Pay and Jump.....

Såg att Avesta RK hade Pay and Jump i helgen. Storbyn kommer att ha träningsdag på uppställd bana. Åsebo RS kommer också att annordna Pay and Jump inom en snar framtid. Avesta RK kommer annordna en till. Det här kommer vi säkerligen att se mer av under våren. Bra för ryttarna att känna sig för om hästarna har tillgodogjort sig den träning som gjorts eller om det behöver tränas på ett annorlunda sätt. Det är på Pay and Jump man kan känna in avstånd, tempo osv. Jag tror att vi kommer att få se många Pay and Jump för att dryga ut ridklubbarnas hårt ansträngda kassor. Antalet ridande på ridskola har en tendens att sjunka runt om i Sverige. Varför kan man undra? Jag tror att det är väldigt många som skaffar egen häst och slutar på ridskolan och naturligtvis drabbar detta ridskolans ekonomi.

Livet efter femtioårsfesten......

Då är den avklarad då,Kjells femtioårsfest.. Maten vi lagat EvaLiz och jag blev en succé. Ser en ny karriär här! Vi kan hyra ut oss till jubilarer som vill ha hemlagat på sina kalas. Kjell tycker detta är hejdlöst roligt eftersom det i huset nedanför mig bodde en ensam kvinna med många barn som försörjde sig på detta att ordna kalas bla i Skinnarbo där vi var i går. En annan bisyssla hon hade var tydligen att ta betalt för sexuella tjänster när portmonän var tom, vilket Kjell tycker är ännu roligare. Hur som helst så var det en mycket rolig tillställning med mycket trevligt folk. Maten serverades i den städade verkstaden där buffén avnjöts med ädla drycker. Kaffe och tårta efteråt med avec. Sedan över gårdsplanen till puben där det var fri tillgång på alkoholhaltiga drycker. Drinkarnas glada tid. Det är nu jag befinner mig på rätt plats. Ja egentligen redan vid tårtan. Jag älskar likörer, drinkar, groggar ja allt som är sött. Några för många rann genom strupen för att kännas okey i dag. Men vad fan Kjell fyller bara femtio en gång i livet.

Jag och Diesel.......

Kom hem till ett tomt och öde hus på eftermiddagen. Ingen Linn, ingen Conny. Båda hade stuckit till Leksand på hockey. Ja, jag och hunden då. Först tyckte jag det var alldeles fantastiskt att vara själv med hunden. Gick ut med jycken i vinterlandskapet. Skar upp fyra kilo kött och lade det i marinering två. Kokade potatis till mer potatissallad. Fodrade hästar. Badade. Åt och tittade på Criminal Minds. Då plötsligt kom känslan av hur offantligt trist det är att vara själv. Tack familjen för att ni finns! Längtar efter er!

Jan-Erik "Jeppen " Pettersson.....

Ska alldeles strax bege mig ner till min granne Jeppen och titta på ett av honom nyligen gjort konstverk. Detta konstverk ska vi ge bort till den snart 50-åriga grannen som har kalas nu på lördag. Jag beundrar verkligen Jeppen, som konstnär är han så otroligt mångsidig. Han gör fantastiska karikatyrer lika fantastiska akvareller och helt ljuvliga oljemålningar. Jag förstår verkligen inte varför man när man väljer konstcheck för lång och trogen tjänst i Avesta kommun inte har möjligheten att lösa in checken hos Jeppen. Att vara en underbar konstnär är bara en av Jeppens fantastiska förmågor. Han är en idéspruta av rang. Han ligger bakom utställningar i Verket och han är en av hjärnorna bakom Skinnarbo Nostalgidag. Jeppen har ett genuint intresse av bygdens historia och eftersom vi har en kvartsgrop mellan mig och honom skulle det inte förvåna mig det minsta om det i sinom tid kommer att bli Avestas svar på Dalhalla. Lägg därtill att han är en av de roligaste människor jag vet. Alltså beger jag mig dit på stubinen.

Annalkande 50-årsfest....

På lördag smäller det. En god vän av manligt kön fyller femtio år. Det första som slår mig att det känns som nyligen han fyllde fyrtio år. Hur som haver gillar jag att laga mat och goda vänner så jag erbjöd mig att hjälpa till med maten. Var och handlade ingredienser till dubbelmarinerad filé och den potatissallad jag ska laga. Dubbelmarinerad file är mycket delikat. Först ska den marineras i soja,olja,hoisinsås,socker och salt. Sedan ska den stekas, skäras i tunna skivor och sedan ligga i ytterligare en marinad bestående av vitvinsvinäger,olja,kapris ,vitlök och persilja. Där ska den ligga och gotta sig till festen. Har också hunnit med att ordna extra bord eftersom vi blir någonstans mellan trettiofem och femtio personer på middagen. Ytterligare festdeltagare ansluter sig senare och kommer att vara med på vickningen. Kul ska det bli. Här på landet ordnas det mycket roliga kalas kan jag lova!

Jag är en vargkramare........

Jag bara avskyr ordet vargkramare. Så fort man kommer in på diskussionen om varg går jägarna i taket. Tycker man inte som dom (det vill säga att varenda varg bör dödas och det omedelbart) blir man snabbt som satan titulerad vargkramare. Andemeningen är förmodligen att man bör gå samma öde till mötes som vargen. Fortsätter man ändå diskussionen får man höra de mest horribla argument för avskjutning av detta omdiskuterade djur. Viltbeståndet har minskat oroväckande de senaste åren. Detta håller jag inte med om i alla fall inte i våra trakter. Motargumentet blir då att det begriper jag inget om då jag inte är tillräckligt djupt in i skogen. Då triggar jag igång och hävdar att jag tillbringar tiden betydligt mer i skogen än vad jägarna gör. De har en tendens att endast vara i skogen under jaktsäsongen. Lägg därtill att de inte är speciellt rörliga utan tillbringar den mesta tiden ståendes eller förflyttandes i bil beroende på var hunden befinner sig. Ärligt talat kan jag inte se någon minskning av viltbeståndet under de tjugo året jag har bott här. Vi har heller inte stött på något byte som varg har tagit. Ett rådjur har jag hittat på tjugo år och det visade att någon jägare skjutit illa och förmodligen inte trott att han träffat. Det andra rådjuret hittade Conny i söndags och det var taget av Lo. Grannens spontana kommentar var att det skulle försvinna en massa rådjur så jägarna blev utan till nästa säsongs jakt. Det är nog dessvärre det de handlar om att jägarna anser att skogens vilt är deras och då menar jag BARA deras. Ytterligare argument mot varg är att jakthundar tas av varg och det skulle lika gärna kunna hända att vår schäfer bli uppäten. Statiskt sett står (2010) vargangrepp på hund för 16 fall däremot blir 800 hundar,främst jakthundar dödade i trafiken varje år. Hur kan det komma sig att jägare låter sina hundar gå detta öde tillmötes? Innebär detta att jag är vargkramare för att jag har motargument? Ja, jag tycker att varg ska finnas men stammen ska hållas på en rimlig nivå. Jag är för skyddsjakt. Så sug på den ni jägare. Så tycker den här Vargkramaren !

Ponnyakuten del 1.....

Eftersom jag hade gått på dagen hade jag inte så mycket att pyssla med när jag kom hem lite styrketräning och hästar då förstås. Unnade mig att titta på ponnyakuten på svtplay. Första avsnittet närmare bestämt och uttagning till Tobias Larssons ponnyakuten. Med andan i halsen tog jag del av årets problem ponnier. De flesta hade problem med lastning av hästarna. Allt från att ponnier som inte ville gå in till de som fick fullständig panik inne i transporten. Sedan kom vi till ridproblemem. En ponny ville inte stå still då ryttaren satt upp och när hon väl kom upp stack den som en avlöning så till och med Tobbes tonläge till slut gick upp i falsett. En annan ponny lade sig ner med sin ryttare när den tyckte den fått nog. Ytterligare en vägrade gå fram för skänkeln och stod mest och bockade på stället. En lite kille på stor ponny hade problem efter hindren då den stora ponnyn bara blev starkare och starkare och den lilla killen tappade kontrollen och föll slutligen av. Ja en sak är då säker att Tobbe Larsson måste ha nerver av stål om han inte knaprar Valium för att stå ut med dessa problemponnier. Jag skulle bli galen dels av rädsla för vad som kan hända och samtidigt galen på dessa föräldrar som köper helt fel ponnier till sina ungar.

Mammor och minimodeller,,,,,,,

Lyckades idag medan jag strök sappa mig in på reprisen av "mammor och minimodeller". Sex stycken mammor och sex stycken döttrar hade blivit antagna till en modellskola där mammorna på bästa sätt skulle få lära sig att coacha sina döttrar till en lysande modellkarriär. Så typisk föräldrar att välja väg för sina barn. Ingen går på att ett barn bara har en enda önskan att bli modell. Nej, det är nog mammorna som ser möjligheten att pusha fram sina avkommor till en karriär som de själv så gärna velat ha. Värst av dom alla var Jelena mamma till Katja som styrde sitt barn med järnhand. Hon skulle bli modell, naturligtvis framstående. Lägg där till att hon också skulle bli en framstående hjärnkirurg. När flickan fick frågan om hon hade några andra talanger svarade hon att hon var duktig på att rida. Duktig var väl en klar överdrift då man fick se det lilla modellämnet sitta till häst. Nåväl när hon skulle fotas blev det riktigt otrevligt. Mamma Jelena började skrika att hon skulle skärpa sig. Dottern sprang därifrån vilket hon gjorde rätt i. Fy för mammor och pappor som pushar sina döttrar och söner över gränsen som är rimlig. Det kommer aldrig något gott ur det här. Barnen måste få välja väg själva. Det är så att vi föräldrar redan hade vår chans och inte tog den. Låt barnen slippa leva våra drömmar.

Lodjur dödar rådjur.......

När min sambo Conny inte sköter hästar eller ramlar ner från stegar och punkterar lungor tillbringar han sin tid i skogarna runt omkring där vi bor. Hans största intresse förutom gårdens djur är de vilda djuren vilket gör att han inventerar spår och djurbeståndet minst tre timmar varje dag ofta betydligt längre. I dag lyckades han korsa lodjursspår. Eftersom de var så pass färska drog hunden med sig Conny framledes och plötsligt ligger ett dött rådjur framför deras ögon. Det är så nyligen taget att kroppen eller det som är kvar av kroppen fortfarande är mjuk och varm. Efter ytterligare undersökning av lodjursspåren kom Conny fram till att det möjligtvis kunde vara två lodjur som hade angripit rådjuret. Väl hemma igen ringde han till jaktledaren och rapporterade sitt fynd som i sin tur rapporterar vidare till länsstyrelsen som i sin tur rapporterar till rovdjursinventerare på orten. Telefonen gick varm vill jag påstå. Plötsligt skulle inventeraren ut och titta på fyndet och verkligen se att det var lodjur som dödat och ätit av rådjuret. Conny kunde ju tagit fel. Då blir jag så full i skratt jag är fullkomligt övertygad om att Conny kan sina djur förmodligen bättre än jägarna. Med ett lätt överslag har han tillbringat minst 21 660 timmar i våra skogar de senaste tjugo åren och då har jag tagit i lågt. Nog kan Conny sin sak vad gäller skogens djur.

Jag och kläder......

Tänkte att jag skulle köpa mig något trevligt att ha på mig på vägen hem från jobbet. Eftersom jag är alldeles för bekväm att gå ut och in i affärer på stan åkte jag till Franzéns. Snabbt svepte jag igenom affären och sortimentet och insåg åter en gång att inget minsann föll mig i smaken. Varför i hela friden ska det var vara så svårt för mig att shoppa kläder?. Är det inte fel på modellen så är det fel på färgen eller mönstret. Det jäkligaste är att jag har en exlusiv smak och faller för plagg som är alldeles för dyra för min plånbok. Dessa plagg som jag faller för finns inte på Franzèns kan jag tillägga. Innan jag hade barn kunde jag gladeligt slänga ut ett par tusen på en snygg klänning. I dag kan jag det inte. Familjen vägrar äta nudlar en månad. Mitt dilemma blir oftast att jag blir utan kläder. Varför ska jag lägga pengar på något som jag inte ens tycker är halvsnyggt? Jag får väl gå i mina gamla trasor tills de faller av kroppen.

Lars Anrell biter i det sura äpplet.....

I bland är det bäst att knipa sin stora käft. Detta fick sportkrönikören Lars Anrell erfara efter sitt uttalande efter Jerringpriset delats ut

. Fel idrott vann! Vem fan är Rolf Göran Bengtsson? Priset borde gått till hästen! Tala är silver tiga är guld. Några retade sig så mycket på dessa uttalanden så att de utmanade honom på en ridtur. Det var bara för Anrell att bita i det sura äpplet och pallra sig i väg. På ena långsidan av ridhuset stod en oxer på en och sextio som Lars Anrell förväntades ta sig över med hjälp av hästen eftersom det ändå är hästen som gör jobbet. Nu hoppade han då inte oxern utan tog sig i skritt över femton centimeter upphöjd bom. Detta äventyr överlevde Anrell med blotta förskräckelsen och lär väl knappast uttala sig negativt om ridsport efter detta enligt honom skräckfyllda äventyr. Hejdlöst roligt tycker jag.

Ett gott skratt förlänger livet.......

Det absolut bästa jag vet är att skratta. Inget får mig att må så bra som ett gott skratt. Förmodligen är det därför jag trivs så bra i mitt arbetslag vi kan skratta åt det mesta. På kvällskvisten kom min mycket goda granne och hennes son och hälsade på. Vi planerade maten till hennes mans femtioårspartaj. Vilket säkerligen blir en rolig tillställning med många skratt. Detta tog ca tio minuter. Resten ägnade vi åt att skratta. Har man väl börjat blir historierna och anekdoterna värre och värre och samtidigt roligare och roligare. Vilket befriande kväll. Kroppen känns fullständigt avslappnad och sinnelaget är så glatt. Det måste verkligen vara så att ett gott skratt förlänger livet. Detta innebär att jag borde bli gammal. Jag har fått många goda skratt i mina dagar.

Rolf- Göran Bengtsson vinnare av Jerringpriset.......

Och som han vann, 44,6% procent av rösterna. Vilken seger och vilket lyft för ridsporten i Sverige. Är det någon som är värd detta pris är det RGB. Vad har han betytt för ridsporten egentligen? Han är det yttersta beviset på att det går att nå långt inom ridsporten genom talang och en vilja utöver det vanliga. Visat oss som inte har en guldgruva att ösa pengar ur att det visst går att komma någonstans bara inställningen, målmedvetenheten och drivet finns. Inget är omöjligt. Fantastiska ord. Lika fantastiska som RGBs egna ord efter mottagandet av Jerringpriset "om man inte har fantasin har man heller inte vingar" . Med priset har RGB också fått ridsporten in i finrummet. Han har visat att man aldrig,aldrig ska ge upp. Det som ser nattsvart ut (tänker på då han fråntogs hästen PiaLotta) kan plötsligt vändas till framgångar större än man anar. Varför är Rolf-Göran då så älskad och beundrad av ryttare och uppenbarligen också av icke ryttare? Ingen vill jag påstå rider så otroligt skickligt som honom. Han har allt en ryttare ska ha. En fantastisk sits med allt vad det innebär. Likaledes har han en fantastisk blick för avstånd och hinder. En vinnarskalle i kombination med en stor portion målmedvetenhet. Ödmjukhet inför sporten, konkurrenterna och sina hästar. Aldrig någonsin har man hört någon fälla ett ont ord om honom. Lite snack och mycket verkstad det är Rolf-Göran i ett nötskal. Ett föredöme av stora mått.

Kontroll över sitsen.....

Gårdagen hann jag inte skriva vi hade gäster hela dagen. Hade bakat femtio bullar på morgonen (hade bara ett paket jäst ). När alla hade fikat fanns det bara sju ynkliga bullar kvar. Nåväl något bloggande hann jag inte med. Ett av mina funderande inlägg kommenterades med hur viktig sitsen var och det är alldeles sant. Så idag tar jag är upp hur viktig sitsen är för ridningen. Sitsen är viktig dels för¨att då du sitter på hästen är du en del av hästens vikt. Beroende av om du sitter korrekt känner hästen att den kan röra sig fritt under ryttarens tyngd. Om du inte har en korrekt sits sker motsatsen, hästen kan inte röra sig fritt. Du begränsar hästens rörlighet och belastar felaktigt någon del av hästen. En korrekt sits gör det också lättare för hästen att förstå vad den ska utföra. En icke korrekt sits gör motsatsen. Säkerligen har ni sett resultatet av det. Ofta blir ryttaren förbannad och förstärker med spöt vilket gör hästen väldigt frustrerad och man ser att den inte fattar vad det är ryttaren menar. Vilka är de mest förekommande felen i ryttarnas sits? Ryttaren spänner sig ofta i axlar och armar(yttare drar ofta upp axlarna och trycker eller spjärnar med underarmarna). Sätet följer inte hästens rörelser( i skritten ska bäckenet röra sig sidvärtes inte fram och tillbaka)Ryttaren sitter inte rakt över hästen utan med överlivet vikt eller på annat sätt med sned kropp. Vanligt är också att ryttaren har en felaktig handställning ofta i kombination med för korta eller långa tyglar. Att ryttaren rider med uppdragna knän och hälar är inte heller ovanligt. Något som är mycket vanligt är då ryttaren rider på volt så tittar man ner på insidan vilket gör att det blir betydligt mer vikt på hästens inre sida. Det blir nästan omöligt för hästen att göra ett bra arbete

Hållbar häst......

Gårdagens inlägg handlade om mina funderingar vad gäller foder. I dag funderar jag på varför alltför många hästar dras med skador ofta med diffusa hältor. En av anledningarna tror jag kan bero på fodring. Än vanligare tror jag det beror på felaktig träning och ryttarens inverkan. Att träning ska ligga på en lågintensiv nivå under en längre period tror jag inte är så vanligt. Hästfolk har bråttom, bråttom att komma någonstans och då går man för fort fram och tränar ofta högintensivt. Att variera sin träning är av yttersta vikt för att hästen ska hålla. Konditionsträning, styrketräning, dressyrträning, gymnastikhoppning och bomträning ska ingå. Jag är inte så säker på att denna variation görs och i den utsträckning som det bör. Det är också viktigt att låta hästen gå på varierande underlag. Att harva omkring i ett ridhus dag ut och dag in stärker inte hästen utan bryter i stället ner. Hästen ska för sin hållbar vara lösgjord dvs slappna av, godta sin ryttares hjälper, göra sig mjuk och påverkbar. Lyckas vi med att tillfredställa dessa behov har vi kommit långt och kommer att få en hållbar häst. Kan vi dessutom be någon kontrollera vår sits är det ännu bättre. Hästen är inte till för att bära oss. Så fort vi sitter upp och tar tyglarna kortar hästen steget ( vilket på sikt bidrar till skador). Kan vi sitta korrekt i en väl anpassad sadel kommer steglängden att öka och hästen belastar inte sina kotor på ett felaktigt sätt. Det är inte lätt det här med ridning! Men det är spännande och man blir aldrig fulllärd.

