I Avesta tidningen i går stod att läsa om att en Jack Russel dött av skadorna som sen tilldragit sig då två schäfrar använde honom som kampleksak. Blir heligt förbannad då jag vet vilka som har schäfrarna. De flesta reagerar nog med ett blint hat mot schäfrarna. Jag hävdar att ägarna gör hunden. I det här fallet är ägarna något ljuskygga figurer som defenitivt inte alltid är lämpliga ägare till dessa hundar.
Min väninna och hennes sambo blev vittne till denna kamp på liv och död. Väninnan hade precis vaknat och hör ett förtvivlat skrik. Tittar ut och ser dessa två schäfrar med en JR i munnen. Hon väcker sin sambo som nyvaken kommer upp och får se vad som försiggår. I kalsonger och er par skor beväpnad med en hårspraysflaska rusar han ut och kastar sig in bland hundarna. Civilkurage är bara förnamnet. Börjar spruta hårspray på en av schäfrarna som efter ett tag släpper bakdelen på den lille hunden. Den andra schäfern får då ett bättre tag om den lille. Det tar ett bra tag med hårspray sparkar och slag att få bort schäfer nummer två men tillslut släpper den sitt grepp. Den lille JR blöder ymnigt. Min väns sambo får tag i den lille, springer med den till trappen tillsammans med en mycket chockad husse. Man åker med den lille JR till djursjukhuset. Livet gick faktiskt att rädda trodde man. Ett par dagar senare dör den dock förmodligen av chocken. Ja, jag finner inte ord för vad jag känner. Kanske ett förrakt mot dessa ägare som alla vet vad dom pysslar med och som inte är värdiga att ha dessa schäfrar.
Något ljusskygga figurer är väl bara förnamnet. Tyvärr håller sig många ansvarslösa kriminella med hundar som dom inte klarar av att fostra. En normal hund ger sig inte på andra hundar.
SvaraRadera