Har i min enfald inbillat mig att jag har kommit långt vad gäller kontrollbehov. Det har till och med hänt att jag raljerat över andras behov av kontroll. Här sitter jag nu och inser att jag är helt slut av att inte ha kontroll. I och med Linns och Fredriks "paus" blev mitt liv mer komplicerat. Tidigare hade jag helt slappnat av och släppt greppet om min älskade dotter. Nu helt plötsligt behandlar jag Linn som om hon vore en komplett galning som inte alls är kapabel att ens ta det enklaste beslut. Överallt finns faror som jag till vilket pris måste behärska och skydda Linn från. Detta är fan i mig inte klokt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar