Känner en sådan oerhörd sorg. Klockan fem satt jag och Linn oss tillrätta i TVsoffan för att titta på världscuphoppning från Verona. Vi konstaterade snabbt att det var en svår bana. Än den den ena än den andra petade ett eller två hinder. Vi såg fram emot RGB.s ritt eftersom han är vår ledstjärna i hästvärlden. Turen kom till världsmästaren Eric Lamaze och hans likaledes fantastiska världsmästarhäst Hickstead. Även ett världsmästarekipage kan få ett pet och det var vad som hände. Men sen händer det som absolut inte får hända. Efter målgång börjar denna fantastiska häst ragla för att slutligen falla ihop. Min hjärna fattar först inte vad som händer. Jag ser hur Eric glider av hästen på sidan. Min hjärna ser också hur hästen rycker i hela kroppen men mest med bakbenen. Då förstår jag! Jag hör mig själv skrika, - Han dör! Samtidigt börjar tårarna forsa. Eric håller sin häst, är på väg ner på knä vid hästens huvud men backar undan. Dödsryckningarna blir våldsamma. Tårarna väller nu fram. Linn är tyst. Conny kommer störtande precis till reprisen ( vem som nu kom på att ge en repris). Förmodligen är kameramannen lika chockad han. Vill inte se en gång till men sitter som paralyserad och ser dödskampen en gång till. Tårarna bara rinner. Någon leder bort Eric Lamaze och hästen döljs bakom ett skynke samtidigt rullar djurambulansen in för att transportera bort kroppen som för fem minuter sedan var så full av liv och nu bortom all räddning. Ett hästliv har släckts, en klart lysande stjärna har lämnat jordelivet och lämnat ett stort tomrum och ett hål i sin ryttares hjärta. Medan jag skriver detta går min tanke till Eric Lamaze. Vilken outhärtlig sorg du må känna nu när din absolut bästa tränings och tävlingskamrat är borta. Han gjorde ju allt för dig ända in i det sista.
Världscuphoppningen avbröts. Alla ryttare enades om detta. En omöjlighet hade det varit att rida efter denna chockartade händelse. Startfältets ryttare blev nog med detta tragiska dödsögonblick så medvetna om att det kunde varit de och att allt är förgängligt. Den tysta minut som hölls var hemsk. Är övertygad om att många inte andades. I alla ryttares ansikten syntes en sådan outsäglig sorg och medkänsla så att tårarna rann ännu stridare på mig. Linn har inte sagt ett ord än. Är övertygad om var hennes tankar är. Hos hennes älskade hästar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar