Hoppas det går vägen......

Det senaste två dygnen har varit händelserika. En mental berg och dalbana. Död man hittad i Avesta. Jag ramlar tillbaka till ruta ett några år tillbaka i tiden då löpsedlarna i Dalarna fylldes av " Kvinna hittats död vid döda fallen". Det var en fredag strax före sportlovet, min pappa hade dött i januari och begravningen skulle hållas en vecka senare. Denna fredag var så creapy jag kände på mig att kvinnan var någon jag kände. Fredagen gick och förvandlades till lördag. Då fick vi veta det var vår missbrukande släkting som med hjälp av sprit,tabletter och kyla valt att sluta sina dagar bredvid döda fallen. Inte oväntat men oerhört tragiskt. Hon lämnade efter sig fyra barn vars liv aldrig blir sig likt, en pappa vars liv gick i kras den dagen, en mamma som inte vågat eller kan ta tag i sorgen än i dag och syskon som plötsligt mist sin syster. Vi andra som ömsom pendlade mellan ilska och förtvivlan hur man kan usätta sina nära och kära för en sådan outsäglig sorg. Då jag fick läsa om den döda mannen kastades jag inte bara tillbaka till den dagenför några år sedan. Jag återvände till samma krypande känsla att det säkert var någon man kände. Mycket riktigt. En gammal elev, en missbrukare, en bästa kompis till systern till hon som dog där vid Döda Fallen, också missbrukare. Det spelar ingen roll om man är missbrukare. Älskad är man i alla fall. Det finns alltid en mamma, en pappa, syskon, släkt och vänner vars hjärta brister då något sådant här händer. Även om jag inte alls stod denna man nära känner jag en sådan sorg då jag inser att jag aldrig mer kommer att se honom eller höra honom säga - Hej Annelie känner du igen mig? Vad värre är vet jag att min släkting, en av hans bästa kompisar löser sin sorg genom missbruka än värre. Hon har sett sin syster dö och nu sin vän genom missbruket. Dessvärre vet jag också att hon än en gång anklagar sig för att hon borde kunnat förhindra dessa dödsfall. Hur skulle hon kunnat göra det? Man kan kan aldrig tvinga någon att sluta missbruka man gör valet själv. Rädd är jag, rädd som fan. Vem blir nästa?