Bilen på verkstad......

Slutade var som vanligt fyra men kom hem klockan sex. Allt var som vanligt då Linn och jag satte oss i bilen och åkte till Konsum i Krylbo för att handla lite. När vi kom ut hade bromsarna slutat att fungera på bilhelv...... Ringde till min svåger som trodde en bromsledning gått hädan. Rullade till Tomas rep och mek ( Linns idé). Bilen fick stanna hos bildoktorn och jag fick låna en liten bil. Mot Karlbo för att byta den lilla bilen mot min svågers mycket fräscha Jeep ( funderar just på om han vill byta jämt mot min). Tur att man har så många vänliga människor omkring sig.
Nå väl kastade mig över dagens kakbak. Dessa delikata kakor blir det i kväll.

Herdinnor

125 gr smör
2 1/2 dl mjöl
1 1/2 dl socker
1 ägg

Dessa ingredienser blandas till en deg och formas till en rulle. In i kylen en stund.
Blanda en förpackning suckat med hackad mandel och pärlsocker. Skär degrullen i halvcentimeter tjocka skivor. Lägg på plå, pensla med ett uppvispat ägg och strö på suckatplandningen. Grädda i 225 grader ca 5 min.

Då är vi på banan igen då.......

Linn är mycket piggare och tänker börja jobba i morgon. Idag var det debut på hästryggen efter vilan. Chaboo uppskattade skritturen mycket. Denna häst älskar att arbeta så nu är han lycklig igen. Börjar med att skritta igång muskelmassan varannan dag i två veckors tid. Sedan två veckor ytterligare skritt varje dag sen bygger vi vidare.
Idag står nougatkaksbak på schemat. En riktigt enkel och delikat kaka.

Nougatrutor

200 gr smält smör
900 dl havregryn
2 msk vetemjöl
2 dl socker
4 tsk vaniljsocker
3 tsk bakpulver
4 msk ljus sirap

200 gr nougat
100 gr mörk choklad

Alla torra ingredienserna blandas tillsammans med det smälta smöret. Bred ut i långpanna och grädda kakan i 200 graders värme i 10-15 minuter. Ta ut kakan ur ugnen hyvla över nougaten och bred jämt över kakan. Skär i lagom stora bitar och låt stelna. Smält mörk choklad och ringla över.

Julebak......

Efter en rätt så seg dag på jobbet (förmodligen för att jag tagit som vana att sova nästan tre timmars middag lördag och söndag) styrde jag jeepen mot Bengtsbo. Väl hemma satt jag i gång med första kakbaket. Nöttoppar en av mina absoluta favoriter.


Nöttoppar

300 gr hasselnötter mixas tillsammans med
75 gr smör
1 ägg
1 dl socker

Forma till små bollar. Tryck ner en hasselnöt i mitten. Grädda i 175 grader ca 12 min
Njut!!

Jag blev så i tagen så medan jag gräddade de små topparna så jag passade på att köra lite styrketräning a la Gunnar Martinsson. Efteråt blir man alldeles härligt lealös i den otränade kroppen. Nu är det dags för lite tomatsoppa med den sjuka dottern.

Julebak

1:a advent....

Första advent blev en trist historia. Regnet har stått som spön i backen vilket gör att leran snart når över stövelskaften. Regnet har nu övergått till snö vilket brukar få som följd att det blir ännu lerigare. Linn är sjuk och har mestadels sovit. Hoppas bara inte hon smittar mig med någon aggressiv bacill. Adventsvackert inne är det i alla fall med alla dessa ljus. Så vem är jag att klaga. Veckan som kommer är det dags för det stora jul och födelsedagsbaket något som jag tycker är otroligt rogivande. Här ska bakas saffransbröd och munkar,småkakor av alla de slag och säkerligen någon mjuk kaka. Nu kommer också Chaboo att sättas i gång efter långvilan. Sakta men säkert ska han tränas upp för att debutera på tävlingsbanan.

Adventsförberedd......

Idag har jag gjort adventsmysigt i detta hus. Jag älskar detta lilla torp då det börjar lacka mot jul. Annars också så klart men det är något speciellt med atmosfären när julgardiner och juleljus kommer fram. Linn skjutsade jag till stan på eftermiddagen för en bowlingkväll med stans hantverkare. Nu ska det göras tre rätters till Conny och mig. Gubbröra på mörkt bröd, omsorgsfullt marinerad lax med pasta och slutligen chokladglass. Efter denna måltid lär det bli soffhäng tills det är dags att hämta Linn.

Medvetslös......

Hej och hå! Ja ha då var det fredag igen. Ska i väg snart på "tjejträff" Conny och Diesel ska på bastuclub. Linn jobbar hos Tomas. Det pratades om bartömning hemma hos Tina. Kommer säkerligen inte att fungera något vidare. Känner mig halvt medvetslös efter veckans bravader. Utvecklingssamtal, fler per dag. Öppet hus i går med andra ord arbetsdag från kvart i sju till nitton. En massa jävelskap bland eleverna. Sniffning, cigarettlangning, Red Bull langning, utpressning,slagsmål och försök till att elda upp ett pingisbord. Det är en spännande värld vi lever i vill jag lova. Man funderar ju på var alla föräldrar pysslar med. Var tog kollen vägen. Vad är det som händer? Trots allt är det det roligaste yrke man kan tänka sig. Jag älskar mina ungdomar! Ju mer jag känner efter desto säkrare blir jag att bartömning inte är alternativet.

Den uslaste av dom usla.....

Precis så känner jag mig vad gäller bloggandet för tillfället. Har helt enkelt både dåligt med tid och fantasi. Skulle utan överdrift kunna säga att det är fullt skubb från morgon till kväll. Lektioner, utvecklingssamtal,rättning, öppet hus, förberedelse för julfest,förberedelse för Stockholmsresa osv. När man sen kommer hem är det djuren,hemmet, förbereda advent osv. Ändå är jag nog lite underlig av någon anledning trivs jag som fisken i vattnet.

Ångest,ångest......

Har i min enfald inbillat mig att jag har kommit långt vad gäller kontrollbehov. Det har till och med hänt att jag raljerat över andras behov av kontroll. Här sitter jag nu och inser att jag är helt slut av att inte ha kontroll. I och med Linns och Fredriks "paus" blev mitt liv mer komplicerat. Tidigare hade jag helt slappnat av och släppt greppet om min älskade dotter. Nu helt plötsligt behandlar jag Linn som om hon vore en komplett galning som inte alls är kapabel att ens ta det enklaste beslut. Överallt finns faror som jag till vilket pris måste behärska och skydda Linn från. Detta är fan i mig inte klokt!

Knogjärn och kniv, en dag på jobbet....

Hej och hå! Var på jobbet kvart i sju, Började med morgonmöte halv åtta. En lektion därefter ett utvecklingssamtal. Kort rast och ytterligare en lektion . Äntligen lunch trodde jag. Blev inget av det. Ett rykte hade startat att slagsmål skulle äga rum i skogen utanför skolan efter dagens slut. Gymnasieelever och högstadieelev. Tvungen att snabbt koppla på detektivsinnet. Vilka handlade det om? När? Klockan 15.00 eller 16.00? Lektion igen. Efter den bara tvungen att röka. Då jag kommer ut står några elever och är upprörda. Kopplar på den förstärkta hörseln och hör att de pratar om någon "jävla" kärring som hade beslagtagit något. Går in, söker upp arbetslaget som de mest högljudda går i och blir snabbt varse vad som beslagtagits. En kniv och ett knogjärn. Lysande, brott mot vapenlagen. Tillägger att de två gossarna inte var nämnda i det stundande slagsmålet. Utvecklingssamtal igen, denna gång med en polisförälder. Ibland har man tur. Kort rast. Ett utvecklingssamtal till. Pratat med en av gossarnas förälder. Slutligen klar för dagen. Det var länge sedan jag var så slut. Så slut så att jag inte orkade åka på tjejjunta . Då pratar vi trött.

Lite mer än en månad kvar.....

Nästan varje dag blir jag påmind om att snart har jag inget att säga till om beträffande Linn. Dagligdags säger hon åt mig att passa på att bestämma nu för snart är det kört för min del. Hur känns det då? Helt okey faktiskt. Har aldrig varit speciellt orolig över detta positiva och självständiga barn. Hon var sju år då hon frankt talade om för Conny och mig att nu tänkte hon verkligen aldrig sätta sin fot på "fritids" någon mer gång. Hon skulle ta bussen hem efter skolan och vara själv hemma till Conny kom hem. Då vi tyckte att det inte var så klokt spände hon ögonen i oss och frågade om vi inte litade på att hon skulle klara det. Handen på hjärtat så gjorde vi det. När vi fortsatte att slingra oss med argument som att det skulle kunna komma någon som inte var snäll fick vi till svar att då fick dom skylla sig själv. Vår Rottweiler Filippa och schäfern Attila skulle skydda Linn och förmodligen ta sig en tugga av den icke trevliga personen. Hon fick åka hem efter "fritids" vilket hon klarade alldeles utmärkt. Sådan är hon vår älskade flicka. Självständig, rättrådig, klok och lojal. Det är klart att hon kan bestämma över sig själv.

Nils Björklund ordförande i Ny rovdjurspolitik nobbar eftersök...

Jaha! Är det ett sätt att få skjuta vargar vet inte jag i vilken verklighet Nils har befunnit sig de senaste åren. Fler än jägare som hatar vargar kan säkerligen utföra eftersök. Vad jägare insinuerar är att det måste vara speciellt tränade eftersökshundar som är de enda som klarar uppgiften. Har deltagit i flera eftersök med både Schäfer och Rottweiler, outbildade dessutom. Dessa har gladeligt tagit sig an uppgiften med lysande resultat icke att förglömma. För att få tyngd i besluten om varg lär nog Ny rovdjurspolitik ta till andra metoder än att sitta och tjura som barnungar.

Varför ska det vara så svårt.....

Som jag ser det så borde det vara så lätt att åtgärda. Om man valt någon med samma intresse som en själv är det så har man en mycket stor chans att få förhållandet att fungera. När man dessutom valt med hjärtat borde det inte finnas något som helst problem. Osäkerhet på den man älskar kommer att infinna sig då och då men går att lösa om man pratar om det då situationen uppkommer. Har man råd att vara stolt då det gäller kärlek. Knappast! Kämpa för sjutton och inse att de mesta förmodligen går att lösa.

En riktig skithelg....

En riktig skithelg skulle jag vilja påstå. Linn deppig vilket gör mig deppig,Conny deppig,hunden deppig,hästarna deppiga......

I efterdyningarna av en hektisk vecka.......

Sitter här som en slagen hjälte efter veckan som gått. Omdömena för år 7 klara ,utdelade och utvecklingssamtal inlagda. Linn på ny praktikplats(ByggPartner) vilket gör att hon börjar en kvart tidigare på morgonen. Den tragiska modern måste halvt medvetslös ta sig in med tag på sitt jobb eftersom dörrarna öppnas sju. Nu ska det inte göras något annat än att vila hela helgen,lite överdrift kanske eftersom jag inte är den vilande typen när allt kommer omkring. Börjar i alla fall med soffhäng.

Tillbaka till ruta ett......

Då kan vi förvänta oss en våg med ökade inbrott runt Avesta med omnejd. Efter sommarens toppnoteringar av inbrott planade dessa ut mot sensommaren. Äntligen tankte man och föll i djup sömn med båda ögonen stängda i stället för som tidigare med ett öga öppet. Dessa inbrottsbenägna idioter vände sig med förkärlek mot landsbygden. Det var runt på landsbygden man kunde stjäla saker som gick snabbt att avyttra. Jaktvapen, fyrhjulingar och andra stöldbegärliga saker. Förklaringen till att inbrotten planade ut var att de drivande satt häktade ett tag. Underbart tänkte jag och andra med mig. Lyckan blev kortvarig. Nu är de ute igen och säkerligen sugna på droger och utan pengar.Dessa hyvens(ironi) män och deras flickvänner (som villigt låter sig utnyttjas) är säkerligen på gång och planerar någon lönande stöldraid i vårt område eftersom de synts i trakterna. Försök inte stoppa dem men dokumentera gärna. Ta kort,studera deras anletsdrag och skriv ner bilnummer. Låt dom för helvete inte komma undan. De ska banne mig lära sig att hålla fingrarna borta från andras egendom. De ska "jagas" ut ur denna kommun. Punkt slut!!!

Två schäfrar biter Jack Russel....

I Avesta tidningen i går stod att läsa om att en Jack Russel dött av skadorna som sen tilldragit sig då två schäfrar använde honom som kampleksak. Blir heligt förbannad då jag vet vilka som har schäfrarna. De flesta reagerar nog med ett blint hat mot schäfrarna. Jag hävdar att ägarna gör hunden. I det här fallet är ägarna något ljuskygga figurer som defenitivt inte alltid är lämpliga ägare till dessa hundar.
Min väninna och hennes sambo blev vittne till denna kamp på liv och död. Väninnan hade precis vaknat och hör ett förtvivlat skrik. Tittar ut och ser dessa två schäfrar med en JR i munnen. Hon väcker sin sambo som nyvaken kommer upp och får se vad som försiggår. I kalsonger och er par skor beväpnad med en hårspraysflaska rusar han ut och kastar sig in bland hundarna. Civilkurage är bara förnamnet. Börjar spruta hårspray på en av schäfrarna som efter ett tag släpper bakdelen på den lille hunden. Den andra schäfern får då ett bättre tag om den lille. Det tar ett bra tag med hårspray sparkar och slag att få bort schäfer nummer två men tillslut släpper den sitt grepp. Den lille JR blöder ymnigt. Min väns sambo får tag i den lille, springer med den till trappen tillsammans med en mycket chockad husse. Man åker med den lille JR till djursjukhuset. Livet gick faktiskt att rädda trodde man. Ett par dagar senare dör den dock förmodligen av chocken. Ja, jag finner inte ord för vad jag känner. Kanske ett förrakt mot dessa ägare som alla vet vad dom pysslar med och som inte är värdiga att ha dessa schäfrar.

The never ending story......

När jag var som mest chockad efter världscupfinalen ringer telefonen. I andra änden av luren hör jag min drogtagande släkting arbeta sig upp i någon underlig hysteri. Trodde i min enfald att hon befann sig i något depressionsliknande tillstånd pga att hon blivit vräkt. Vilket hon lidande berättat för mig skulle ske i månadsskiftet oktober november. Så jag frågade var hon befann sig. Hemma såklart var svaret jag fick. Då var jag tvungen att fråga om hon inte blivit vräkt. Jag fick en mycket underlig förklaring varför det blivit inställt. Vadan denna hysteri var jag tvungen att fråga. Då säger hon att hennes expojkvän (en suspekt varelse som vigt sitt liv åt diverse kriminella gärningar)gjort inbrott hos henne och snott datorn och Tv:n. Nu var jag bara tvungen att ifrågasätta igen. Satt inte han inne? Fick då ännu mer suspekt svar. Man hade varit tvungen att släppa honom pga att det inte fanns tillräckligt med bevis. Dessutom hade han så många beskyddare som såg till att han blev fri. Eller hur? Nästa fråga från mig blev följande - Har du gjort en polisanmälan? Absolut det hade min släkting gjort. Vad hon inte tänkte på var att hon pratade med Sherlock Holmes släkting. Detta kunde kollas redan på måndagen. Vilket gjordes. Något inbrott hade aldrig anmälts. Blir så in bomben trött.
Vad i helvete är det frågan om? Verkar jag vara naiv eller? JAG KAN SKILJA PÅ SANNING OCH LÖGN.

Eric Lamaze och Hickstead

Känner en sådan oerhörd sorg. Klockan fem satt jag och Linn oss tillrätta i TVsoffan för att titta på världscuphoppning från Verona. Vi konstaterade snabbt att det var en svår bana. Än den den ena än den andra petade ett eller två hinder. Vi såg fram emot RGB.s ritt eftersom han är vår ledstjärna i hästvärlden. Turen kom till världsmästaren Eric Lamaze och hans likaledes fantastiska världsmästarhäst Hickstead. Även ett världsmästarekipage kan få ett pet och det var vad som hände. Men sen händer det som absolut inte får hända. Efter målgång börjar denna fantastiska häst ragla för att slutligen falla ihop. Min hjärna fattar först inte vad som händer. Jag ser hur Eric glider av hästen på sidan. Min hjärna ser också hur hästen rycker i hela kroppen men mest med bakbenen. Då förstår jag! Jag hör mig själv skrika, - Han dör! Samtidigt börjar tårarna forsa. Eric håller sin häst, är på väg ner på knä vid hästens huvud men backar undan. Dödsryckningarna blir våldsamma. Tårarna väller nu fram. Linn är tyst. Conny kommer störtande precis till reprisen ( vem som nu kom på att ge en repris). Förmodligen är kameramannen lika chockad han. Vill inte se en gång till men sitter som paralyserad och ser dödskampen en gång till. Tårarna bara rinner. Någon leder bort Eric Lamaze och hästen döljs bakom ett skynke samtidigt rullar djurambulansen in för att transportera bort kroppen som för fem minuter sedan var så full av liv och nu bortom all räddning. Ett hästliv har släckts, en klart lysande stjärna har lämnat jordelivet och lämnat ett stort tomrum och ett hål i sin ryttares hjärta. Medan jag skriver detta går min tanke till Eric Lamaze. Vilken outhärtlig sorg du må känna nu när din absolut bästa tränings och tävlingskamrat är borta. Han gjorde ju allt för dig ända in i det sista.
Världscuphoppningen avbröts. Alla ryttare enades om detta. En omöjlighet hade det varit att rida efter denna chockartade händelse. Startfältets ryttare blev nog med detta tragiska dödsögonblick så medvetna om att det kunde varit de och att allt är förgängligt. Den tysta minut som hölls var hemsk. Är övertygad om att många inte andades. I alla ryttares ansikten syntes en sådan outsäglig sorg och medkänsla så att tårarna rann ännu stridare på mig. Linn har inte sagt ett ord än. Är övertygad om var hennes tankar är. Hos hennes älskade hästar.

Vänner.......

Sitter här och funderar vilken tur jag har. Har min lilla familj som betyder oerhört mycket för mig. Så har jag en massa vänner. En del mycket goda sådana dessutom. Dom som man litar på till hundra procent.Sen har vi kategorin som betyder mycket för en men som ändå inte får ta del av hela mig. Ändå lyckliggör denna skara mig med att bara finnas till. Trevliga människor som förgyller min dag då vi träffas. Sen har vi en liten kategori som har varit mina "vänner" i flera år men som gärna hugger mig i ryggen då jag inte är närvarande eller i grupp då de förväntas få gruppens stöd. Det kan tyckas att dessa vänner borde raderas omedelbart men de fyller en funktion de också. Jag kan tycka det är roande att dessa personer spelar upp en trevlighet som de förmodligen inte känner. Dessutom tror de inte jag vet om vad de avhandlar då jag inte är närvarande. Korkat som fan om man inte fattar att någon berättar för mig. Mina vänner får vara precis som dom vill bara dom fyller en funktion i mitt liv. Det enda jag inte klarar är energitjuvar som får mig att bli låg. Dessa raderas utan pardon från vänlistan. De finns en kategori till som suddas fort. De är de personer som är så självgoda och egoistiska att de i alla lägen ser till sig själv i första hand.

Safari......

Denna gråa dag har ägnats åt bak och städning. På eftermiddagen tog jag hunden med mig på en skogspromenad. Det fick bära eller brista. Jag trotsade helt enkelt jägarkåren, satte på mig en röd mössa och begav mig iväg. Hade inte gått många hundra meter förrän det brakade till och en älg flydde för sitt liv. Dessa mäktiga djur får mig att nästan sluta andas då jag får närkontakt med dom. Skogens konung är absolut ingen överdrift. Slutar aldrig att förvåna mig över deras mäktighet. Det är nästan som något relgiöst över dessa möten.



Diesel och jag går vidare på vår viltsafari. Jag ser ju på honom att det råder mycket viltaktivitet i markerna där vi traskar omkring. Näsan far runt i backen näst intill hela tiden. Plötsligt står vi framför en spillningshög som faktiskt skulle kunna vara vildsvinsavföring. Det finns ju vildsvin här ute så otroligt är det inte. Vet inte hur det skulle kännas att möta en vildgris. Spännande om inte annat, bara den inte kom för nära.



Inget vildsvin kommer dock susandes mot Diesel och mig denna promenad. Lugnt och stilla går vi vidare och kommer så småningom ut på en äng. Där står det fem vackra rådjur som genast lyfter sina vackra huvuden mot oss. Det knyter sig i magen på mig. Rådjur är väl bland det vackraste man kan få se. Ögonen är djupa som brunnar. De står kvar en stund sen vänder de sig om och sätter spänstigt av mot skogen. Vilken lycklig människa jag är som får vara med om dessa fantastiska möten var och varannan dag. Vem behöver åka på safari. Det är bara att gå ut en bit i skogen så finns äventyret där.

Övningskörning......

Som tidigare sagts har Linn börjat övningsköra med Valter. Första gången var i söndags. Eftersom jag sett handledarmanualen tänkte jag mig en liten tur på max tio minuter i värsta fall runt Skinnarbo. De tio minuterna gick och inget övningskörningsekipage skådades. Fyrtiofem minuter senare kom de tillbaka. De hade varit till Krylbo tillbaka på riks70 och tagit vägen över Rosshyttan och hem. Andra gången var i måndags då provade man rondellkörning, Dalahästen, Jularbo, Folkärna och hem. I går bar det av till Hedemora med ytterligare rondellkörning. Jag fattar ingenting. I min värld är Linn fortfarande en liten skit att få körkort ser jag låååångt in i framtiden.

Äntligen lov.....

Sällan har jag varit så trött som denna vecka. Känns som det är ett helt omöjligt projekt att vara uppe längre än till nio. Väl liggandes i sängen tar det ca två minuter innan jag somnar. Sen börjar helvetet, sover till tolv vaknar, bearbetar dagens händelser, somnar igen och vaknar klockan fyra. Pigg som en mört! Tvingar mig kvar i sängen. Ligger och klurar över allt och inget. Somnar till slut,ungefär vid fem snåret. Vaknar av väckarklockan halvsex och är då exakt lika trött som jag var klockan nio kvällen före. Hatar omställning av tid. Nu är det i alla fall lov och jag ska försöka vara uppe lite längre så jag förhoppningsvis slipper vakna klockan tolv och fyra.