Fullt skubb....

Vaknade kvart över sex vilket är sovmorgon i min värld. Ut i stallet för fodring och utsläpp. In i duschen. Ut med hunden. Mot Isaksbo för att ta emot försäljare. Två hade redan kommit en till på väg. Det var min syssla för dagen. Stannade för att titta på lilla Lovisa med ny D-ponny. En riktig läckerbit enligt mig. Åkte hem halvelva. Säkerligen var det många som undrade varför inte jag engagerar mig i år. Det finns fler svar på det. Nostalgidag i byn. Helt färdig efter ett jobbigt läsår. Orkar inte med folk som pratr en massa skit bakom vår rygg. Varför ödsla tid på energibovar när man inte behöver.
Hem och bakade till denna nostalgidag,Plockade mer hallon. Ridning intervallträning. Hundpromenad med svampplockning. Mer bakning. Jag kommer att somna ovaggad.

Fem och en halv........

Har nu varit och plockat hallon.Kan säga att det var åratal sedan jag såg så mycket hallon. De röda bären står nu med citronsyra och vatten ett dygn i väntan på socker. Världens mumsigaste rårörda saft. Har också hunnit med att baka lite till Kjells och EvaLiz årliga nostalgidag. Fortsätter med det i morgon. På ridfronten har vi som uppvärmning kört labyrinten som är väldigt bra för koordinationen och bygger de små korta musklerna. Därefter fem och en halva som är en alldeles förträfflig hoppövning som stärker självförtroendet hos både häst och ryttare. Dessutom kan man verkligen focusera på sin sits och få till den optimala eftergiften. Som om inte det var nog funkar det som gymnastikhoppning för hästen. Måste verkligen avsluta med att det var väl investerade pengar att rida för Monica Johansson. Linn rider med ett självförtroende som jag senast såg när hon var hos Sylve Söderstrand. Sitsen är kalas, framåtbjudningen på hästen är kalas. Toppen!!!

Min husliga sida....

Det jag beundrar mest hos mig själv är att jag är jävel i köket. Älskar att laga mat och baka. Nu när det är sommar lägger jag ner en hel del tid på svampplockning och bärplockning. Av bären gör jag rårörd saft. Har redan gjort två omgångar vinbärssaft och ska strax i väg och plocka hallon hos EvaLiz. Det är något rogivande över att stå och röra i grytor,knåda en deg eller röra i en saftkittel. Faktiskt får sådana här hushållsbestyr fram det bästa i mig. Fullkomlig harmoni. Precis exakt som när jag är med mina älskade djur . Alltså måste budskapet vara att vara mer bland kastrullerna och mer bland djuren(kan nog inte vara mer med djuren än vad jag är). Nej beger mig nu i väg till hallonbuskarna och medan jag plockar ska jag klura ut någon bra hoppövning till kvällen.

Hundbiten.....

