När det som inte ska få hända ändå händer....

Är så otroligt ledsen i dag och har varit det under det senaste dygnet. Fick höra i går att en ung kvinna född 1992 omkommit i en bilolycka mellan By och Hede. Som alltid när något sådant händer hugger det till i hjärtat eftersom sannolikheten är stor att det är någon man känner. Så var det den här gången också. En elev som jag varit klassföreståndare till och som jag snabbt tog till mig då hon kom till vår klass i slutet av åttan. En ung tjej som tävlade ponny samtidigt som Linn. Hur kan det bara hända? Hon hade ju hela livet framför sig. Den strålande framtiden som tog slut i går. Mina tankar snurrar i huvudet. Hur klarar man som förälder detta? Det är inte meningen att ens barn ska dö före en själv. Hur klarar syskonen detta. Den yngsta har jag också varit klf till. Jag vill bara gråta när jag tänker på att en person alltid kommer att fattas dem. Alla tillfällen man firar något så kommer det alltid att fattas en person. Jag skulle önska att jag kunde göra något för familjen men jag kan inte göra det. Kan inte lindra deras smärta ens sätta mig in i deras situation. Det finns inte några ord som kan mildra. Jag är ordlös och maktlös. När tiden är mogen kommer jag ändå att få tillfälle att krama familjen, försöka hitta orden som jag vet aldrig kommer att lindra smärtan men ändå visa att deras älskade dotter aldrig kommer att glömmas av mig eller någon av de lärare som hon haft på D-hagen. Hon satte sina spår och hon kommer aldrig, aldrig att glömmas.