behöver till att satsa på Chaboo. Men man vet aldrig vad som händer. Den som lever får se.

På väg upp tror jag....

Har under alla mina år gått i sank från mitten av oktober och fram till mitten av november. Känner ingen som helst glädje eller mening med någonting. Allt är helt åt helvete värdelöst. Varje morgon får jag kämpa med att ta mig upp ur sängen. Vill helst ligga i fosterställning hela dygnet. Varje morgon samma procedur. Övertala mig själv att ändå stiga upp ur sängen, duscha och ta mig till skolan. Möjligheten finns ju att jag kan gå hem om jag inte skulle orka. Det har än så länge inte hänt att jag gått hem. På något sätt går dagarna och jag fungerar. Jag är nästan helt säker på att inte någon i min omgivning känner till att jag varje år drabbas av ett depressionsliknande tillstånd. Ett tillstånd som som är så vidrigt att befinna sig i så att man inte önskar sin värsta fiende att vara i närheten av något liknande. Tänk er själv att varje dag känna sig så fullständigt värdelös, så glädjefattig, så meningslös. Det är så vidrigt detta tillstånd att befinna sig i då man resten av året känner en sådan livsglädje ,tacksamhet och förnöjsamhet. Så plötsligt i går kände jag i ett par minuter den där pirrande glädjen som jag oftast känner över att leva. Dessa två minuter var så betydelsefulla så att jag sov en hel natt utan ångest och vaknade utan att kämpa för att ta mig ur sängen. Är det så att det är på väg att vända nu?

Danai Doverholt och Tango trea på ponnySM......

I helgen har det varit ponny SM i Borås. Avesta hade en representant med och det var Danai Doverholt och Tango. Många elaka tungor har det senaste året väst att ponnyn var slut. Desto roligare då det visade sig att med lång vila (för hand) och ett sakta och eftertänksamt igångsättande går det att få tillbaka sin älskade häst i sitt livs form. Det är nog inte så många som har en aning om vilken press man befinner sig i under ett SM. För det första vägen dit då man ska pricka in formtoppen till just denna helg. Man vill så mycket men är så medveten om att denna vilja kan bli ens fall. Under ponny SM rider man inte bara en dag utan tre varav en är stilbedömning. Jag jämför Danais kamp med min egen i tjänstehunds SM där man tävlade i fyra moment och där jag slutade på andra plats. Kommer fortfarande i håg svårigheten med att ladda om mellan varje moment. Detta är inte helt lätt kan jag säga. Här handlar det inte bara om tur utan här krävs skicklighet och nerver som kan hållas i styr. Jag satt hemma och följde denna tävling med hjälp av Equipe och det var med en sann glädje som jag såg hur långt Danais och Tangos insats räckte. Jag är stum av beundran helt enkelt.

Detta gör mig riktigt förbannad.....

Denna vidriga människa som lurat både hästfolk och hundfolk genom att agera fodervärd som snabbt som attan säljer din häst eller din hund. Hon har också stulit sadlar i stallar runt Avesta och Fagersta. Har nyligen setat inne på grund av sina tilltag. Bor numera i Sala där hon försöker hyra ut stallplatser och lösdriftsplatser. Fy vad irriterad jag blir på sådana pack.

Hollywoodfruar.......

Måste vara något smärre fel på mig. Har känt mig förväntansfull hela dagen. Vet ni varför? Det är ju Hollywoodfruar i kväll! Har till och med bakat mig en äppelpaj att inmundiga till detta tvprogram. Såg på aftonbladet att Gunilla skull bli upphånglad av tilltänkt beundrare. Det är visst inte bara mig det är fel på. Vad är det för fel på mannen i fråga? Halvt blind kanske? Självplågare? Nåt fel är det i alla fall. Måste vara. Om ca en timme vet jag.

Moppegänget......

Har under senare tid av elever hört det gnisslats om det så kallade moppegänget. Man stör sig på att de åker omkring på sina övertrimmade moppar med hjälmen högst upp på skallen, vippande i vinden, en del med en cigg hängande i mungipan. Det har tydligen hänt att andra elever med moped sett dessa individer som tillhör moppegänget pilla på moppar som inte tillhör dem. Eftersom dessa individer inte verkar ha de minsta förnuft innanför den guppande hjälmen hade man önskat att föräldrarna skulle gripa in och förklara ett och annat. Moppetiden är synnerligen kort. Åker man dit med trimmad moped kan det hända att både moppekort och lämplighetsintyg kommer att ryka för en lång tid framöver. Det kommer att kännas synnerligen surt när kompisarna får körkort vid 18 års ålder och man själv får vänta ytterligare något år. Vad gäller den guppande hjälmen kommer denna vid eventuell krock att flyga all världens väg och skallen slå i asfalten vilket i värsta fall kan leda till omedelbar död och i ett något bättre scenario en hjärnskada som ger bestående men. Hallå föräldrar! Hur svårt kan det vara att vara just förälder? Ställ krav! Krav på icke trimmat och hjälm som sitter där den ska. Om inte reglerna följs ta i från dem deras käraste ägodelar. Thats it!!!

En underbar höstlig helg......

Åh, vilken härlig helg det har varit. Fått massor gjort både ute och inne. Häcken har börjat ta form. Tomaterna är skördade. Landet på framsidan har blivit av med en massa hösttrista växter. Hästarna är avmaskade. Nya tulpan och påskliljelökar ska sättas nästa helg.Huset är städat. Varit ute i skogen. En god fisksoppa står på spisen och puttrar. Jag har inga högre krav än detta för att känna att livet är helt underbart. Hemmet,familjen,djuren och naturen. Dessa fyra ting ger mig kraft och inspiration för att jobba en vecka.

Gunilla Persson, Hollywoodfrun från helvetet......

Har knappt hämtat mig än efter det senaste avsnittet av Hollywoodfruar. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta då jag ser denna rysansvärda människa Gunilla Persson och hennes stackars dotter i rutan. Driver hon med oss Gunilla? Att tro att dottern ska bli en lysande musikstjärna på den redan överfulla stjärnhimlen är något så horribelt så att man tror att den tragiska modern har tappat allt förnuft. Jag förstår att Hollywoodfru Margareta var tvungen att fatta ett bastant tag om skämskudden. Man trodde knappast det kunde bli så mycket värre men det kunde det. När den helt galna modern introducerar dottern Erika i skönhetstävlingsbranchen får man ännu mer vatten på sin kvarn att kvinnan är helt bortom allt förnuft. När hon talar om dotterns otroliga skönhet vill man bara lägga sig ner och dö. Var sitter detta vackra? En ytterst alldaglig tjej utstyrd av sin moder i de mest fruktansvärda kreationer. Vad händer detta flickebarn när hon inser att det är nog ingen annan än modern som tycker att hon är en strålande stjärna och en klassiskt vacker skönhet?

Träning efter tävling.....

Sussi Widner dags i dag igen och alltid lika trevligt. Labyrinten blev dagens övning. Först i skritt vilket gick lysande. Sedan med halter före,mitt i och efter. Nu blev det klurigt för Chaboo. Man riktigt såg hur koordinationshjärncellen fick arbeta. Sedan trav och förvänd galopp efter utgången. Gisses vad fin han var. Vilken hejare han har blivit förvänd galopp. Imponerad är bara förnamnet. Ett mycket lösgörande pass efter tävlingen i helgen. Puss på dig Sussi för all hjälp vi får.

Tävlingsdagen från helvetet.....

Hade klockan ställd på fem. Chaboos andra tävling skulle gå av stapeln. Hörde hur det smattrade på taket. När jag väl kom ur sängen visade sig att det störtregnade. Hade det varit min häst och jag som skulle tävla hade jag omedelbart krupit ner i sängen igen men detta hade tydligen inte Linn några planer på att göra. Först tänkte jag övertala henne att stanna hemma men ångrade mig. Det kunde vara nyttigt att testa hur Chaboo skulle reagera. Denna underbara häst reagerade med att inte reagera alls. Visserligen var han lite lojare än vanligt eller rättare sagt krullade han i hop sig och gick i låg form för att komma undan regnet och framför allt blåsten. Men hoppa gjorde han mur,vattenmatta och kombination felfritt, Fick dock med sig en bom i varje klass vilket vi glada debutanter är supernöjda med. Älskar denna häst mer och mer för varje dag som går. Han har bara en önskan och det är att ställa upp på sin matte i ur och skur.

Lång dag på jobbet......

Pust säger jag bara. I dag blev det en lång dag på jobbet. Föräldramöte för år sju. Det känns ändå okay.Trött är jag men det är en förnöjsam trötthet. Tycker att det är oerhört roligt att jobba just nu. Älskar min egen klass innerligt. Jag blir glad bara jag ser dem. Det är roligt att planera deras lektioner så att de ska få ut så mycket som möjligt av dessa och att de ska tycka att det är riktigt roligt. Jag försöker verkligen anpassa undervisningen så att de ska passa alla inlärningsstilar. Mina sjuor är också helt fantastiska. Pratglada barn med åsikter om de mesta. Och glada! Niorna som jag haft förmånen att undervisa under två år är mycket focuserad och gör sitt bästa alltid. Så vem är jag att klaga på att jag är lite trött. Jag har ju det bästa arbete man kan tänka sig.

Sussiträning......

Då var det då dags igen för Sussi Widner träning. Först ut var grannen Marie med sina två treåriga Morganston . Dessa båda damer tömkördes och jag vill lova att de utvecklats kroppsligt. Tömkörning är underskattat hos oss ridmänniskor. Kanske pga att vi helt enkelt inte kan och därmed inte känner oss bekväma i situationen. Om det blir någon mer unghäst här på gården ska denna tömköras. Det lovar jag heligt och dyrt. Chaboo då? Han var i sitt livs form och frustade och frustade. Den raka linjen med en början med ett galoppombyte var fin. Fyra galoppombyten slutade vi med och det funkade också fantastiskt bra. Är det något som vi varit supernoga med så är det att hästen ska kunna vara rak. Det som vi måste jobba extra med att Chaboo är något kortare i höger bog. Petitesser kanske. Men inte för oss.

Linns och Chaboos debut på tävlingsbanan.......

Gårdagen blev en spännande historia. Tävlingsdebut för Linn och Chaboo. Det kunde ha börjat bättre. Chaboo blev helt låst när han skulle på transporten. Han är knepig att lasta mycket på grund av att vi inte riktigt vet om han är rädd eller bara bestämmer sig för att inte gå på. Hur som helst vi hade inte tid att fundera så mycket på detta så vi bestämde oss för att ta med Fuxen, shetlandsponnyn och Chaboos mentor denna gång. Jag själv måste ha blivit gammal och klok jag stannade helt enkelt hemma med uppfattningen att det var lugnast för alla inblandade parter. Jag höll på att få ett nervsammanbrott innan jag fick höra hur det gick. Någonstans kände jag att jag skulle bli nöjd bara ekipaget kom runt banan oavsett hur många fel de hade med sig runt. Ändå hoppades jag att det skulle räcka med ett pet eller två. Skräcken var om Chaboo helt skulle tappa fattning och tycka allt var förskräckligt läskigt. Det gjorde han nu inte. Ett pet i 90 centimeters klassen och i en meters klassen var han felfri i grundomgången + åtta fel i omhoppningen vilket Linn helt tog på sig. Vilken debut av en helt orutinerad Chaboo och en mycket ringrostig tävlingsryttare. Det var en mycket stolt ryttare som kom hem till sin hårt prövade moder och med en ännu mer stolt fader i släptåg.

En ilsken Conny är inte att leka med......

Nu har Conny lackat ur vill jag säga. Efter att ha bytt elkablar och eluttag på den kära Jeepen var han rätt så matt. När han sedan kopplade för hästsläpet och i stället för att belysningen inne i transporten inte fungerat, fungerade absolut ingenting på släpet. Som sambo får man då ta till sin vänaste stämma i syfte att lugna ner den ilskna sambon. Detta hjälpte dock föga. Med mord i blick vände Conny sig mot bilen. Eftersom jag befarade att min bil sjöng på sista versen om han han fick gå lös på den lirkade jag bort fokus från min kära bil och började jag prata om mat. Han svalde betet och här sitter vi nu och äter en utsökt om än sen måltid.

Hektisk kväll.......

Hej och hå! Hovslagare på besök för att ta hand om två av våra hästar. Efter det uppbyggnadsträning för Sussi W.

Sussi fick står för uppvärmningen och vår "hoppSussi" för hoppningen. Chaboo behöver komma uppåt och hoppa mer med sin rygg på låga hinder.

Trevlig kväll där Linn fick en hel del att fundera på.

Jens Flyckt i Norrtelje tidning.......

Hittade i dag en artikel som tog upp hot mot vargkritikern och till lika journalisten Jens Flyckt. Mannen i fråga hade utsatts för hot av människor som gillar varg. Detta med hot är för jävligt och ska inte på något sätt få förekomma i vårt samhälle. Efter att ha förfasat mig över hoten läste jag vidare. Min förfasan blev inte mindre. Karln verkar inte ha alla getter hemma. Denna journalist som själv skriver artiklar om vargens icke vara är alltså starkt vargkritisk och är med i ett forum som heter Våga Vägra Varg. Forumet startades av Claes Bäck och Gunilla Grönvall vilken åtminstone den sistnämde aldrig någonsin varit i kontakt med varg. Helt okey att vara med i vilket forum man vill, men... Då Norrtäljetidnings journalist funderar hur någon som är så vargkritisk som Jens Flyckt kan förena sin åsikt och samtidigt vara objektiv i de han skriver. Detta skulle enligt JF gå alldeles utmärkt.Eller hur? Kaka söker maka heter det ju. Efter att ha läst en massa korkade inlägg av frun Anette Flyckt kan jag väl hålla med,kaka söker nog ändå maka.

.

Ingen hoppträning i dag......

Ställde in hoppträningen i dag därför att vi inte får belysningen inne i transporten att fungera. Det behövs en fungerande belysning eftersom vi knappt är klara före mörkrets inbrott. Felet sitter i bilen. Kan vara det som gör att ängeln Chaboo inte har jättelust att åka hem efter träningen. Eller annars bara älskar han att sprätta runt på främmande mark. Så här i efterhand kan jag väl säga att vädret inte får mig att vara allt för ledsen. Ägnar i stället tiden till att hålla tummarna för Susanne Lund som ska tävla i Västervik och Danai Doverholt som skuttar i Malmö. Med hjälp av Equipe funkar det alldeles utmärkt att vara supporter på hemmaplan. Jag glömde ju för sjutton att Angelica Ström ska delta på kvalitets i Strömsholm i helgen. Håller tummarna där med. Detta blir några jobbiga dagar.

Kusinträff......

I lördags tillbringade jag dagen i Vansjö på kusinträff. Det var min favoritkusin Stig och min favoritkusins fru Gun Britt som dragit i gång det hela. Vi är inte många kusiner men det är trevligt att träffa de få som finns. Värdparet träffar jag rätt så ofta eftersom vi bor i samma kommun och att de dessutom är just mina favoriter i släkten. Min bror och en kusin uteblev. Den som gjorde stort intryck var min kusin Ulla som jag inte träffat på en herrans massa år. Det som slog mig var att det märktes att livet inte varit så snällt alla gånger mot henne. Jag fullkomligt älskar sådana människor som är lite märkta av livet. De är så intressanta , så livfulla och sprudlande. Med andra ord lämnar de avtryck i möten med människor. Jag hoppas att jag också lämnar avtryck hos någon som jag möter. En härlig lördag helt enkelt!

Mycket har hänt.....

Mycket har hänt under veckan så jag vet inte var jag ska börja. Jag tar det som gläder mig mest. Ni som känner mig vet att jag ägnar en hel del av min vakna tid att fundera på all kriminalitet och framför allt hur man ska få stopp på det hela. Ibland känns det tröstlöst. Buset får hålla på känns det som utan att något händer. I går fick jag i alla fall glädjefnatt. Två av kommunens småkriminella som roat sig med att hota folk till höger och vänster sitter häktade och det tackar jag för.

Första Sussi Widnerträningen för säsongen.....

Det händer något speciellt här på gården då det är Sussiträning. Linn är otroligt avspänd, Chaboo likaså. Ett lugn inträder där ryttare och häst känner sig tillfreds med uppgiften. Målet är att få loss spänningar, korrigera eventuella fel och rida till den optimala hästkroppen som håller för allt en häst utsätts genom livet. Här gäller det att prestera men varken häst eller ryttare uppfattar träningen som ren prestation till skillnad mot andra träningar. Både häst och ryttare är nöjda efter mötet med Sussi. Chaboo har fått använda kroppen på ett sådant sätt att att han är helt lösgjord, musklerna dallrar i stället för att vara spända. Man ser på hela hästen att han nöjd och avspänd. Linn får använda "knoppen" genom att hela tiden känna efter och fundera hur hon ska lösa de övningar hon blir tilldelad. Jag hävdar att alla som har som mål att kunna prestera behöver ha en Sussi som hela tiden jobbar för hållbarhet och styrka. Likväl som man

Åtta veckors semester.....

I dag var den åtta veckor långa semestern till ända. Alla borde faktisk få förmånen att ha så lång semester. Man hinner varva ner och vila både kropp och själ. Vad har gjort då när jag ska summera sommarlovet. Vilat Njutit Varit med mina älskade djur Umgåtts med trevliga människor Läst en massa Flanerat i skog och mark Ägnat familjen massor med tid Tråkigt kanske många tänker men inte för mig. Jag har allt vad jag behöver inpå knuten. Skön natur, djur och människor jag älskar. Skulle inte kunna önska mig en bättre semester än den jag haft. Jag är utvilad och verkligen redo för höstterminen,

Skottlossning mellan mc -gäng.....

Öppnade Dt i morse och hamnade genast på rubriken "Skottlossning mellan Mc- gäng i Hedemora." Genast så kände jag att denna dag skulle kantas av ilska. För jag blir heligt förbannad på dessa gängwannabees som ser till att narkotikan får fäste i Dalarna. Men bry dig inte så mycket säger ofta mina bekanta dom stör ju inte dig. Jag är av en annan uppfattning. Dom stör mig i allra högsta grad. Var tror ni all narkotika kommer i från? Hot,misshandel och indrivning av skulder? Vill vi att våra ungdomar ska hamna i knarkträsket? Vill vi att våra ungdomar ska bli hotade av någon? Vill vi att våra ungdomar ska bli misshandlade? Vill vi att våra ungdomar ska bli ett offer för indrivning av skulder. Jag tror ingen svarar ja på dessa frågor. Om vi inte vill att våra ungdomar ska råka illa ut kanske det är dags att vakna upp och sätta ner båda fötterna. Våga vara vuxna och säga, -Tack nu räcker det!!! Öppna ögonen, notera allt som ni tycker är avvikande,prata med ungdomarna, prata med grannarna,vännerna och framför allt våga ta kontakt med polisen om ni får veta något eller ser något. Endast då vi alla inser att denna gängrelaterade brottslighet är vår ensak kan vi få stopp på den. Beviset ser ni idag i Södertälje där invånarna inte längre blundade, inte längre skrämdes till tystnad. Resten av jobbet gjorde polisen. Så kom igen nu för fasen!!

Arg,irriterad,ledsen,,,,,

I dag fick jag ett samtal som jag väntat på ett halvår. Det var vår släkting som jag skrivit en del om tidigare i bloggen hon som dekat ner sig. Som om allt var som det skulle ber hon om pengar till ett par skor till sin son som hon blivit fråntagen. Sen bröts samtalet. Jag ringer upp men får inget svar, ringer upp igen får inget svar. Kollar telefonnumret ordentligt och ser att det inte är hennes vanliga. Nej just ja, hon har lite olika nummer att välja på. När hon knarkar och begår brott har hon kontantkorts mobilerna, förmodligen stulna. Shit vad förbannad jag är. Arg för att jag inte får tag på henne och får säga ett par väl valda ord. Irriterad för att hon tror att jag är så naiv att jag genast skulle komma galopperande med pengar. Ledsen och jävligt rädd för vad som kommer att hända henne i slutänden.

När det som inte ska få hända ändå händer....

Är så otroligt ledsen i dag och har varit det under det senaste dygnet. Fick höra i går att en ung kvinna född 1992 omkommit i en bilolycka mellan By och Hede. Som alltid när något sådant händer hugger det till i hjärtat eftersom sannolikheten är stor att det är någon man känner. Så var det den här gången också. En elev som jag varit klassföreståndare till och som jag snabbt tog till mig då hon kom till vår klass i slutet av åttan. En ung tjej som tävlade ponny samtidigt som Linn. Hur kan det bara hända? Hon hade ju hela livet framför sig. Den strålande framtiden som tog slut i går. Mina tankar snurrar i huvudet. Hur klarar man som förälder detta? Det är inte meningen att ens barn ska dö före en själv. Hur klarar syskonen detta. Den yngsta har jag också varit klf till. Jag vill bara gråta när jag tänker på att en person alltid kommer att fattas dem. Alla tillfällen man firar något så kommer det alltid att fattas en person. Jag skulle önska att jag kunde göra något för familjen men jag kan inte göra det. Kan inte lindra deras smärta ens sätta mig in i deras situation. Det finns inte några ord som kan mildra. Jag är ordlös och maktlös. När tiden är mogen kommer jag ändå att få tillfälle att krama familjen, försöka hitta orden som jag vet aldrig kommer att lindra smärtan men ändå visa att deras älskade dotter aldrig kommer att glömmas av mig eller någon av de lärare som hon haft på D-hagen. Hon satte sina spår och hon kommer aldrig, aldrig att glömmas.

Varför........

Har funderat många gånger på varför det blivit som det blivit. I dagens samhälle kryper kriminaliten ner i åldrarna. Många barn och ungdomar lever i gränslandet. Frågan aktualiserades här om kvällen när mina goda vänner reflekterade över detta. En anledning tror jag är att de flesta vuxna tillbringar så oerhört mycket tid på sitt arbete. Efter arbetet ska det också självförverkligas på det ena eller andra sättet. ofta utanför hemmet. Det blir inte mycket tid över till umgänge med barnen. En annan sak som jag har märkt är att föräldrar alltid tar sina barn i försvar. Detta är fint men om ens lilla telning faktiskt gjort något som inte är så bra kanske man ska tänka till lite innan man går i försvar. Ett fantastiskt exempel är från skolans värld där en yngling påträffades med knogjärn (brott mot vapenlagen. En lärarkollega med civilkurage avväpnade den lille och tog vapnet. Polis och förälder tillkallades. Hör och häpna! Skolan polisanmälde pojken. Föräldern till ynglingen tog genast pojkens parti och ansåg att det var helt okey att sonen skulle bära detta knogjärn. Däremot var han benägen att anmäla läraren för egenmäktigt förfarande. Vad vinner man med detta handlande att alltid ta sin skyddsling i försvar? Enligt mig inget. Du bara visar att allt är tillåtet och i slutänden tappar barnet helt respekten för föräldern och begår grövre och grövre saker. Ytterligare tror jag att vi vuxna har tappat förmågan att visa civilkurage vi vänder hellre bort blicken än att vi lägger oss i.

Orkar inte........

Orkar bara inte med detta svenska sommarväder. Jag vill ha soooool en hel dag. Energin har bara försvunnit. Hallen skulle behövas målas, huset städas och tvätten strykas. Men sorry familjen omålad hall, ostädat hus och ostruken tvätt är vad ni kommer att få ett tag till. Tror jag hellre umgås med några trevliga personer i stället. Vad kan vara bättre än just det.

Då var det fixat då......

Är faktiskt klar med all saftkokning till Skinnarbodagen. Vet inte hur många liter hallonsaft jag fått till. Det känns som om jag inte tänker göra en liter till på myyycket länge. Nästa uppgift blir att rensa kantareller som plockades av mig i går Härligt är bara förnamnet. Annars har dagen innehållit många besök favoritgrannen min älsklingsfinska, favorithovslagaren och sist men inte minst Madde och Peggy. En bra dag trots regn och åska.

Träning......

I dag har Linn tränat för Susanne Lund en mycket positiv erfarenhet. Gillade verkligen hennes sätt att träna. Hela tiden fördes en dialog där ryttaren var tvungen att tänka till varför resultatet blev som det blev. Det gillas av mig då ryttaren måste tänka till. Det är inte bara att rida man måste ha koll på varför saker blir fel annars kan man aldrig rätta felen. Linn var lika positiv hon och detta blev inte sämre av att hon fick så mycket cred för sin sits och inverkan på hästen. Just detta med sitsen har varit käpphästen under alla år eftersom jag är av den uppfattningen att sitsen är mycket viktig i all ridning.

Full fart och lite till......

Idag har det varit full fart från morgon till kväll. Började med göra saft och butelja gårdagen saft gjord på hallon. All saft ska till Skinnarbo för att användas på nortalgidagen den 21/7 del som priser men också att dricka. Vid tiosnåret ridlektion för Peggy och Kajsa. Att rida rakt och forma runt innerskänkeln var dagens övning dels i volter men även i svängar mot bommar och hinder. De flesta ryttare har svårigheter att rida rakt de vobblar gärna åt alla håll. Vad gäller volter och svängar har nästan alla ryttare en dålig sida där det gärna trycker armbåge och hand mot mankammen. Detta problem kommer man lättast åt om man höjer handen lite och använder innerskänkeln mer effektivt.Vidare till att måla taket på övervåningen( ack så trist). Ny ridlektion för Angelica och hennes trevliga halvblod som ska introduceras i hoppningens ädla konst. två till hästar och sedan förmodligen godnatt.

Att tjäna pengar på ridskolelever......

Blir lika förvirrad varje gång jag ser en ridskoleryttares tillkortakommanden. Ofta har det med sits att göra. Man kniper med någon arm man rider med hysteriskt knäslut vilket gör att kroppen far upp ur sadeln och hälarna pekar uppåt vilket gör att ryttaren ständigt tappar stigbyglarna. För det mesta är ryttaren sned. Man skulle kunna tycka att detta mest elementära skulle fungera för den ansenliga mängd pengar man prånglar in i verksamheten med ridavgifter. Hur svårt kan det vara egentligen att när man är nybörjare bara få fokusera på sits och balans så att man blir ett med hästen. Man gör inte så mycket annat än att skritta i början och vad kan då passa bättre än att avslappnat tänka på sin sits.

Naturdemokraterna med Gunilla Grönvall...

Har alltid varit en människa som har åsikter om det mesta så även i ämnet varg. Detta har gjort att jag sökt mig till både varghatarsidor och vargälskarsidor. Jag tillhör varken den ena eller andra fraktionen jag finns någonstans mitt emellan. Nåväl i ett forum som heter Våga vägra varg blev jag rätt så snabbt utesluten pga mina åsikter. Den som var mest drivande till detta var Anette Flycht, ett hysteriskt kvinnfolk som inte tycks ha något bättre för sig än att skriva små hysteriska inlägg i detta forum. Nästa forum jag skrev var naturdemokraternas. Den jag gav mig i diskussion med var Gunilla Grönvall en av förgrundsgestalterna i just det Naturdemokraterna. Det tog ca en timmes sen var jag icke längre önskvärd förmodligen pga att jag var tydlig med att jag inte gillade damens sätt att prata för landsbygdens befolkning. Totalt löjligt eftersom damen i fråga bor i Stockholm och bästa fall ser ett träd utanför fönstret. Det var nog tur att jag åkte ur fortare än kvickt annars hade jag säkerligen verbalt slaktat detta rysansvärda kvinnfolk med IQ jämförligt med en fiskmås.

