Nästan varje dag blir jag påmind om att snart har jag inget att säga till om beträffande Linn. Dagligdags säger hon åt mig att passa på att bestämma nu för snart är det kört för min del. Hur känns det då? Helt okey faktiskt. Har aldrig varit speciellt orolig över detta positiva och självständiga barn. Hon var sju år då hon frankt talade om för Conny och mig att nu tänkte hon verkligen aldrig sätta sin fot på "fritids" någon mer gång. Hon skulle ta bussen hem efter skolan och vara själv hemma till Conny kom hem. Då vi tyckte att det inte var så klokt spände hon ögonen i oss och frågade om vi inte litade på att hon skulle klara det. Handen på hjärtat så gjorde vi det. När vi fortsatte att slingra oss med argument som att det skulle kunna komma någon som inte var snäll fick vi till svar att då fick dom skylla sig själv. Vår Rottweiler Filippa och schäfern Attila skulle skydda Linn och förmodligen ta sig en tugga av den icke trevliga personen. Hon fick åka hem efter "fritids" vilket hon klarade alldeles utmärkt. Sådan är hon vår älskade flicka. Självständig, rättrådig, klok och lojal. Det är klart att hon kan bestämma över sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar