Att få vara med djur......

Det känns fantastiskt att fått ha förmånen att tillbringa sitt liv med djur. Detta var nämligen inte självklart då jag bodde hemma. Min mamma var nämligen allergisk mot pälsdjur. De enda djur vi kunde ha var fåglar. Alltså blev det kanariefåglar. Tro det eller inte de var personligheter de med och jag älskade dem djupt och innerligt. Efter mycket tjat fick jag börja rida och min kärlek till hästar tog fart. Så fort jag flyttade hemifrån skaffade jag katt och egen häst. Helt underbart var det. Sen har djuren avlöst varandra. Hästar,katter och hundar har alltid funnits. Min första rottweiler, Florenz glömmer jag aldrig. Att få utbilda sin första bevakningshund var oerhört stort och att tävla SM ändå större. Att stå där på prispallen går inte att beskriva. Plötsligt var jag en av Sveriges bästa hundförare. Fatta!! Jag!! Många hästar har passerat genom livet och jag är oerhört lycklig över att få haft förmånen att få leva så nära dessa fantastiska djur. De har lärt mig mycket alla mina djur. Att vara ödmjuk inför dessa makalösa varelser. Däremot är jag inte alltid ödmjuk mot alla dessa ryttare eller hundägare. Något av det värsta jag vet är när någon framhåller sig själv så fantastisk som ryttare eller hundförare att det är bara den personen som kan rida hästen eller jobba med den hunden. Jag glömmer aldrig då en av hundförarna skulle lämna i från sig hunden i två veckor till en av flygvapnets hundförare. Detta skulle inte gå , hunden var ju så förarbunden och svår att hantera för andra. Två veckor senare skulle hunden tillbaka till den rättmätige föraren. Den ville inte det. Den slet i kopplet,den ylade och blev helt förtvivlad då försvarets hundförare gick ifrån den. Det blev en tankeställare för oss alla. Det finns fler än jag som kan, det finns fler än jag som "trycker på rätt knappar" och det finns fler än jag som är värda att älskas.