Fredagsmys....

Veckans bästa dag är här. Håller just på att göra mina specialmackor. Vitt bröd,stekt lövbiff, champignonstuvning och tomat gratineras med massor av ost. Mums säger jag bara! Har tagit en låååång skön promenad med Diesel i det vackra kyliga höstvädret. Bara det inte regnar tycker jag att hösten är helt underbar.

Bonde söker fru.....

Gårdagen var första gången jag tittade på Bonde söker fru. Det är på intet sätt något favoritprogram men passar utmärkt att slötitta på. I detta avsnitt skulle bönderna välja ut de fyra som skulle få följa med hem till gården. Det hela gick lugnt till väga förutom att en av beundrarinnorna bjöd på ett frispel då hon fick egen tid med Pär-Ola Nyström. Hon kritiserade hans smak och eventuella val och började gråta hysteriskt. Då åkte skämskudden fram. Vilken pinsam människa. Döm om min förvåning då hon blev en av de utvalda. Så här i efterhand kan jag tycka att det blir mer intressant med henne på gården.
Kan förövrigt säga att Pär-Ola Nyström är en av mina favorithästmänniskor trots att jag aldrig träffat honom. Däremot har jag läst hans blogg eller rättare sagt hans funderingar på hemsidan Stall Nyström. Äntligen,äntligen någon som vågar ifrågasätta och tycka till om häst och ryttarvärld. Jag lovar att bodde han närmare i avstånd vore han den perfekta tränaren för Linn. Han skulle vara värld varenda krona. Är så förbannat trött på folk (läs tränare) som bara lyfter ersättning utan att ifrågasätta vad deras adept egentligen håller på med. En gång i veckan ska det ridas för tränaren utan att man ser någon form av förbättring varken vad gäller ryttare eller häst. Att träna på sina och hästens svagheter verkar inte förekomma emellan dessa träningar. Jag åka och titta på ekipage som jag såg för ett år sen utan att se någon form av utveckling eller förbättring. Detta sätter bonden Pär-Ola ord på vilket roar mig mycket. Hoppas nu att han fortsätter med sina funderingar om och kring häst världen.

Nu förstår jag varför.....

Som jag tidigare i veckan skrev blödde mitt hjärta för min släkting som är tillbaka i drogträsket. När hon kontaktade mig blev jag mycket förskräckt dels för själva samtalet och dels för att hon verkade så ensam. Nu vet jag varför. De småkriminella slöddren som hon har valt att ge upp sitt liv för sitter inom lås och bom. Därför detta melankoliska sinnelag. Hur många brudar dras inte in i denna småkriminella värld till dessa destruktiva män som gör tjejernas liv till himmel och helvete. Utan tanke på tjejerna är enda syftet dessa ynkryggar till män har med relationen att utnyttja dessa lättledda kvinnor. Har man pundat i hela sitt liv så har man förmodligen i takt med drogintaget blivit befriad från allt vad mänskliga känslor heter. Det finns bara ett håll en sådan relation bär i väg åt. Rätt åt helvete. Jag vet inte om man ska tycka synd om eller bli förbannad på dessa naiva tjejer. Förmodligen är det en blandning. Men mest blir jag förbannad. Tänk för helvete på anhöriga som sitter på första plats i publiken,vid scenkanten många gånger hållandes andan i väntan på vad nästa scen ska mynna ut i.

Kanelbullens dag...

Har fått i mig ett stort antal kanelbullar idag. Så många att det inte fanns plats för matlådan. Nåväl den står säkerligen kvar till i morgon. Dagen har mellan kanelbullsätandet gått till att ha några lektioner och skriva LPP om årskurs 9 elever. Detta skrivande underlättades i år med att vi fått en egen dator. Alltså ingen kö till arbetsrummets två datorer som vi hade förra året. Detta köande och väntande blev ett stort irritationsmoment förra terminen. Nu minsann rådde total harmoni förutom lätt överansträngning i handleden av skrivandet och en lätt värkande mage av bullätande.
Snacka om välfärdsåkommor.

Nu går jag i alla fall ut till mina leriga hästar och försöker få dem något mindre leriga.

Hur ska det gå.....

Hur ska det gå med våra unga som hela tiden lärt sig förhandla sig till det dom vill ha. Att förhandla i sig är inget dåligt bara det görs på rätt sätt av både förhandlar en och den man förhandlar med. Jag undrar just när det började att gå så fel. Var det den dagen då det små barnen skulle vara med och bestämma i hemmet? Vad som skulle ätas, vad de skulle ha på sig på morgonen, vad familjen skulle roa den lille med på helgen. Eller var det då de stressade föräldrarna som lade ner all tid på sitt arbete och sin egen fritid fick så dåligt samvete så det var enklast för dom själv att tacka ja till barnets alla önskemål. Något är i alla fall fel märker jag som jobbar i skolan. Eleverna tar inte ett nej för ett nej de försöker alltid förhandla sig till ett ja. De tittar på en som om man kom från yttre rymden när man fortfarande håller fast vid sitt nej. Den stora massan accepterar dock detta nej till slut men det kan ta tid. Regler och överenskommelser verkar vara till för att brytas så det är inte undra på att de små liven blir förskräckta. Men som sagt de flesta infogar sig. De få som inte gör det bönar och ber och när inte det går kan hot av något slag framläggas. Precis som om det skulle få en att ändra sig. Snarare tvärtom. Det är då det där nejet förvandlas till ett NEEEEEJ!

Eftertankens kranka blekhet.......

Då har hon då hört av sig min släkting. Som jag har väntat på detta samtal. Jag förstår att det inte är lätt att fatta luren och ringa till mig när allt blivit som det blivit. Herregud hon har sumpat allt. Förlorat sitt,barn jobb, körkort, och nu lägenhet. Hon umgås i kretsar som skulle göra oss " svenssons" mörkrädda. Man har hittat narkotika,vapen osv i hennes omedelbara närhet. Mitt hjärta blöder. Så här skulle det inte bli. Det krävs ändå en del mod att ringa mig. Nu handlade inte samtalet om allt som hon ställt till det för sig. Det handlade om två hästar som for illa,lämnade och övergivna i en hage av en matte som satt inne. Mitt i sin egen smärta tar hon så illa vid sig av detta min släkting att hon bortser från sitt eget elände. Mitt hjärta blöder än mer.
-Hjälp mig Annelie! Du är den enda jag kan lita på.
Vad säger man? Är det så jävligt?
Jag vet att jag kommer att hjälpa henne den här gången också. Först måste hon sluta droga. Frågan är bara hur? Hon måste ju vilja. Törs hon? Smärtan över allt man förlorat måste bli än värre utan droger. Är hon beredd att se allt i ett nyktert ljus?

Morgon i Bengtsbo......

Idag när jag kom ut på trappan fick jag se en fantastisk himmel. Kunde verkligen ninte låta bli att föreviga den. Dagens bästa stund. Inne däremot råder lätt kaos eftersom vattnet inte fungerar som det ska. Förmodligen är det fel på hydropressblåsan (läckage). Alltså kommer jag att få pumpa i luft i den hela dagen om det ska komma några droppar. En rörmokare kan man bara drömma om att få tag på då det är helg.