Tänk att den lilla,lilla flickan är på väg att bli stor. Snart arton år faktiskt. Jag kommer fortfarande ihåg första gången femåriga Linn skulle kliva på skolbussen vid byvägen. Alldeles uppspelt av förväntan. Frimodigt klev hon på den lilla Västanhedebussen på väg mot sitt första äventyr, lekis. Kvar stod jag ensam med en tår trillande nerför kinden, en tår av både glädje och sorg. Vår lilla flicka hade blivit stor. Idag tretton år senare har jag varit in och betalat teori och körkortslektioner. Linn blev till sig av glädje. I morgon bär det av till körskolan. På vägen hem åkte vi förbi Linns farbror Walter och frågade om han ville övningsköra med Linn. Han tvekade inte en sekund. Han skulle genast gå kursen tillsammans med Linn. Åh,vad lycklig hon blev över detta. Dessutom skulle hon få övningsköra i hans nya Cherokee med manuell växel. Den här gången trillar inga tårar pga att hon blivit stor. Jag gläds verkligen för hennes skull. Hon är inte bortskämd våran Linn att någon annan än vi offrar oss för hennes skull. Kommer det någon tår är det av glädje för att Walter ställer upp på henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar