Top Cleaner from Bengtsbo

Jag lovar att jag skulle vinna tävlingen som förmodligen inte uppfunnits än. Herre jösses! Jag är både högt och lågt ständigt med en trasa i handen. Övervåningen kliniskt ren. Inte lika välstädat på nedervåningen. Har i alla fall städat varje skåp och diskat allt innehåll. För att inte prata om vad jag har kastat. Tre överfulla sopsäckar fick jag ihop från lådor och skåp. Ett besök på Karlslunds soptipp före fyra. Sen hämtade jag Linn på körskolan i Krylbo. Jag var som vanligt ute i god tid så det var bara att kliva ur och ställa mig att vänta. Kors vad folk det är som besöker 33:an. Medan jag väntade kom fler och fler och parkerade sina bilar utanför. Jag den hysteriska modern började genast fundera hur Linn skulle få plats. Om hon möjligtvis skulle kunna parkera utan att backa in i bakomvarande fordon. Tanken slog mig att jag kanske borde dirigera om de parkerande så att min kära dotter enkelt och smidigt skulle få plats. Jag förstår inte varför jag är så hysterisk då det gäller bilkörning. Linn kom glidande, körde fram en bit och backade tillbaka. Faktiskt helt perfekt, betydligt bättre än vad jag skulle ha backat. Inte den minsta lilla skråma vare sig på övningskörningsbilen eller någon annan bil heller förresten. Vilar i kväll för att fortsätta i morgon med värsta städningen i mannaminne!

Stavgångens mästare.......

Har varit ute och gått med stavar en timme. Nu hör det till saken att jag tycker att det ser så förskräckligt fånigt ut då folk går med stavar. En del släpar stavarna efter sig ,andra använder dom att hänga på och en del motionerar med dem. Jag tycker i alla fall att det ser förskräckligt ut. Själv går jag i skogen där jag har som förhoppning att jag inte ska möta någon som har samma inställning till stavgång som jag. Vem vill vara en hopplös tönt? Dagen har hankat på i städningens tecken. I dag var det Linns rum som skulle genomgå en sanering. Då pratar vi sanering. Detta barn är så totalt ointresserad av städning så att man vill gråta. Jag undrar i bland om hon vet hur man gör. Bortskämd unge? Skulle tro det. Hennes kommentar då hon kom hem från jobbet var obetalbar. " Vad fint det är. Men jag blir lite nervös när det är så här städat. Det känns inte riktigt som hemma." Suck!! Fortfarande hockeyrink i stället för ridbana. Linn red på fälten som tinat något så när. Det går inte att vila Chaboo mer än en dag nu mer. Vild är bara förnamnet.

Första dagen på sportlovet......

Första dagen på sportlovet har gått i flitens tecken. Städat köksskåp, klippt och planterat om pelargoner och rättat nationella prov. Härlig sportlovspromenad har det också blivit med broddar. Ridningen tyvärr inställd i dag på grund av halka. Då pratar vi halka. Det är halt på ridbanan, det är halt på vägen till skogen. Ja det är banne mig halt överallt. Men vem är jag att klaga? Mildare väder är på väg. Är det månne en försmak av våren?

Vargfrossan håller i sig.......

Var in på sidan "Vargfakta " idag. En av nyheterna var att en ko i Gullspång blivit så stressad av en varg så att hon halkat på en isfläck och kastat sin kalv, både kalv och ko dog. Hur ska det gå för nötdjursuppfödarna fortsättningsvis? Detta är förstås mycket beklagligt. Trots detta är jag fullkomligt övertygad om att en och annan ko får sätta livet till, det vill säga bryter ett ben och måste nödslaktas pga halkan. Vad jag vet är att 5% av Svergies kobesättning kastar sina kalvar utan hjälp av varg. Det vanligaste är att det har en bakteriell orsak. Mig veterligt har ingen bonde med kor skrivit om att detta är ett hot mot näringen. Detta anses helt naturligt att man mister ett visst antal genom att kon kastar sin kalv. Varför denna hysteri så fort en varg är inblandad. Tänk själv hur många procent som kastar sina kalvar pga varg. Försvinnande få skulle jag vilja säga. Varför denna hysteri kring ett djur som de flesta av oss aldrig kommer att få se. Höll på att skratta ihjäl mig i veckan då en av mina elever kommer med budskapet att familjen minsann har haft vargbesök i trädgården. Bildbevis i form av spår fanns i mobilen. Vill tillägga att pappan och sonen jagar i princip varje helg och ska vara experter på vilt och vilda djurs spår. Andäktigt visade han mig bilden på vargspåret. Min fråga var hur stort det var. Svaret var sju centimeter. Där hade pappan, sonen och en person till enats om att detta måste vara vargspår och var det inte det måste det vara Lo. Det var verkligen inte vargspår dessa är betydligt större förmodligen var det rävspår eller en förlupen hund. Lo var helt uteslutet eftersom det är stora och runda. Är det undra på att vargfrossa råder då folk ser vargspår hela tiden överallt som i själva verket inte är varg utan hund eller räv. Om inte ens den mest hysteriska vargmotståndargruppen,jägarna vet hur vargspår ser ut då är det jävlar i mig riktigt tragiskt och farligt eftersom vanligt folk tror att jägarna borde vara dom som har kunskap.

Hanna Widerstedt och Kissie vilka stolpskott...

Då och då får jag för mig att gå in och läsa bloggar som våra tonåringar läser. Idag var en sådan dag. Någon elev pratade i veckan om BB Hanna med sin kompis då jag gick förbi. De tyckte att hon var ascool. Sagt och gjort hittade bloggen och kom till ett av hennes inlägg. Så tycker jag om svenska tjejer... Ni kan bara föreställa er vad hon tyckte. Avundsjuka! Då måste jag fråga mig på vad då? Det fanns inget i bloggen som gjorde att någon kunde vara avundsjuk. Tråkiga! Det fanns inte heller något i bloggen som tydde på att skrivaren direkt var någon osedvanligt rolig peron, snarare tvärtom. Snåla! Våra svenska tjejer köpte inte enligt detta svenska föredöme inte tillräckligt dyra väskor och kläder. Nu tänkte jag börja gråta. Är det de här dravlet och en sådan här korkad tjej våra tonåringar har som föredöme. kan samhället hälsa hem. Det är en sak som är klar.

Nästa nedslag blev hos Kissie. Hjälp säger jag bara. Det var kanske ett halvår sedan jag var in på hennes blogg och förfasade mig efter det hastiga besöket. Människan var utmärglad och opererad både här och där. IQ fiskmås var min åsikt då. Vad skådade mitt öga denna gång. Jo, en sönderoperad ung dam med botoxfiskmun av värsta slag. Stängde snabbt ner skiten och insåg att framtiden är förlorad om våra ungdomar tar efter dessa unga damer. Världens undergång är nära. Ska världen bestå av sexdårar vars intressen verkar vara, just det sex, handväskor, botoxinjektioner, bantning och förstorade bröst. Vem ska ta hand om mig när jag gammal. Törs fan inte bli omskött av sådana här människor.

Helt slut.....

Känner mig som en zoombie skulle jag vilja påstå. Gårdagens mässa tog helt enkelt knäcken på mig. Eftersom jag går upp tidigt på morgonen känner jag mig rätt så mör då jag är på arbetet till halv nio på kvällarna. Nåväl trevligt var det i alla fall. I dag har jag haft varenda lektion som går att ha så det är först nu som jag känner hur fruktansvärt trött jag är. På vägen hem stannade jag och tog ut pengar ( rätt så mycket). Stannade till vid OKQ8 för att köpa glass till Linn. När jag kom hem fanns inte plånboken. Jag trodde hjärtat skulle stanna. Dyraste glassen ever trodde jag det skulle bli. Då ringer Calle Wetterskog och frågar om jag saknar någontintg. Gissa om jag blev glad. Det var bara att sätta sig i bilen och hämta den saknade plånboken. Calle han fick en tulpanbukett. Denna utmattade, sanslöst slarviga människa kommer nu att tillbringa kvällen i badet och rätta några nationella prov.

Vilken härlig vårvinterdag.....

Inget får mig att må så bra som när solen tittar fram. Känslan av att veta att snart, mycket snart är våren på väg. Fåglarna kvittrar. Det droppar från taket. Jag kan lova att det var bråttom hem i dag. Tog Diesel snabbt som attan innan någon annan ens han tänka tanken. Vi drog som en avlöning ut i skogen. Djupt in i skogen där ingen annan varit det senaste månaderna. Snacka om livskvalité.Jag och hunden helt ensamma i den storslagna naturen. Jag bara älskar det. En timme senare hemma igen. Ut igen för att stå på ridbanan och titta på Peggy och Frank. Frisk luft i mängder. Jag bara älskar det. Snart är det sportlov och jag kan vara ute precis hur mycket jag vill. Underbart är bara förnamnet!

Hej och hå.......

Det är inte ofta jag går upp i stress men nu gör jag det. Innan sportlovet tänkte jag att jag skulle ha hunnit rätta de nationella proven i svenska. Vi får ta ut en dag ledigt för det. Den dag som skulle passa bäst är fredagen. Men innan jag kan ta ut den ska jag ha hunnit skriva niornas omdömen, vara klar med Afrika planeringen och ha koll på vilka som ska rida i vilken grupp på friluftsdagen. Detta gör mig stressad. Gnäll kan tyckas men jag är en sådan människa som skall hållas undan stress. Alla mina dåliga sidor kommer fram då jag blir stressad. Aggressiv som en Pitbull blir jag. Nerver som en premiär dansös får jag. Trött blir jag eftersom jag vaknar tio gånger per natt för att ta i tu med något som är omöjligt eftersom det är kvar på jobbet. Visst är det härligt med gnälliga människor. Detta är också en produkt av min inre stress.

Då är alla hästar i gång igen.....

I dag har varit en dag med uteliv som prioritet ett. Först en låååång promenad i skogen vilket fick mig att inse att vi har otroligt mycket älg i Bengtsbo. Sedan jobbat Pochahontas och Luggo för hand. Det är underskattat att arbeta hästarna för hand. Man kommer åt det man vill komma åt på ett strålande sätt. Pochahontas älskar när hennes matte börjar jobba med henne. Konstigt egentligen eftersom hon har en rätt så låg ridbarhet.Lille Luggo skulle behöva ha en lätt liten ryttare ett par dagar i veckan som bara pysslade och red ut honom. Linn kom tillbaka från Orsa utan brutna lemmar så hon red Chaboo. Eftersom han hade vilodag i går var han taggad i dag. Det är verkligen inte samma Chaboo vi har i vår ägo i dag som vi köpte. En mycket försiktig herre som var på gränsen till lat. Nu mat!

Helg i Bengtsbo.....

Har varit fullt sysselsatt med att fira Conny. Fredagen var födelsedagen då den envisa gubben inte tänkte ge avkall på veckans bastubad. Det blev som Linn och jag önskade, firande med släkten. Smörgåstårta på kvällen. Idag drog Linn till Orsa för skidåkning, pulkaåkning och badtunna. Skidåkningen blir intressant eftersom hon är lika usel på skidor som sin tragiska moder. Håll er undan i backen är mitt råd till alla vana skidåkare detta kan sluta hur som helst. Hoppas hon inte kommer hem med brutna lemmar. Conny och jag tar det lite lugnare med en trerätters bestående av tre olika sorters sill, fylld lax med skaldjurs och parmesanrisoni och slutligen wienernougatglass med maränger och chokladsås. Melodifestival får det bli.

Bestäm dig någon gång........

Blir så trött. Trodde att min släkting hade sjunkit så lågt att det inte fanns någon annan utväg än att ta tag i sitt beroende. Lagom till förra helgen hörde hon av sig till sin familj och sa att hon inte hade någonstans att bo. Hon fick omedelbart komma hem. Med ett par katter i sällskap äntrade hon familjens hus. Över helgen bodde hon där, vilade upp sig och åt upp sig. Sen var det dags igen. På måndagen drog hon. Till en kvart någonstans, förmodligen i Krylbo. Det är så jävla tragiskt för hennes närmaste att aldrig riktigt veta vad som kommer att hända vad som kommer att ske. Kommer hon att överleva eller kommer hon att dö. Någonstans blir jag så jävla förbannad hur hon utsätter sina närmaste för denna oro. Sin son för detta traumatiska att lämna staden, bo i en annan familj varken veta in eller ut. Han har ju för i helvete bara sin mamma!

Sitspolisen har slagit till.......

Årets första ordentliga sitsträning för Linn. Åh vad hon hatar när jag står där och petar i sits, hand och hjälper. Hennes högsta önskan är att det varken ska påverka hästen eller arbetet. Dessvärre får hon kvitto direkt på sitsens betydelse för ridningen. Att sitta fel påverkar hästens förmåga att arbeta korrekt. En för låg och spänd hand ger spänningar i hästen vilket direkt påverkar resultatet av ridningen. Så här kan jag argumentera i all evinnerlighet om jag bara hade någon som lyssnade. Det har jag dessvärre inte. Linn hon drog upp på rummet. Hon har fått nog av sina mamma, sitspolisen för den här gången. Vad hon inte vet att nästa tillfälle är redan planerat och klart. itspolisen har trätt i tjänst.

Alla hjärtans dag........

I dag är det då alla hjärtans dag 14/2 2012. Är lycklig att jag har så många att älska omkring mig. Conny som står ut med mig alla dagar. Linn min absolut största kärlek alla kategorier. Hunden Diesel som ger oss så mycket kärlek varje dag. Pochahontas mitt obstinata sto som verkligen älskar sin matte. Frank som vägrar låta sig pensioneras och ta det lugnt, han bara kräver kärlek och ridning. OtursLuggo som man får vaka över som ett spädbarn. Fuxen gamlingen som egentligen bara älskar Conny men står ut med resten i familjen om de har något ätbart med sig. Chaboo som bara utstrålar kärlek mot alla som kommer i hans väg. Katterna Knoll och Tott som inte älskar några andra än sig själva men kräver villkorslös kärlek av oss. Snacka om att ha mycket kärlek omkring sig på hemmaplan. Hade jag varit rik hade jag köpt något typiskt hjärtigt till alla mina elever som förgyller min dag. Men nu är jag då inte rik så jag hoppas att de fattar att dom betyder massor för mig i alla fall. Kan faktiskt säga att jag älskar de små och stora liven. För att inte prata om hur mycket jag älskar mina kollegor i C-laget Tack för vaniljhjärtat chefen. Jag tror banne mig jag älskar dig också!

Sussi träning........

Vad är det för fel på mig? Har lyckats missa förmiddagens svenskkonferens. Jag minsann hade mina vanliga lektioner. Då jag skulle ha So såg jag två av mina svenskkollegor stå med huvudena ihop på svenskinstutitionen. Trevligt tänkte jag att dom har börjat samarbeta. Gick senare in och hämtade kabel och fjärrkontroll i arbetslagsrummet. Där satt ytterligare två av mina svenskollegor och såg ut att arbeta och ha trevligt. Mycket underligt vad alla samarbetar i dag var min nästa tanke innan jag fortsatte lektionen. Då lektionen var slut gick jag förbi engelskinstutionen. Där stod ytterligare en svensklärare med rumpan i vädret och sorterade böcker. Fortfarande kopplade inte min hjärna ihop att jag varit på fel plats vid fel tidpunkt. Jag säger bara ÅHHH! Vad är det för fel på mig? Kvällen har ägnats åt Sussiträning. Chaboo så fin så fin. Drygt var det åt honom vill jag säga men roligt. Roligaste var allt galoppen. Svårt att hålla alla benen på rätt ställe när man bara vill explodera framåt fort, fort. Hur som helst så funkade det halvbra. Så gott det nu går när man ska träna styrka och anser att man är en sprinter och ska sätta världsrekord. Det blir nog bra det här om ett tag.

Lastträning.......

Vilken härlig söndag. Trots allt slem och snor vaknar livsandarna i mig. Började dagen med lite matbrödsbak. Sedan över till Skinnarbo där kaffe i mängder och en spark i solen väntade. Härligt må jag säga! Hem igen och väntade på Peggy som skull göra lite horsemanship och sedan eventuellt rida. Frank vår D-ponny har så mycket överskottsenergi så att det räcker och blir över för ett helt kompani. Peggy tog ut den lilla älsklingen och började med häst för hand. Plötsligt står han på bakbenen och kommer loss. Men Peggy får fatt i honom och fortsätter. Framför allt är hon beredd. Frank han hoppar och studsar men Peggy är beredd och klarar situationen kalasbra. Ridning i longerlina en stund det går också bra. Peggy ha kontroll. Linn rider en stund och då syns det verkligen vilken överskottsenergi denna ponny har. Hopp och bock! Härligt tycker Frank och förmodligen också Linn som av någon anledning gillar lite galna hästar. Nästa moment blev lastträning med Chaboo något som vi kommer att pyssla med ofta. Jag skulle hämta havre medan Linn skulle hämta Chaboo. Jag hann inte ens ut med havren förrän hästen stod i transporten. Från hage in i transport tog det ca en minut. Dit Linn går dit går Chaboo utan minsta tvekan. Vilken härlig häst detta är. Efter transport träningen ridning på Chaboo. Jag tror att jag går ut och promenerar

Min kära dotter håller på att gå upp i limningen. Hennes hörlurar är försvunna!!! Det finns bara en sak som skulle kunna vara värre och det är om Iphonen var försvunnen. Nu har jag haft henne irrandes runt i huset på jakt efter lurarna. Hunden är hysterisk han väntar på den utlovade promenaden. Jag känner att irritationen är ett faktum. Fram och tillbaka från rum till rum letandes under böcker som hörlurarna aldrig någonsin legat under. Upp på rummet kolla alla kläder, i fickor utanpå fickor. Ner igen kollar överallt för hundrafemtonde gången. I skåp, under skåp, över skåp. Åh vad irriterande. Det finns bara en som letar sämre och det är Conny. Ligger inte prylarna i ögonhöjd så finns dom inte.

Nationella prov i svenska.........

Denna vecka står det nationella prov i svenska på agendan. En lätt hysteri kan man ana hos de annars lugna, ibland på gränsen till lata eleverna. Nu är det allvar. Läsförståelsen gjordes i tisdags och jösses vad min klass var focuserade. I dag sitter de små liven och påtar med skrivuppgiften. Vi har setat från 8.40. Inte ett ord hörs bara skrapandet av pennor mot papper och då och då en tung suck. De borde ha kramp i armarna snart. Själv tycker jag att livet är pest. Jag hatar att vakta prov och jag hatar att vara tyst. Nåväl jag kommer i alla fall inte att ha kramp i någon arm. Möjligtvis har jag dött av tristess innan detta är klart. Snart,snart blir jag avbytt och får gå och riva av en lektion. Då minsann ska det pratas.

Tredje gången.........

Nu känns det rätt så värdelöst må jag säga. Det är tredje gången jag är förkyld och hängig sedan december. Jag hatar verkligen att inte ligga på topp. Surt sa räven. Orkar verkligen inte med något utom det allra nödvändigaste. Kanske skulle jag behöva vara hemma från jobbet, men, men.... Det är jobbigare att vara hemma än gå dit. Först måste man gå upp för att ringa vikarieanskaffaren. Sen är det ingen idé att lägga sig utan måste vänta på att vikarien/vikarierna ska ringa och få uppgifter att göra. Det är dessutom inte säkert att vikarierna ringer direkt på morgonen utan det kan dra ut på hela dagen. Det känns alltför betungande att ha telefonjour för att lektionerna ska fungera. Meningen är att vila då man är sjuk att få sova och det kan man glömma. Alltså pallrar jag mig som vanligt till mitt arbete. Sjuk eller inte dit ska jag.

Tränare.....

Vad är det vi vill ha och inte ha av våra hästtränare? Jo för det första vill då i alla fall vi att tränaren ska ha respekt för den hon/han tränar och få sin adept att utvecklas så lång det är möjligt. Tränaren ska också få en att övervinna problem som kan uppstå. Att få sina elever att våga stå på egna ben är ett måste. Det är det som man betalar pengar för. Men verkligheten kan se annorlunda ut. Alltför ofta ser man tränare som bygger upp hela sin verksamhet på elevers osäkerhet. Man bryter ner elevernas självförtroende för att sedan bygga upp det igen. Detta leder till en beroende elev som inte klarar sig utan sin tränare. Detta i sin tur leder till en säker inkomstkälla för tränaren. Att bryta ner för att sedan bygga upp användes inom psykiatrin och inom det militära under 80-talet innan man insåg det skadliga i förhållningssättet.Förtjänsten kan ytterligare höjas för tränaren om han eller hon också är hästhandlare. Hur lätt är det inte då som tränare att komplicera övningarna så ens häst inte håller måttet. Men vad gör det? Tränaren råkar ju ha den perfekta hästen till salu och tjänar därmed ytterligare pengar på sin osäkra adept.

En till ryttare....

Kommer just från stallet Pochahontas är friserad om man nu kan kalla svansklippning för frisering. Lurvig är bara förnamnet på hästen och manen är fortfarande lång. Behövs längre tid än vad jag har nu för att få den vacker. Så det får vänta till en annan dag. Frank och Luggo är ändå de lurvigaste. Frank är vårt dåliga samvete. Trots sina tjugoett år har han mycket kvar att ge. Han vill bli riden varje dag och förmodligen vill han skutta runt någon Clear round då och då. Jag tror till och med att han vill tävla lite dressyr på ålderns höst. Trodde jag fått tag på den perfekte lilla ryttaren åt honom men det visar sig att hon är på tok för rädd . Är det någon som kan genomskåda rädsla så är det en häst. Man skulle kunna tro att de ädla djuren då lägger sig på ryttarens nivå men inte då. Frank blir överlycklig och kan bralla i väg en bit och njuter i fulla drag. Dessutom blir det för långt mellan ridturerna så att den lille ryttaren lär aldrig känna honom ordentligt vilket gör henne ännu osäkrare och Frank olydigare och olydigare Har i dag pratat med Linns kompis Ida och frågat om hon kan rida honom då och då vilket inte lät omöjligt. Hon kan dessutom ta med honom på träningar i Storbyn om hon har lust och kan dessutom skutta runt lite då och då eller harva runt en dressyrtävling om lust finnes. Frank skulle må bra att gå ordentligt och då kan den andra ryttaren ta det i sin takt. Det som blir kruxet för henne då är att hon måste bestämma vilka dagar hon ska rida och då är det ridning som gäller. o

Iskyla råder.....

Så förskräckligt! Är det något jag avskyr så är det kyla över tjugo grader. Ska sanningen fram tycker jag att minus tio är för mycket. Tack och lov verkar det som kylan ska släppa sitt grepp om oss redan nästa vecka. Tackar Gud att det har varit sådan blid vinter som det varit. Har nyss varit ut och gett hästarna mat. En som gillat kyla skarpt är vår lilla shettis Fuxen, ju kallare desto bättre tycker han. Smaken är som baken,delad. Tänker nu boa in mig och äta en trerätters till melodifestivalen. Toast Skagen till förrätt. Feta ostfylld och parmainbakad lax till detta en sås på soltorkad tomat samt pressad potatis. Dessert kanelpanacotta med äppelkompott. Trevlig melodifestival kväll.

Inbrott på hästgårdar.......

Ryktesvägen har jag fått mig till livs att helgen kommer att ägnas åt inbrott på hästgårdar av långfingrade drogberoende personer. Ingen vet var tillslagen kommer att ske. Vad man vet är att tipset kommer från Norberg Fagersta. Då kan man förmoda att inbrotten kommer att ske i närheten av dessa orter. En person (tjej) som brukar syssla med stölder av hästutrustning har nyss kommit ut från kåken och behöver troligtvis pengar. Denna tjej har anknytning till Avesta och bekanta i Norberg så det kan mycket väl hända att tillslagen kommer att ske här. Håll i era grejer, håll ögonen öppna och ta regnummer på bilar som eventuellt dyker upp utan anledning. Spela inte hjälte och stoppa dessa personer eftersom dom förmodligen är drogpåverkade.

Top Model Sverige........

Ibland undrar jag var det är för fel på mig. Jag är helt enkelt galen i skitprogram och skvaller. Har redan i mitten av veckan fått min dos av dessa program. Mammor och minimodeller på måndagen och Top Model Sverige på tisdagar. Åh vilket härligt program (Top Model)för sådana som mig. Tjugofyra stycken äntrade till en början programmet vilka snabbt reducerades till tjugo. Åh vilka tjugo sedan! Ytterligare gallring och tio återstod. De flesta minns jag inte ens i dag. Vi kan kalla dom för utfyllnad. Sedan hade vi någon som säkerligen kommer att gå långt och som inte gjorde sådant stort väsen av sig. Nu kommer vi till favoriterna, Sibel och Sophie. De är dessa som gör att jag kommer att fortsätta titta. Sibel ger galenskapen ett ansikte. Sen har vi då Sophie med ett ego större än ett höghus. Kaxig, på gränsen till oförskämd intar hon TV rutan. Folk med samma böjelser som jag har fått ett nytt hatobjekt. Vilken fullständigt vidrig person. Nåväl utan udda personligheter ingen underhållning. Nu ska jag hänge mig åt min andra böjelse, skvaller. Det är ju onsdag vilket innebär att det ligger en ny Se och Hör framför mig. Kan inte vänta längre.