Igångsättningsläger.......

Nu är jag orättvis och är medveten om det. Efter ca 15 minuters beskådande fick jag helt enkelt nog. Kvaliteten kanske är bättre i andra grupper och kanske har ryttarna varit bättre föregående dag. Hur som helst efter en kvart hade jag sett nog. Jag börjar med hästarna. Fyra stycken var dom ingen var uppbyggd i sin bakdel. Ingen trampade under sig och alla var spända i kors och lårmuskulatur. Av fyra hästar gick samtliga på dubbla spår och ingen märkte detta. I galopparbetet blev det än värre. Förutom att samtliga hästar gick på dubbla spår tappade ryttarna skänkeln och red på handen. Droppen nåddes när tränaren säger åt en av ryttarna att hon funderat varför hästen hade blivit så istadig i svängarna föregående dag och att hon befarade att hästen hade ont. En komplett idiot kan se varför hästen blir obstinat i svängar. Ryttaren sitter med otroligt mycket tyngd på vänster sida så mycket så att det ser ut som att hon befinner sig utanför sadeln på hästen. Underligt att hästen inte vill svänga!!! Vill tillägga att denna tränare har sett denna ryttare under många år. Nästa övning reds i vänstervarv i galopp sväng från kortsida in mot tre galoppbommar sedan en brytsväng med galoppombyte tre galoppbommar ut mot spåret. Tre av ryttarna kunde inte svänga första svängen i bibehållen galopp fattade ny galopp i brytsvängen vilket misslyckades helt det blev ingen galopp över de tre sista bommarna heller. Jag blir förbannad när jag ser sådan här usel ridning av tävlingsryttare. Vad i helvete håller dom på med? Vad pysslar dom med under alla timmars ridning? Som tidigare sagts efter en kvart drog jag. Orkar verkligen inte titta på usla träningar. Inte för jag är mästerlig att rida men deltagarna här anser sig vara mästerliga.

Glad att jag inte jobbar eller har barn på dagis i södra ro

Har nyss pratat med en anställd på dagis i södra ro i kommunen. Detta var inte den första som har uttalat sitt missnöje.Tack och lov att man inte jobbar där eller har barn som ska befinna sig där. Chefen måste ha missuppfattat sin chefsuppgift helt. Det är tragiskt när man inte har förmågan att känna av stämningar eller lita på att folk är kapabla att sköta sitt jobb. Att man har fått en ny läroplan innebär inte att man kan implementera den på någon månad och sätta sån press på sina anställda att stämningen på arbetsplatsen blir helt infekterad. Stackars barn säger jag bara. Personalen ska tvingas gå med midjeväskor där ett anteckningsblock för dokumentation och en kamera för bildlig dokumentation ska finnas. Åh vad alla föräldrar kommer att jubla. Det är inte dokumentationen som är viktig för föräldrarna. Det är att barnen har engagerad personal och då menar jag genom lek och inlärning. Kafferaster dras in. Varför då? De finns nog ingen personal som håller på med barn som fikar så att det går ut över verksamheten. Gör man inte som chefen önskar räknas det som arbetsvägran och kan leda till uppsägning eller omplacering. Hota gärna personalen det är ett bra sätt att göra sig populär. Det går dessutom att omplacera chefer lika snabbt. Dags för en tankeställare kanske. Bra dagispersonal är guld värd det är dom som är verksamheten. Vad händer om alla sjukskriver sig i protest mot hur de blir behandlade av sin chef? Vilkens sida står kunderna(föräldrarna på)? Vore det inte så jävla tragiskt skulle jag banne mig skratta. Dessvärre finns det inget att skratta åt . Denna chef blir aldrig nöjd eftersom hon uppenbarligen aldrig har varit nöjd med sig själv. Tackar gud för vår chef!!!!

Trettondagsafton......

Den ena dagen är den andra lik. Började med att tvätta några maskiner i det numera svagt gulaktigt, klordoftande vattnet. Började också hysteriskt leta disk så att även diskmaskinen skulle få arbeta med det gula vattnet. Överraskning ett var att alla silar till alla kranar och maskiner hade beckat igen av vårt högst intressanta vatten. Tur att man har rörmokartalanger. Den andra överraskningen var av betydligt angenämare slag besök av Cathrine. Vips så förträngdes vattenproblematiken en stund. Sedan kom Conny och jag på att det kanske vore bäst att koka vatten till hästarna så att klorlukten försvann. Sagt och gjort på med syltkitteln på vedspisen. Nu är det ju så att vi inte bara har en eller två hästar. Vi har fem! Jag lovar att det tar tid att koka vatten åt dessa. Hästägaren själv försvann tidigt till jobbet i morse med hälsning att hon skulle tillbringa kvällen på stan och vintercruisingen som alltid går av stapeln denna tid på året. Så kvar är hästskötarna vars trettondagsnöje ser ut att bestå av vattenkokning. Känns som om det blir rena semestern att börja jobba på måndag

I dag har jag flytt fältet.....

Dagen började med att jag försökte göra av med så mycket vatten som möjligt i syfte att vattnet skulle bli i klart skick. Efter gårdagens vedermödor med brunnen är inte vattnet i skick att drickas. Vattnet är klorerat och ljusbrunt i färgen plus att det följer med en del beläggningar från rören. Inte aptitligt alls. Spola, spola, spola är mantrat för dagen. På eftermiddagen var jag så less på detta spolande så jag bestämde mig för att fly fältet. Först till bästa Annika och äta upp hennes sista saffranslängd. Sedtan syjunta hos Marianne där det vankades tacopaj,chokladpanacotta och trevligt sällskap. Uppfriskande att släppa focuset på vattnet några timmar må jag säga. Nu sängen för att i morgon åter spola,spola,spola......

Vatten,vatten bara vanligt vatten......

Efter olika bud hit och dit om vad det nu kunde vara för fel på vår vatten anläggning ( dåligt med vatten. backventiler, behov av högtrycksspolning) skred jag då till verket. Ringde min gamla kompis Ove som högtrycksspolar varje dag och frågade vad han trodde. Han tyckte vi skulle prata med en brunnsborrare och dra upp pumpen. När Conny gett sig av med hunden ringde jag en brunnsborrare som var övertygad om att det var backventilen som var paj. Som genom ett under visade sig att han kunde komma omedelbart bara någon var hemma och kunde hjälpa till. Voila vi skulle vara hemma hela dagen. Den stackars Conny blev helt blek då han kom från skogen och insåg att jag på eget bevåg tillkallat en brunnsborrare. Han visste precis var klockan var slagen. Slanghelvetet med pump(120 meter) skulle upp och dessutom med hans hjälp. Vill tillägga att han gjort detta vid två tidigare tillfällen varav den sista gången utmynnade att pumpen fastnade efter halva sträckan och pumpen fick sprängas bort. Som en ytterligare lycklig omständighet kom precis vid rätt tillfälle bästa Sussi Widner på besök. Med sådant fint besök kan man ju knappast ställa sig och dra i en slang det vore verkligen oartigt. Glad i hågen ringde jag efter grannens son som mycket väl kunde tänka sig att komma och hjälpa till. Sussi och jag satt inne och fikade och ser att Connys bror Valter också är på intågande. Fyra personer som kan dra. Vips ( nåja med hjälp av grannens fyrhjuling) var slangen uppdragen. 120 meter styv vattenslang är rätt så mäktigt att skåda när den ligger utdragen. Backventilen var trasig och elkabeln som löper med slangen var på väg att gå av på ett flertal ställen. Det var bara timmar innan detta skulle ha skett. Åtta timmar senare och några tusenlappar fattigare sitter jag jag då här med vatten i överflöd. Tänk att man kan bli så glad av vatten,vatten bara vanligt vatten. Dessutom med en nöjd Conny som så här i efterhand tyckte att det var en utmärkt idé att ringa den där brunnsborraren.

Bortskämda hästungdomar.....

I dag fick jag en förfrågan om jag inte kunde skriva om ett vanligt förekommande fenomen inom ridsporten. Ämnet handlar om hur vi föräldrar ofta framhärdar att våra barn minsann inte är bortskämda, de har verkligen fått jobba för att hålla på med hästar. Personen som ville att jag skulle skriva om detta ämne retade upp sig ordentligt eftersom hon tyckte att dessa kommentarer bara ökade och att ungdomarna verkligen är bortskämda. Jag lovade att ta upp det i min blogg och började fundera på detta. När jag tänker efter så håller jag faktiskt med. Ungarna är verkligen bortskämda. Oftast rider de själva och i bästa fall tar de hand om hästens utrustning. Medan vi vuxna ser till att det finns rena ridkläder vilket i och för sig inte är så betungade eftersom ungdomen ofta har en uppsjö av ridkläder. Tilläggas bör väl att dessa ridkläder är köpta av oss föräldrar.Vad gäller utrustningen förresten har den en tendens att öka i omfång till absurdum. Hur många täcken måste man ha? Hur många schabrak? Hur många träns? Ni förstår vad jag menar. Oftast har inte ens våra ungdomar köpt sakerna för egna pengar utan det är vi föräldrar som hela tiden lättar på plånböckerna. Det är också vi som ser till att det finns foder, att hovslagaren kontaktas och får betalt, likaså gäller veterinären. Alla träningar bekostas främst av föräldrar. Alla tävlingar och allt runt omkring tävlandet bekostas av oss. Väldigt ofta är det föräldrar som står i stallarna och mockar medan ungdomarna rider. Ni ser själv UNGDOMARNA ÄR BORTSKÄMDA. Tycker verkligen inte att det är för mycket begärt att dessa bortskämda ungdomar åtminstone rider när det har 200 procentig service vad gäller resten. Kanske vore det klokare av oss föräldrar att säga att våra barn visst är bortskämda och att de faktiskt åker på en räkmacka genom sitt hästliv.

Stadens största sunk inleder det nya året med att vara just det REN....

I dag skulle det då ske 120 meter slang skulle dras upp ur brunnen. Något fick Conny att tycka att det var bättre att vänta till måndag då det är betydligt lättare att få tag på reservdelar. Inte mig emot. Jag har varit med och dragit slang förut det . Jag lovar det är tungt att få upp slang och pump. Det är inte bara tungt det är besvärligt. Slangen är stel och måste dras ut i sin fulla längd. Det innebär genom paddocken och genom hästhagen. Som sagt inte mig emot. På eftermiddagen satte vi ingång anläggningen och testkörde . Plötsligt bara fungerade allt igen. Snacka om att man var snabb in i duschen. Få se hur länge det håller. Kan det vara något annat fel? Dåligt med vatten? Har det frysit eftersom det var tretton grader kallt i går på vägen in till huset? Ja den som lever får se. Hur som haver Sunken är i alla fall numera ren.