Foderstater och hästars välbefinnande.......

Dagens funderande gäller foderstater och hästars välbefinnande I dag är det väldigt vanligt eller kanske rent av allmängiltigt med analyserat grovfoder. Utifrån detta analyserade grovfoder sätter man i hop en lämplig foderstat ofta med hjälp av kraftfodertillverkare. Då kan jag inte låta bli att fundera om detta är helt rätt. Då jag skaffade hund för många år sedan använde jag mig av dåtidens dyraste och enligt förståsigpåare det bästa fodret. Tittade jag på utfodringsanvisningarna skulle ge en mycket stor fodergiva två gånger per dag. Rätt så omgående fick jag se att min rottweiler faktiskt gick för mycket i vikt. Fodergivan minskades till under hälften av fodertillverkarens rekommendationer och plötsligt hade jag en underbart vacker rottweiler. Ungerfär samtidigt blev jag varse att många rottweiler gick med alldeles för många kilos övervikt vilket ofta påverkade höft och armbågsstatistik på ett negativt sätt. Vad vill jag egentligen komma med detta? Jo foderleverantörer lever på att sälja sitt foder och tar till diverse knep för att få sälja mängder av sitt foder. Vi har aldrig haft så mycket fång på hästar som vi har i dag. Skulle till och med vilja påstå att åldern på våra hästar inte är speciellt hög, skador av allehanda slag förkortar livet på dem. Stressmagar på hästar hör till vardagen, underliga former av kolik lika så. Varför undrar jag? Trots att vi följer foderstaterna till punkt och pricka har inte våra hästar blivit friskare snarare tvärtom? Har vi förlorat kunskapen om vad hästen egentligen behöver för att må bra. Man ger ett högvärdigt hö som hästägaren inte törs ge så mycket av så hästen får smågivor kanske tre gånger om dagen fast vi vet att hästen för sitt välbefinnande behöver äta grovfoder nästan hela dygnet. Vad är det för fel på havre och vad är så bra med Krafft exempelvis som vi egentligen inte har en susning om vad det innehåller.

Ponnymorsa......

Fick en kommentar av en läsare i ett av mina inlägg då jag kritiserde en träning jag tittat på. Jag var en typisk "ponnymorsa". Ja det har jag varit jag har en dotter som ridit ponny så alltså är jag en "ponnymorsa". Nu var det inte riktigt så enkelt (tror jag). Om skribenten menar att en typisk ponnymorsa är en som är kritisk då är jag ändå en ponnymorsa. Jag är kritisk över bristen på kunskap. Det jag är mest kritisk mot är tränare som gång efter annan står och harvar på ridbanan utan att våga vara ärliga. Det kostar ändå en del dom här träningarna och det minsta man kan begära är ärlighet. Jag är också kritisk mot ryttare som inte tar till sig av eventuell kritik av tränare utan kommer på träningar gång efter annan utan att de utvecklats det minsta ( har de överhuvudtaget tränat på sina eller hästens tillkortakommanden). Min kritik når oanade höjder då man dessutom rider på hästen skador utan att se sin egen del i det hela. Det är inte ovanligt att man för att hästen skall tillfriskna snabbt använder sig av en veterinär av mindre seriös karaktär som sprutar hästen. Att spruta sin häst då det behövs är inte fel men vad jag menar är då man sprutar i förebyggande syfte eller att man döljer att hästen är sprutad inför tävling då blir jag riktigt arg. Blir hästen skadad gång efter annan är det kanske dags att fundera om det något i min ridning som orsakar detta. Det här måste ryttarna få hjälp med att förstå och har man inte hästkunniga föräldrar är det banne mig tränarens sak att klargöra detta på träningar. Det finns ytterligare aspekter på att var en ponnymorsa. Då menar jag dessa ponnymorsor som vill ha tillbaka investerade pengar i form av resultat på tävlingsbanan. Eller då man hela tiden klagar på funktionärer, domare, banor, konkurrenter,resultat osv. En sådan ponnymorsa är jag inte och kommer aldrig att bli.

Äntligen är den här......

I dag har hästtrailern kommit och det känns helt underbart att ha en egen trailer till sitt förfogande. Nu kan vi åka på träningar när vi vill och var vi vill. Vi kan åka till Rakesta och vi kan åka till Monica i Ransta. Tävla är det hög tid för och det är framför allt enklare när man har en transport på gården.

Vad vi nu ska pyssla med är att lasta Chaboo till han tycker att det är det absolut trevligaste som finns att gå in i en transport.

Att få arbeta med det som man tycker är helt underbart.....

I dag fick man då träffa eleverna efter jullovet. Detta är det bästa med detta yrke alla dessa tonåringar. Roligast är naturligtvis att undervisa sin egen klass men det är ytterst roligt att undervisa de andra klasserna också. Jag verkligen överväldigades av en stor glädje under första lektionen i morse. Mycket trötta satte dom där mina älsklingar och bligade på mig. Ända var dom fullständigt med vad gällde undervisningen. Är det konstigt att man då drabbas av en sådan värme för alla dessa olika individer. Olika är dom vill jag lova till utseende och sinnelag och det är det som gör det så spännande att vara lärare. Hela dagen har varit full av glädje. Glädje över att få vara en del av dessa ungdomars liv i sorg och glädje i misslyckanden så väl som framgång. Åh, jag bara älskar mitt jobb.

En dag fylld av möten och ämneskonferenser.....

Uppstigning halv fem i dag. Åh vad jobbigt det var att kliva upp ur sängen denna tid. Conny har skämt bort mig under jullovet och tagit morgonrutinerna alldeles själv. Detta gjorde att jag sov till halv åtta varje morgon. Nåväl efter lite kaffe (tre koppar) kände jag mig som en människa. Fem i halv sju körde jag Linn till ByggPartner och mig själv till Domarhagsskolan. Jag väntade och väntade på att någon trevlig själ skulle infinna sig. Väntan blev lång innan någon kom. Då kom alla på en gång. Vad härligt med alla dessa möten med alla kollegor. Lärare är ju en speciell sort av människor ofta kontrollfreak med stort ego och ledarambitioner. Det är rätt så härligt när alla dessa drabbar samman på ett och samma ställe. Dagen ägnades åt ämneskonferenser. Under dessa möten kommer ofta mina sämre sidor fram även om jag försöker behärska dem. Det är nämligen så att jag har dåligt med tålamod och tycker att vi borde kunna vara snabbare och effektivare.Ofta sitter vi och jönsar om samma saker vilket får det att krypa i kroppen på mig. Visserligen försöker jag få bukt med krypningarna och irritationen. Tyvärr leder det då till att jag stänger av en stund och funderar i stället på att alla dessa människor med ledarambitioner kan vara så ineffektiva. Hur som haver så älskar jag dem allihopa, en del mer och en del mindre men älskar dem det gör jag verkligen.

En helt vanlig söndag....

Huset är befriat från jul inte en tomte så långt ögat kan nå. Veckans matbröd är bakat ( är trött på köpt bröd). Hästarna är ridna nöjda och glada. Söndagsmiddagen är förberedd. Vattnet smakar och luktar inte klor dessutom har det en normal färg. Känner mig nöjd med att återgå till arbetet. Conny tycker säkerligen att det ska bli skönt att vara själv på dagarna. Nu ett härligt bad. Sen god natt tidigt eftersom Linn ska jobba och det är jag som är chauffören.

Igångsättningsläger.......

Nu är jag orättvis och är medveten om det. Efter ca 15 minuters beskådande fick jag helt enkelt nog. Kvaliteten kanske är bättre i andra grupper och kanske har ryttarna varit bättre föregående dag. Hur som helst efter en kvart hade jag sett nog. Jag börjar med hästarna. Fyra stycken var dom ingen var uppbyggd i sin bakdel. Ingen trampade under sig och alla var spända i kors och lårmuskulatur. Av fyra hästar gick samtliga på dubbla spår och ingen märkte detta. I galopparbetet blev det än värre. Förutom att samtliga hästar gick på dubbla spår tappade ryttarna skänkeln och red på handen. Droppen nåddes när tränaren säger åt en av ryttarna att hon funderat varför hästen hade blivit så istadig i svängarna föregående dag och att hon befarade att hästen hade ont. En komplett idiot kan se varför hästen blir obstinat i svängar. Ryttaren sitter med otroligt mycket tyngd på vänster sida så mycket så att det ser ut som att hon befinner sig utanför sadeln på hästen. Underligt att hästen inte vill svänga!!! Vill tillägga att denna tränare har sett denna ryttare under många år. Nästa övning reds i vänstervarv i galopp sväng från kortsida in mot tre galoppbommar sedan en brytsväng med galoppombyte tre galoppbommar ut mot spåret. Tre av ryttarna kunde inte svänga första svängen i bibehållen galopp fattade ny galopp i brytsvängen vilket misslyckades helt det blev ingen galopp över de tre sista bommarna heller. Jag blir förbannad när jag ser sådan här usel ridning av tävlingsryttare. Vad i helvete håller dom på med? Vad pysslar dom med under alla timmars ridning? Som tidigare sagts efter en kvart drog jag. Orkar verkligen inte titta på usla träningar. Inte för jag är mästerlig att rida men deltagarna här anser sig vara mästerliga.

Glad att jag inte jobbar eller har barn på dagis i södra ro

Har nyss pratat med en anställd på dagis i södra ro i kommunen. Detta var inte den första som har uttalat sitt missnöje.Tack och lov att man inte jobbar där eller har barn som ska befinna sig där. Chefen måste ha missuppfattat sin chefsuppgift helt. Det är tragiskt när man inte har förmågan att känna av stämningar eller lita på att folk är kapabla att sköta sitt jobb. Att man har fått en ny läroplan innebär inte att man kan implementera den på någon månad och sätta sån press på sina anställda att stämningen på arbetsplatsen blir helt infekterad. Stackars barn säger jag bara. Personalen ska tvingas gå med midjeväskor där ett anteckningsblock för dokumentation och en kamera för bildlig dokumentation ska finnas. Åh vad alla föräldrar kommer att jubla. Det är inte dokumentationen som är viktig för föräldrarna. Det är att barnen har engagerad personal och då menar jag genom lek och inlärning. Kafferaster dras in. Varför då? De finns nog ingen personal som håller på med barn som fikar så att det går ut över verksamheten. Gör man inte som chefen önskar räknas det som arbetsvägran och kan leda till uppsägning eller omplacering. Hota gärna personalen det är ett bra sätt att göra sig populär. Det går dessutom att omplacera chefer lika snabbt. Dags för en tankeställare kanske. Bra dagispersonal är guld värd det är dom som är verksamheten. Vad händer om alla sjukskriver sig i protest mot hur de blir behandlade av sin chef? Vilkens sida står kunderna(föräldrarna på)? Vore det inte så jävla tragiskt skulle jag banne mig skratta. Dessvärre finns det inget att skratta åt . Denna chef blir aldrig nöjd eftersom hon uppenbarligen aldrig har varit nöjd med sig själv. Tackar gud för vår chef!!!!

Trettondagsafton......

Den ena dagen är den andra lik. Började med att tvätta några maskiner i det numera svagt gulaktigt, klordoftande vattnet. Började också hysteriskt leta disk så att även diskmaskinen skulle få arbeta med det gula vattnet. Överraskning ett var att alla silar till alla kranar och maskiner hade beckat igen av vårt högst intressanta vatten. Tur att man har rörmokartalanger. Den andra överraskningen var av betydligt angenämare slag besök av Cathrine. Vips så förträngdes vattenproblematiken en stund. Sedan kom Conny och jag på att det kanske vore bäst att koka vatten till hästarna så att klorlukten försvann. Sagt och gjort på med syltkitteln på vedspisen. Nu är det ju så att vi inte bara har en eller två hästar. Vi har fem! Jag lovar att det tar tid att koka vatten åt dessa. Hästägaren själv försvann tidigt till jobbet i morse med hälsning att hon skulle tillbringa kvällen på stan och vintercruisingen som alltid går av stapeln denna tid på året. Så kvar är hästskötarna vars trettondagsnöje ser ut att bestå av vattenkokning. Känns som om det blir rena semestern att börja jobba på måndag

I dag har jag flytt fältet.....

Dagen började med att jag försökte göra av med så mycket vatten som möjligt i syfte att vattnet skulle bli i klart skick. Efter gårdagens vedermödor med brunnen är inte vattnet i skick att drickas. Vattnet är klorerat och ljusbrunt i färgen plus att det följer med en del beläggningar från rören. Inte aptitligt alls. Spola, spola, spola är mantrat för dagen. På eftermiddagen var jag så less på detta spolande så jag bestämde mig för att fly fältet. Först till bästa Annika och äta upp hennes sista saffranslängd. Sedtan syjunta hos Marianne där det vankades tacopaj,chokladpanacotta och trevligt sällskap. Uppfriskande att släppa focuset på vattnet några timmar må jag säga. Nu sängen för att i morgon åter spola,spola,spola......

Vatten,vatten bara vanligt vatten......

Efter olika bud hit och dit om vad det nu kunde vara för fel på vår vatten anläggning ( dåligt med vatten. backventiler, behov av högtrycksspolning) skred jag då till verket. Ringde min gamla kompis Ove som högtrycksspolar varje dag och frågade vad han trodde. Han tyckte vi skulle prata med en brunnsborrare och dra upp pumpen. När Conny gett sig av med hunden ringde jag en brunnsborrare som var övertygad om att det var backventilen som var paj. Som genom ett under visade sig att han kunde komma omedelbart bara någon var hemma och kunde hjälpa till. Voila vi skulle vara hemma hela dagen. Den stackars Conny blev helt blek då han kom från skogen och insåg att jag på eget bevåg tillkallat en brunnsborrare. Han visste precis var klockan var slagen. Slanghelvetet med pump(120 meter) skulle upp och dessutom med hans hjälp. Vill tillägga att han gjort detta vid två tidigare tillfällen varav den sista gången utmynnade att pumpen fastnade efter halva sträckan och pumpen fick sprängas bort. Som en ytterligare lycklig omständighet kom precis vid rätt tillfälle bästa Sussi Widner på besök. Med sådant fint besök kan man ju knappast ställa sig och dra i en slang det vore verkligen oartigt. Glad i hågen ringde jag efter grannens son som mycket väl kunde tänka sig att komma och hjälpa till. Sussi och jag satt inne och fikade och ser att Connys bror Valter också är på intågande. Fyra personer som kan dra. Vips ( nåja med hjälp av grannens fyrhjuling) var slangen uppdragen. 120 meter styv vattenslang är rätt så mäktigt att skåda när den ligger utdragen. Backventilen var trasig och elkabeln som löper med slangen var på väg att gå av på ett flertal ställen. Det var bara timmar innan detta skulle ha skett. Åtta timmar senare och några tusenlappar fattigare sitter jag jag då här med vatten i överflöd. Tänk att man kan bli så glad av vatten,vatten bara vanligt vatten. Dessutom med en nöjd Conny som så här i efterhand tyckte att det var en utmärkt idé att ringa den där brunnsborraren.

Bortskämda hästungdomar.....

I dag fick jag en förfrågan om jag inte kunde skriva om ett vanligt förekommande fenomen inom ridsporten. Ämnet handlar om hur vi föräldrar ofta framhärdar att våra barn minsann inte är bortskämda, de har verkligen fått jobba för att hålla på med hästar. Personen som ville att jag skulle skriva om detta ämne retade upp sig ordentligt eftersom hon tyckte att dessa kommentarer bara ökade och att ungdomarna verkligen är bortskämda. Jag lovade att ta upp det i min blogg och började fundera på detta. När jag tänker efter så håller jag faktiskt med. Ungarna är verkligen bortskämda. Oftast rider de själva och i bästa fall tar de hand om hästens utrustning. Medan vi vuxna ser till att det finns rena ridkläder vilket i och för sig inte är så betungade eftersom ungdomen ofta har en uppsjö av ridkläder. Tilläggas bör väl att dessa ridkläder är köpta av oss föräldrar.Vad gäller utrustningen förresten har den en tendens att öka i omfång till absurdum. Hur många täcken måste man ha? Hur många schabrak? Hur många träns? Ni förstår vad jag menar. Oftast har inte ens våra ungdomar köpt sakerna för egna pengar utan det är vi föräldrar som hela tiden lättar på plånböckerna. Det är också vi som ser till att det finns foder, att hovslagaren kontaktas och får betalt, likaså gäller veterinären. Alla träningar bekostas främst av föräldrar. Alla tävlingar och allt runt omkring tävlandet bekostas av oss. Väldigt ofta är det föräldrar som står i stallarna och mockar medan ungdomarna rider. Ni ser själv UNGDOMARNA ÄR BORTSKÄMDA. Tycker verkligen inte att det är för mycket begärt att dessa bortskämda ungdomar åtminstone rider när det har 200 procentig service vad gäller resten. Kanske vore det klokare av oss föräldrar att säga att våra barn visst är bortskämda och att de faktiskt åker på en räkmacka genom sitt hästliv.

Stadens största sunk inleder det nya året med att vara just det REN....

I dag skulle det då ske 120 meter slang skulle dras upp ur brunnen. Något fick Conny att tycka att det var bättre att vänta till måndag då det är betydligt lättare att få tag på reservdelar. Inte mig emot. Jag har varit med och dragit slang förut det . Jag lovar det är tungt att få upp slang och pump. Det är inte bara tungt det är besvärligt. Slangen är stel och måste dras ut i sin fulla längd. Det innebär genom paddocken och genom hästhagen. Som sagt inte mig emot. På eftermiddagen satte vi ingång anläggningen och testkörde . Plötsligt bara fungerade allt igen. Snacka om att man var snabb in i duschen. Få se hur länge det håller. Kan det vara något annat fel? Dåligt med vatten? Har det frysit eftersom det var tretton grader kallt i går på vägen in till huset? Ja den som lever får se. Hur som haver Sunken är i alla fall numera ren.