Studentveckan 2......

Då kom då tisdagen,baldagen. Hur det gick till vet jag inte men febern hade gått över magen var dock lika usel som tidigare. Ytterligare tabletter skulle nog göra så att dagen och kvällen kunde genomföras som planerat. Linn åkte med till skolan för den näst sista dagen på gymnasiet. Klockan ett skulle hon och en vän, Astrid få balfrisyren fixad av frisör som skulle komma till Astrid. Själv skulle jag med klassen till Avesta Art för en guidad konstrunda. En underbar utställning väl värd ett besök faktiskt. Därefter hem till Kajsa med klassen för lunch i det gröna. En fin dag där magen höll sig i schack. Klockan halv tre ringde Linn och ville bli hämtad. Sagt och gjort då jag steg ur bilen kom Linn emot mig med sin hår uppsättning. Tårarna började rinna på mig. Hon var så otroligt vacker i frisyren. Frisyren var perfekt till klänningen. Hem för dusch och smink. Med jämna mellanrum grät jag. Hur fort har inte skoltiden gått. Vart tog den där lortiga lilla tjejen vägen som vägrade vara fin.Jag grät och grät och grät. Jag visste att när klänningen kom på skulle jag få den slutgiltiga magsopen. Min lilla tjej hade blivit stor. En timme på toaletten och dörren öppnades. Ut kom en väldoftande ung dam med perfekt sminkning. Vem hade lärt henne detta? Jag bet ihop, vände på klacken och gick ut på trappen för att röka och gråta ännu mer. Torkade tårarna för att vara behjälplig med påklädningen. Klänningen en av de vackraste jag sett hade snörning i ryggen vilket krävde en påkläderska. Klänning på och skor på. Både Conny och jag flämtade. Så vacker, vår dotter snickaren. Tårarna rann igen. I väg till chauffören och kavaljeren där vi lämnade av Linn. Vi åkte till Koppardalen föra att inte missa något av den magiska kvällen. Väntan blev lång innan dom kom. Fast jag sett henne innan var det som att få ett knytnävsslag i magen då hon gled ur bilen med sin kavaljer och med ett leende mot folket och fotografen. Tårar igen. Hoppades så innerligt att denna kväll skulle bli en av de mest magiska i Linns liv och den blev det. Hon fullkomligt sprudlade av lycka då jag hämtade henne halv tre.

Studentveckan 1....

Förra veckan var det då dags, den omtalade studentveckan tog sin början. Mat skulle inhandlas, ett par skor till Linn, den omtalade slipsen till kavaljeren Nicklas (Linns kusin) detta skulle äga rum på måndagen efter jobbet. Jag tyckte jag hade ninjakoll på allt och kände mig inte speciellt stressad. Trodde jag ja. Efter shoppingen sade magen upp sig och två akutbesök på toaletter runt staden innan jag kom hem. Väl hemma i med piller av allehanda slag som skulle kurera magen. Jag som aldrig äter piller har de senaste två månaderna intagit en tvåårsranson av olika sorter, allt från antibiotika till Novalukol. Det enda jag hade i mitt huvud var att på något sätt fixa den kommande veckan med matlagning,bal, städning och sist student med mottagning. Inget skulle få hindra mig till att medverka och möjliggöra denna viktiga vecka för min älskade Linn. Då tabletterna börjat verka och toalettbesöken var klara satt jag då i gång. Kött lades i marinad, en citruslemonad kokades ihop och fem kilo potatis kokades till potatissalladen. Det var vad jag mäktade med innan magen packade ihop igen. Hur skulle jag nu klara detta? Morgondagen skulle börja med klf dag med min egna klass med besök på Avesta Art och överraskning för Kajsa. Klockan fyra på morgonen var jag säker på att jag skulle få ställa in allt. Inte nog med att jag varit på toaletten sex gånger,jag kände mig febrig. I med febernedsättande mer Imodium som är uppstoppande och till sängen. Fortsättning följer....