Tillbaka till livet......

Hoppas nu att denna käkhistoria är på väg att ge sig. De senaste dagarna känns som om jag inte har haft riktig koll på. Torsdag och fredag gick jag hem tidigare så trött så trött och så ont så ont. Fick för mig att jag skulle gå ut och gå i fredags orkade några hundratals meter. Lördag lullade jag runt här som en zombie i sakta mak men ändå något piggare, trodde jag. Det var i lördags som magen helt pajade ihop. Inte konstigt egentligen. Vanligtvis är jag en lyckligt lottad person som sällan äter tabletter mot någon åkomma. Från onsdagen har jag ätit minst fjorton tabletter per dag. Fortsätter de så här kan jag beträda stranden i sommar. Allt jag intar i fast form rinner rakt igenom dock inte obemärkt utan med en otrolig smärta först.

Idiotförklarad.......

Idag var det då bara att bita i det sura äpplet och gå till tandläkaren. Fick en akuttid direkt efter sista lektionen. Jag lovade herr tandläkare att jag skulle göra processen kort med honom om han överhuvud taget petade på min svullna kind. Detta lovade han att han inte skulle göra, bara titta. Efter denna korta titt fick jag höra en hel del om mitt förstånd eller var det kanske oförstånd. Det räckte definitivt inte med några penicillin tabletter från närmaste granne. Två sorter skulle jag ha dvs sex tabletter om dagen. Den illvillige marodören hävdade att jag hade feber och borde ha varit hemma från jobbet av både matthet och smärta. Då jag förklarade att jag inte haft tid med detta eftersom jag hade en del lektioner att sköta, en del utvecklingssamtal inbokade och föräldramöte som jag absolut måste närvara på. Trodde jag att han skulle få ett anfall. Snabbt backade jag (detta var trots allt mannen som hade mitt öde i sina händer) och sa att det kanske var dumt tänkt. Muttrande sa han att det inte bara var dumt, rent av idiotiskt. Med löfte att ta det lugnt,kanske till och med vara hemma och äta mitt penicillin och vara en snäll flicka tog vi avsked av varandra herr tandläkare och jag. Då jag går vänder jag mig om och se där står han och ruskar på sitt huvud. Vet ni vad som är mest märkligt jo det är att plötsligt är jag helt matt och slut. Det är det jag alltid har sagt man ska undvika läkare och tandläkare så länge det bara går.

Betydligt snyggare i dag än i går......

Känner mig betydligt snyggare i dag än i går. Nu säger visserligen inte det så mycket. Efter två timmars sömn vaknade jag i natt med en konstig smak i munnen. Tack och lov hade jag tagit med en butt upp i sovrummet med förhoppning att böldhelvetet skulle spricka och se det gjorde den. Jag spottade och jag fräste. Ut kom en blandning av blod och var. Att jag inte spydde var ett under kan jag säga. Så det senaste dygnet har jag mest ägnat mig åt att spotta var och gurglat med klorhexidin. Det är ett herrans under att jag mellan spottattackerna faktiskt hunnit ha lektioner,utvecklingssamtal och ett föräldramöte. Finns bara viljan så. Nu är jag dock slut som artist och tänker tillbringa återstoden av min vakna tid med att spotta och fräsa samt ta ett bad i det vatten som jag nu hysteriskt värmer på spisen. Ni läste rätt. Norrmännen kan inte anklagas för att ha de snabbaste leveranser. Varmvattnet lyser alltså fortfarande med sin frånvaro.

Tandvärken från helvetet.....

Söndagen avslutades på ett mycket intressant sätt. Min högra kind svullnade upp på ett mycket underligt sätt. Tandvärk gissade familjen. Men jag hade inte tandvärk endast lite öm i käken. Ännu mer intressant såg jag ut i morse. En läppförstoring som gått åt helvete. Skönhetsdoktorn måste ha sluntit med sprutan och hamnat i kinden. Ännu svullnare i morse. Munnen hade inte blivit fylligare snarare längre. Hysteriskt började jag ringa till arbetskamrater och fråga om de hade något överblivet penicillin men icke. Vad göra? Hade inte tid att besöka tandläkare eller läkare. Ringde grannen som inte heller hade antibiotika men dock en fantastisk olja som vid frekvent insmorning skulle ge resultat. Säger någon frekvent då blir det frekvent. Fem gånger innan eftermiddagen var slut. På väg hem känner jag hur det börja värka i alla tänder hela underkäken. Värken accelererade till oanad smärta. Det var rena barnleken att föda barn. När jag insåg att detta inte skulle ge sig chansade jag en en gång till. EvaLiz kanske var den som skulle kunna befria mig från denna helvetes smärta. Jaaaaaaa hon hade penicillin dessutom rätt sort. Kastade mig i bilen körde som värsta biltjuven mot Skinnarbo. Ur bilen och in. Desperat kastade jag mig över pillren. Två Kåvepenin och två Ipren svalde jag med blixtens hastighet. Fick med mig en liten nödpåse med resterande Kåvepenin, tandstickor och fyra Tramadol med löfte att jag inte i ren desperassion inte skulle sätta i mig alla fyra på en gång. Bara intagas i händelse att jag inte skulle kunna sova. Här sitter jag nu smärtfri men fortfarande lika svullen.

Ytterligare tjat om varmvatten.......

Det är inte alltför lätt vill jag hävda igen att vara utan varmvatten. På helgerna städar jag oftast och till det går det åt mängder av varmvatten. Eftersom vi har katter och hundar dras det in förskräckligt med skit bara med tassarna. Gårdagen ägnades det till största delen åt att värma varmvatten. Varmvatten till disk,varmvatten till torkning, varmvatten till golv och slutligen varmvatten till bad åt Linn och mig. Nu är det nog närma vill jag lova. Elementet till beredaren borde vara här i morgon. Nu kommer det ju från Norge eftersom beredaren är tillverkad där så säker kan man aldrig vara. Hur som helst så blir det dejligt när det väl kommer. Måste avsluta här för att sätta på varmvatten till disken.

Att få vara med djur......

Det känns fantastiskt att fått ha förmånen att tillbringa sitt liv med djur. Detta var nämligen inte självklart då jag bodde hemma. Min mamma var nämligen allergisk mot pälsdjur. De enda djur vi kunde ha var fåglar. Alltså blev det kanariefåglar. Tro det eller inte de var personligheter de med och jag älskade dem djupt och innerligt. Efter mycket tjat fick jag börja rida och min kärlek till hästar tog fart. Så fort jag flyttade hemifrån skaffade jag katt och egen häst. Helt underbart var det. Sen har djuren avlöst varandra. Hästar,katter och hundar har alltid funnits. Min första rottweiler, Florenz glömmer jag aldrig. Att få utbilda sin första bevakningshund var oerhört stort och att tävla SM ändå större. Att stå där på prispallen går inte att beskriva. Plötsligt var jag en av Sveriges bästa hundförare. Fatta!! Jag!! Många hästar har passerat genom livet och jag är oerhört lycklig över att få haft förmånen att få leva så nära dessa fantastiska djur. De har lärt mig mycket alla mina djur. Att vara ödmjuk inför dessa makalösa varelser. Däremot är jag inte alltid ödmjuk mot alla dessa ryttare eller hundägare. Något av det värsta jag vet är när någon framhåller sig själv så fantastisk som ryttare eller hundförare att det är bara den personen som kan rida hästen eller jobba med den hunden. Jag glömmer aldrig då en av hundförarna skulle lämna i från sig hunden i två veckor till en av flygvapnets hundförare. Detta skulle inte gå , hunden var ju så förarbunden och svår att hantera för andra. Två veckor senare skulle hunden tillbaka till den rättmätige föraren. Den ville inte det. Den slet i kopplet,den ylade och blev helt förtvivlad då försvarets hundförare gick ifrån den. Det blev en tankeställare för oss alla. Det finns fler än jag som kan, det finns fler än jag som "trycker på rätt knappar" och det finns fler än jag som är värda att älskas.

Den lugne förvandlas då och då.....

I dag var det då dags igen. Chaboo den lugne och harmoniska förvandlades till det nerviga fullblodet. Detta händer då oc då. Man ser verkligen att fullblodsnerven kommer fram. Vad som triggade i gång detta var att han var tvungen att vänta på sin hoppning och se "bästisen" Isor hoppa. När det var dags för Chaboo var, han det rabiata fullblodet färdig för löp. Han är högt och han är lågt överallt och ingenstans fort måste det gå och får det inte gå fort så galopperas det sakta men galopperas ska det. Idag har jag sett allt i galopp. Galoppombyten, skänkelvikning i galopp, galopp på stället och förvänd galopp you name it och så ett och annat hopp förstås.

Kampen om elelementet......

Dag tre har infunnit sig i kampen om varmvattnet. Ilade hem efter jobbet för att se om Conny fått ur det förbaskade elelementet ur varmvattenberedaren. Han sätt där som en belåten katt framför Tv:n då vi kom vilket gjorde mig övertygad om att på något illslugt sätt på att han hittat godis i skåpet lyckats överlista elementet. Trodde jag ja. Belåtenheten berodde på att han hittat godis i skåpet. Den gode Conny tyckte minsann inte det var någon idé att ens prova i dag eftersom han inte lyckats i går. Med påtaglig ilska går jag och hämtar en hammare. Rusar in till beredaren, överväger om jag ska slå sönder den eller ge mig i kast och försöka slå på gängen på elementet så det lossar. Jag gör det sistnämnda. Metodiskt går jag till väga. Med lagom hårda slag attackerar jag elementet fantiserar att det är den godistuggande sambon jag slår på. Och vips plötsligt släpper elementet. Den gode Conny står som en fågelholk, hade till och med slutat tugga på sitt godis och funderar över hur detta nu då kunde gå till. I morgon ska det då beställas ett nytt element.

Varmvattenberedare del 2.....

Då har vi kommit till kapitel 2 om varmvattenberedaren. Helt omöjligt för Conny att få ur elpatronen. Dessvärre går det inte att få stopp på vare sig invatten eller utvatten från den satans beredaren. Golvet är dränkt,Conny svettig och jag förbannad. När jag är som mest förbannad kommer jag att tänka på vår Arne (rörmokaren). Ett telefonsamtal och en kort bilresa senare har det löst sig. Vattnet har nu slutat spruta över hela Bengtsbo. Nästa äventyr blir att värma vatten på spisen till två bad, ett åt mig och ett åt Linn. Conny får vänta. Någon som har en billig varmvattenberedare?

Hoppträning och trädgårdsarbete.......

Här i Bengtsbo har varmvattenberedaren gett upp eller rättare sagt väemeelementet i beredaren. Konsekvensen till vi får en ny blir således duschning i kallvatten. Hääääärligt. Förutom detta missöde har dagen kantats av lite trädgårdsarbete där det torkat upp. Detta njöt jag av i fulla drag. Älskar doften av jord och älskar känslan av jord på fingrarna. Det är så lustfyllt och avkopplande. Lite hoppträning för Linn och Ida. Efter en lång framskrittning arbete på volt. Kolla så gas och brons fungerar. Vid avsakting kommer ofta bristerna fram hästen kör upp sitt huvud ryttaren försöker fånga upp med låg hand. Resultatet blir bättre om man fångar upp med höjd innerhand och jobbar med sin innerskänkel. Detta tog en stund att få det att fungera. Chaboo blev till slut oerhört eftergiven och kunde bevara formen. Dagens hoppövning en raklinje 21 meter mellan två hinder på 70 cm. Här var meningen att hästarna skulle jobba med styrka så ett kort tempo i anridningen sedan en 12 -14 diametersvolt mellan hindren och sen nästa hinder. Volterna skulle vara lika välridna med bibehållen form precis som framridningsövningen. Här fick man verkligen kvitto på om man lyckats med framridningen.

Snart slut på lovet....

Nu känns det att det snart är dags att börja jobba igen. Inte alls fel. Påsklovet har varit så där, hade kunnat varit bättre väder. Hade så gärna velat börja i trädgården men här är alldeles för blött. I stället blev det att se över garderoben något som jag verkligen hatar stryka,stryka stryka. Har i alla fall hållit på med djuren och växelvis promenerat och cyklat. Det där att cykla det är verkligen min grej. Jag njuter i fulla drag av lukter,vinden,synintryck och motion. För att inte tala om vad man hinner tänka mycket. Jag gillar att tänka. Allt ploppar upp i skallen skolarbete, hoppövningar, menyideer, trädgårdsideer allt väcks till liv.

Storbyns pay´n jump.....

Bestämde mig i dag för att åka till Storbyn och titta på deras för året första pay´n jump. Vädret var toppen, våra vänner från Tällberg skulle provstarta en ponny som de var intresserade av att köpa. Storbyns anläggning är den ridanläggning i kommunen som ligger vackrast till. Från hoppbanan har man en underbar utsikt över sjön, man blir helt betagen. Sagt och gjort mot Storbyn var det. Nu är det så att jag under senare år varit på en hel del pay´n jump som Folkärna anordnat och tyckt att de varit bra arrangerat. Förväntningarna var att Storbyns skulle vara ungefär likadana. Men ack vad jag bedrog mig. Så oproffsigt,så oengagerat. En bana stod uppställd,startavgiften betalades till en av profilerna i klubben samtidigt som de startande fick lämna personnummer så aktivetsstöd skulle utgå. Ingen ropade upp de startande, ingen stod till en början vid in och utsläpp. En och ibland två sprang omkring på banan och höjde hindren eller lade upp en riven bom. Det fanns inte rosetter att köpa för de som så önskade. Fy vilken besvikelse!! Det kändes som det enda det handlade om var att desperat få in pengar till klubben. Tankarna gick snabbt till Folkärna RS. Det jag tyckt varit bra arrangerat tedde sig i jämförelse med Storbyns tragiska tillställning som det mest fantastiskt proffsiga man kan tänka sig. Bra banbyggare, fantastisk banpersonal, bra banor, trevlig speaker, in och utsläppspersonal, rosetter att köpa till självkostnadspris. Ni hör ju själv. Dessa ridklubbars pay´n jump är som natt och dag. Snacka om klasskillnad!! Hur det gick med ponnyn som provreds? Det tar vi en annan gång.

Oh my God.....

Påskhelgen över för denna gång och jag befinner mig i ett zoombielikt tillstånd. Inte för att påsken har varit jobbig på något sätt. Jag är helt enkelt bara slut. Bäst gör jag mig i horisontalläge där jag känner ren njutning. Men man kan inte sova bort sitt sketna liv. Tar i alla fall en kort resumé av påsken. Skärtorsdagen ägnades åt lite shopping och städning. Födelsedagskalas på kvällen. Fredagen lugn och fin med långpromenad på förmiddagen. Kalkonmiddag på kvällen med grannarna vilket var mycket trevligt. Påskaftonsmiddag här med samma grannar vilket var lika trevligt det. Påskdagen fortsattes på den inslagna vägen med trerätters. Annandagen fick vi mycket trevligt besök från Tällberg som hade varit och provridit ett par ponnyer. Ensam middag på kvällen med familjen. För övrigt har besök på konstrundan gjorts, visserligen då bara hos grannen. Promenader har avverkats likaledes hästsysslor och ridning. Nu blev jag helt trött igen. Undrar om jag ska tippa omkull mig i soffan eller masa mig ut på en promenad.

