Har under de senaste två veckorna funderat på ett fenomen som jag tidigare inte varit med om. Årets kull av sjuor måste vara väldigt luststyrda. Aldrig tidigare har jag hört så många kommentarer om att den lektionen vill jag inte gå på för det är inget roligt. Andra kommentarer är att det här vill jag inte göra för det är inte roligt. Hallå! Livet är inte alltid så roligt. Ju förr man inser detta desto bättre. För att veta vad som är roligt måste man ha tråkigt ibland. Jag blir trött då man vill höra vilka lektioner som är roliga och man får exempel på dessa och man vet att det är de stökigaste lektionerna. Stackars, stackars barn när de går upp för dem att livet består av både roliga och trista saker som måste göras för att deras liv ska bli ett bra liv. Vad är det som hänt? Har vi vuxna sviket dem så till den milda grad att de helt enkelt har tagits ifrån förmågan att göra de tråkiga sakerna som måste göras. Eller vad är det frågan om?
Tur att man gillar utmaningar säger jag bara, utmaningen att få dessa luststyrda barn att se tjusningen med att klara av att göra de mindre roliga sakerna som måste göras för att uppnå betyg när det är så dags. Tur att de allra flesta barnen har insett att livet består av både roliga och trista saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar