
Sitter här och funderar vilken tur jag har. Har min lilla familj som betyder oerhört mycket för mig. Så har jag en massa vänner. En del mycket goda sådana dessutom. Dom som man litar på till hundra procent.Sen har vi kategorin som betyder mycket för en men som ändå inte får ta del av hela mig. Ändå lyckliggör denna skara mig med att bara finnas till. Trevliga människor som förgyller min dag då vi träffas. Sen har vi en liten kategori som har varit mina "vänner" i flera år men som gärna hugger mig i ryggen då jag inte är närvarande eller i grupp då de förväntas få gruppens stöd. Det kan tyckas att dessa vänner borde raderas omedelbart men de fyller en funktion de också. Jag kan tycka det är roande att dessa personer spelar upp en trevlighet som de förmodligen inte känner. Dessutom tror de inte jag vet om vad de avhandlar då jag inte är närvarande. Korkat som fan om man inte fattar att någon berättar för mig. Mina vänner får vara precis som dom vill bara dom fyller en funktion i mitt liv. Det enda jag inte klarar är energitjuvar som får mig att bli låg. Dessa raderas utan pardon från vänlistan. De finns en kategori till som suddas fort. De är de personer som är så självgoda och egoistiska att de i alla lägen ser till sig själv i första hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar