Hästar,hästar och lite annat

Min blogg kommer framförallt att handla om mitt och min dotters vardagliga liv med våra fem hästar. Vår syn på hästar och träning. Rapporter från tävlingar. Insyn i min försäljning av hästartiklar. Samt en del annat smått och gott!.

söndag 18 september 2011

På bättringsvägen.....


Kände redan i fredags att något inte var som det skulle. Frågan var bara vad det var som var fel. På eftermiddagen började jag att känna mig febrig och fick ont i halsen. Detta vill jag då verkligen inte vara med om. Vad göra? Överdosering av Panodil blev mitt sätt att attackera den kommande förkylningen. På lördagen kände jag mig riktigt vissen och fortsatte att knapra Panodil. Efter en hostig natt vaknade jag upp och kände mig riktigt pigg. Någon hostattack annars fit for fight igen. Har både ridit,plockat svamp, gått med en ponny och sanerat sovrummet. Inte illa om jag tänker hur jag mådde i fredags och lördags. Visserligen försöker jag alltid rida även om jag är sjuk. För det första är det fint med frisk luft och naturligtvis rider inte värsta dressyrpasset utan åker häst i gångarten skritt. För det andra finns det ingenting så livsgivande som att sitta där och njuta av naturen och hästens frustande. Nåväl glad är jag att jag är pigg igen, i alla fall halvpigg. Jag hatar verkligen att vara hemma och vara sjuk.

lördag 17 september 2011

En besök som väckte känslor....


I dag kom hon då på besök. Diesels före detta matte. Diesel kände igen henne och blev mycket glad. Hon berättade en hel del som förklarar hans beteende. Som åtta veckors valp hamnade han hos två knarkare. I en månad bodde han där innan Ann Sofie fick tag i honom. Dessvärre gillade inte hennes tik honom något vidare så hon lämnade honom till kvinnan vi fick honom från. Där hade han det bra till en början men tiden gick. Diesel var en dryg herre och krävde sin man. För att slippa hans gnällande och pipande fick han antingen vistas ute eller i en gammal bil. Inte undra på att han vägrar vara ute själv. Han går inte från trappan om vi släpper ut honom. Vårt lilla hjärta tycker inte om höga röster beroende på att man ständigt skrek åt honom. Innan han kom till oss hade flera personer haft honom på prov och tröttnat med förklaringen att han var för dryg. Mitt hjärta blöder när jag tittar på denna fantastiska hund. Han har varit vår gudagåva sen den dag han kom. En fantastisk hund med ett stort hjärta som bara ber om att bli älskad. Och jag lovar det är han.

fredag 16 september 2011

Världens bästa mamma.......


Har under en vecka tänkt väldigt mycket på en person som betytt oerhört mycket för mig. Det går inte en dag utan att jag tänker på DIG. Ett föredöme var du på alla sätt och vis. Så nyfiken på livet. Du älskade verkligen alla människor. För dig var alkisen på stan lika intressant och betydelsefull som samhällsmedborgarna i det övre skiktet. Det var just i mötet med andra människor som man förstod din storhet. Alla älskade dig och du älskade alla villkorslöst tillbaka. Du kunde ge ditt liv för att få andra att må bra. Inget besvär var för stort. Du visste exakt hur du skulle göra för att omgivningen skulle må bra. Du var helt enkelt underbar och saknaden efter dig är fortfarande stor. Glömmer dig det gör jag aldrig min älskade mamma.

torsdag 15 september 2011

Det här vill inte jag göra ,det är ju tråkigt......


Har under de senaste två veckorna funderat på ett fenomen som jag tidigare inte varit med om. Årets kull av sjuor måste vara väldigt luststyrda. Aldrig tidigare har jag hört så många kommentarer om att den lektionen vill jag inte gå på för det är inget roligt. Andra kommentarer är att det här vill jag inte göra för det är inte roligt. Hallå! Livet är inte alltid så roligt. Ju förr man inser detta desto bättre. För att veta vad som är roligt måste man ha tråkigt ibland. Jag blir trött då man vill höra vilka lektioner som är roliga och man får exempel på dessa och man vet att det är de stökigaste lektionerna. Stackars, stackars barn när de går upp för dem att livet består av både roliga och trista saker som måste göras för att deras liv ska bli ett bra liv. Vad är det som hänt? Har vi vuxna sviket dem så till den milda grad att de helt enkelt har tagits ifrån förmågan att göra de tråkiga sakerna som måste göras. Eller vad är det frågan om?

Tur att man gillar utmaningar säger jag bara, utmaningen att få dessa luststyrda barn att se tjusningen med att klara av att göra de mindre roliga sakerna som måste göras för att uppnå betyg när det är så dags. Tur att de allra flesta barnen har insett att livet består av både roliga och trista saker.

tisdag 13 september 2011

En arbetsam dag....


I dag började man med möte klockan 08.00. Därefter lektioner fram till 14.00. Incidentrapportskivning efter gårdagens slagsmål fram till 15.00. att komma hemMellan 15.15- 16.00 åtgärdsprogram. Kan lova att det var skönt att komma hem. En överraskning väntade. Conny hade mockat, första gången efter stegolyckan! Stavgång i blåsten var mycket skönt. Det kändes som om hjärnan blåstes ren. Precis vad jag behövde.

söndag 11 september 2011

Ett sådant mörker.....


Fortsätter på gårdagens tema och frågar mig eller er vem som bär ansvaret. Under torsdagen åkte som tidigare sagts min släkting dit för diverse brott. Dagen avslutades med att man gjorde en husrannsakan i hyreshuset där hon bor. Man var där i fler timmar vände ut och in på det som gick att vändas ut och in på. Man hittade narkotika och ammunition. Vad jag inte visste då var att sonen befann sig i lägenheten med sina husdjur. Sonen som är tillfälligt fosterhemsplacerad kom hem under torsdagen för att bo hos en god vän och för honom en manlig förebild i några dygn. Det är bara ett krux denna vän bor i samma hyreshus som mamman och sonen ville naturligtvis vara hemma och umgås med djuren och mamma. Vad tror ni händer? Jo denna son blir vittne till denna husrannsakan, på första parkett till och med. Detta gör mig riktigt förbannad! Vem bär ansvaret att låta sonen hälsa på och bo hos den goda vännen? Risken att denna son får se saker som han absolut inte ska se är oerhört stor. Träffa människor som han definitivt inte ska träffa. Risken är oerhört stor eftersom han uppenbarligen går till sin mammas lägenhet. Det skulle nog vem som helst göra om ens älskade husdjur befann sig där. Någon har beslutat att detta är ett bra förfarande. Jag skulle gärna vilja veta vem det är och höra motivationen till beslutet. Inte ens min sjuttonåriga dotter skulle komma på en sådan idiotisk idé. Om man nu sitter i en beslutsfattning så räknar folk med att man åtminstone ska ha koll på rådande omständigheter. Rådande omständigheter som är följande:
Sonen är placerad, mamma går på droger, mamma är ständigt beväpnad och umgås i kretsar som får den mest härdade mörkrädd. Dessa kriminella bor på samma ställe som mamman. Mamma har nämnts i samband med inbrott och slutligen kan husrannsakan ske när som helst. En idiot kan begripa att detta inte är en miljö där sonen ska befinna sig. Aldrig någonsin!! Den myndighet som bestämt att det är okay att skicka hem sonen till denna miljö bör omprioritera sitt beslut därför att NI är ytterst ansvariga för vad som kommer att hända denna pojke om ni låter honom vistas i detta område.

lördag 10 september 2011

Men nu måste väl något hända......

Då var det klippt igen då. Under torsdagen stoppades en 37- årig kvinna vid Bergsnäsrondellen. Man skickade henne på provtagning eftersom man misstänkte narkotikafylla. Dessa brottspunkter lyckades denna kvinna göra sig skyldig till under kvällen:
* rattfylleri (narkotika)
* narkotikabrott(innehav)
* olovlig körning(eftersom hon blivit av med körkortet vid drogfylleri)
* brott mot kniv och vapenlag
Husrannsakan genomfördes i Karlbo med ett antal poliser och en narkotikahund. Där hittades narkotika och ammunition. Frågan är var hon fått ammunitionen från. Man kan ju fundera om de stals samtidigt med vapnen från inbrottet som gjordes i Hedåker då man kom över en del vapen. Skulle förvåna mig mycket om inte dessa vapen var de som hittades i Mästerbo. Då min kära släkting ligger du pyrt till. Det är kanske vad som behövs att du åker in en stund. Kan kanske vara din enda möjlighet till räddning.

Jag blir mer och mer förbannad för varje dag som går. Hur i helvete har man lyckats få in så mycket droger i denna stad? Vi vanliga medborgare måste öppna våra ögon och inse att vi måste göra vår plikt. De bästa spanarna som finns säger polisen är pensionärer. De har alltid ögonen öppna. Dessvärre har de ingen erfarenhet av narkotika. Då måste vi vakna till och sätta på oss spanarglasögonen. Tycker att de får räcka nu med alla drogrelaterade brott.