Hamnade framför tv:n igår. Först Idol och sedan Hollywood fruar. Inte direkt några finkulturprogram kan man väl lugnt säga. Maria är ett under av naivitet vilket man kan tycka är rätt så charmfullt. Anna N är bara för mycket i jakt på den eviga ungdomen, roligast med henne är dialekten. Gunilla som driver sin dotter framåt med hjärnhand. Trots gårdagens sjukdom var den lilla tvungen att delta i något viktigt event. Sällan har en mamma pushat sin avkomma på ett sådan sätt som Gunilla. Ungen får hela tiden höra hur vacker hon är och att alla kommer att smälta då de ser hennes utsökta ansikte. Jag kan väl säga så här att i den här betraktarens ögon är dottern väldigt alldaglig. När det gäller sången är jag inte heller särskilt imponerad. Som talangscout skulle jag lägga benen på ryggen och springa det fortaste jag kunde innan Gunilla trängde in mig i ett hörn. Den fjärde Hollywoodfrun lämnar inget avtryck alls kommer inte ens i håg hennes namn. Marias väskreklam avslutades med ett party i Stockholm. Vem var på plats om inte ensam mamma Johanna. Till vilket pris som helst ville hon ta plats i rutan. Jag vill bara gråta. Finns det något mer patetiskt än B kändisar som förtvivlat klamrar sig fast i ett kändisskap som aldrig varit ett kändisskap. Man kan väl inte bli känd för man vill hitta en karl på bästa sändningstid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar