Bestäm dig någon gång........

Blir så trött. Trodde att min släkting hade sjunkit så lågt att det inte fanns någon annan utväg än att ta tag i sitt beroende. Lagom till förra helgen hörde hon av sig till sin familj och sa att hon inte hade någonstans att bo. Hon fick omedelbart komma hem. Med ett par katter i sällskap äntrade hon familjens hus. Över helgen bodde hon där, vilade upp sig och åt upp sig. Sen var det dags igen. På måndagen drog hon. Till en kvart någonstans, förmodligen i Krylbo. Det är så jävla tragiskt för hennes närmaste att aldrig riktigt veta vad som kommer att hända vad som kommer att ske. Kommer hon att överleva eller kommer hon att dö. Någonstans blir jag så jävla förbannad hur hon utsätter sina närmaste för denna oro. Sin son för detta traumatiska att lämna staden, bo i en annan familj varken veta in eller ut. Han har ju för i helvete bara sin mamma!