Den kärleken ........

Jag gillar kärlek verkligen och jag gillar när folk är kära i varandra. Det är bara att gratulera och då menar jag verkligen att kärlek är något som inte är självklart så den som funnit den ska med all rätt njuta i fulla drag. Vad jag inte gillar däremot är när man hela tiden inför andra måste visa hur fantastiskt kär man är i sin partner eller i sina barn. Att man är kär i sina barn är en självklarhet,det behöver inte basuneras ut över facebook hela tiden. Att man verkligen älskar sin partner behöver inte heller skrivas om titt som tätt över facebook. Vad är det man vill bevisa. Nåväl facebook behöver jag inte vara inne på om jag inte vill. Däremot kan jag inte freda mig om jag är någonstans med en samling folk och något par hela tiden måste pussa på varann eller rent av hångla. Det är pinsamt, det är oförskämt och det är ouppfostrat. Om det händer en gång eller två helt okay men hela tiden då är det inte längre okay. Då kan man hålla sig hemma. Än värre är om man kommer hem till någon för den personens skull av någon alldeles speciell anledning och personen ifråga mottager en glatt när man kommer. Efter tio minuter existerar man inte utan partnern är det enda som existerar. Man sitter inte ens med vid bordet man väljer att sätta sig bakom sina gäster. Det som hörs är ett evigt smackande från paret. Vad vill man bevisa och visa?

Att besegra sin rädsla.....

Det här inlägget skriver jag till någon som besegrat sin rädsla på kort tid. Alla har vi någon gång känt den där oförklarliga rädslan som inkräktar på våra liv och som begränsar oss i vår utveckling. Plötsligt finns den bara där och griper tag i oss med en sådan kraft att vi inte på ett logiskt sätt ens kan förklara den. Den begränsar oss genom att ta kommando över vårt tänkande och det finns ingen logik kvar i vårt handlande. Den bara finns där. Plötsligt måste vi ha garantier för att inget farligt ska hända oss. Vem kan ge garantier? Allt kan ju hända. Det är just det, inget i livet är självklart. Det finns inga garantier. Vi måste ta kommando över rädslan, bli vän med den för att sen mota bort den. Våga släppa kontrollen. Först då blir livet värt något. Plötsligt blir livet värt något ja faktiskt mer spännande. Att våga utmana sig själv, att vilja våga. Det min vän har du gjort nu. Plötsligt är det inte rädslan som styr dig. Det är du som styr rädslan. Den är där du vill ha den. Gömd kanske för alltid. Bär nu denna visdom med dig genom livet så kommer du alltid att just det VILJA VÅGA eller VÅGA VILJA.

Två dagar kvar....

Två dagar kvar till ett efterlängtat påsklov. Har inte känt mig så där till hundra procent de sista dagarna. I går exempelvis sov jag som en stock till 9.00. Fatta jag sov till klockan nio. Det har inte hänt kan jag säga de senaste fem åren. Hur som helst var det skönt med en riktig sovmorgon. Inte för att jag blev piggare direkt men förmodligen behöver jag sova. Det positiva med sovmorgonen var att jag på något sätt fick dåligt samvete för att jag varit så lat. Detta fick mig att hysteriskt började tillreda den påskmat som gick att förbereda. Stekte strömming som jag sedan lade in i ättika ( detta är Connys absoluta favorit. Lade in vanlig sill och Tivolisill. Gravade lax med massor med dill. Bakade muffins med frosting. Snacka om dåligt samvete. Eftermiddadagen långpromenad. Sedan hoppträning med Linn och Ida. Började med att kolla om hästarna var lösgjorda och framme för skänkeln. Sjutton meters avstånd igen och slutligen en liten bana. Kontroll igen att hästarna går fram ordentligt före hindret och att ryttarna väntar efter hindret för att sedan rida fram igen mot nästa hinder. Funkar detta fås i princip aldrig en rivning eller vägran.