I går efter det bedrövliga regnet beslutade jag mig för att gå till min vän EvaLiz på andra sidan ån för att fika. Man har byggt en bro över ån så att man kan ta en genväg . Meningen är att man ska klippa över fälten så att man bekymmersfritt kan gå utan att drunkna i meterhögt gräs. Det hade man dock inte gjort så det var bara att vända och ta vägen förbi en familj med tre hundar. Jag hann precis komma fram så att jag såg huset då jag hörde ett illvrål som fick mig att hoppa till. Mot mig kom en galen blandras farande hysteriskt skällande med vidöppen käft. Fram och tillbaka sprang hon närmare för varje attack. Min första tanke var att Linn och Ida verkligen inte överdrivit då dom beskrev en galen hund med fradgan sprutande runt käften då hon sprang efter dem, Fradgan fullkomligt sprutade runt käften då hon försökte komma åt mig på något sätt. Mitt i det här kommer två hysteriska mattar skrikandes att jag ska gå. Hade jag gått hade hon anfallit mig bakifrån. Ingen av de två lyckades få tag i henne. För varje rusning förbi mig blev hon mer och mer aggressiv, Min andra tanke var att det skulle förmodligen göra rätt så ont om hon bet mig. Dessutom besvärligt eftersom jag måste till sjukhuset och dessutom står rötmånaden runt hörnet. Efter tio minuter lyckades de slutligen fånga in hunden och jag kunde slutligen gå där ifrån. Tacksam över att inte blivit biten och att det var just jag som gick där, som inte är hundrädd och med rätt mycket pondus, vilket jag är övertygad om att hon inte riktigt gå till sluthandling. Det blev inget fika hos EvaLiz. Jag gick raka spåret hem. För varje steg blev jag mer och mer förbannad. Hörsägen hade jag hört om denna hund som betedde sig som ett svin så fort någon gick förbi. Dessutom agerade aldrig ägarna(vilket kanske berodde på att hunden inte lyssnade på dem). Folk har sagt att de kanske heller inte agerade för att de inte ville ha folk gående förbi. Vad hade inte kunnat hänt om det var ett barn som hade gått förbi? Mitt i ilskan kunde jag inte låta bli att tycka synd om hunden. I början av attackerna såg rädsla och osäkerhet i ögonen på hunden men för varje attack tändes också skärpan. Detta,rädsla och skärpa är en otroligt farlig kombination.
Hem kom jag och beslutade mig att agera. Jag ringde ägaren. Talade om vad jag tänkte göra om de någonsin mera släppte hunden lös. Jag anmäler direkt. Dessutom var jag övertydlig med att tala om vad just rädsla och skärpa kan ställa till med. En sådan här hund mår bäst av att avlivas omedelbart. Idag kom ett samtal från ägarens goda vän som pratade sig varm för denna hunds livsberättigande för att den var så otroligt trevlig. Jag upprepade vad jag sa till ägaren. Min ståndpunkt är klar. En sådan här hund ska tas bort det är en tidsfråga innan det händer något riktigt riktigt illa.

Regnet det bara öser ner,,,,,

Conny blir så blöt om både skor och strumpor. Kan inte vara någon höjdare att åka omkring på en enduro i hela kommunen och kolla grannens alla koflockar. Är dessutom nöjd att jag inte är tvungen att vara ute i detta vämjeliga väder,åtminstone inte än.
Frågan är vad man ska göra en så här trist dag? Borde kanske städa på sådana där ställen man sällan eller aldrig städar. Jag har ett förråd på övervåningen som man bara hivar in en satans massa bråte. Nu är det så inhivat så jag kommer själv inte in. Detta vore väl ett projekt för en regnig vecka? Ska fundera på saken. Eller kanske skulle jag vara aktiv medlem i Folkärna och bidra med något till meetinget i helgen. Nja jag vet inte. Orkar inte riktigt engagera mig i föreningsliv på tag. Dessutom är det lite trist att Linn vägrar sätta sin fot där. På sätt och vis kan jag förstå hennes frustration. Hon har bakvägen fått höra så mycket skit levererat av vuxna medlemmar om att hon aldrig rider, att det är synd om hennes Chaboo som bara står här på landet och ruttnar. Det kanske hade varit nyttigt att få höra det om det hade legat någon sanning i det. Men nu gjorde det inte det. I ur och skur med ett i sikte att tävla och göra det bra har Linn planerat och lagt upp sin träning. Dag ut och dag in med en dags vila i veckan. Denna Chaboo är nog mer välriden än de flesta hästar. Dessutom bör väl tilläggas att Chaboo aldrig varit skadad till skillnad mot många av Folkärnas hästar.
Får väl se vad jag tar mig för denna överregniga dag i Bengtsbo.

En stillsam lördag....

Frukost hos grannen klockan halvåtta tillsammans med en liten dvärghöna och hennes sex kycklingar som Ingrid hade hittat under ett blad i trädgården. Nedlagd i kartong med dom nyfödda fick hon vara i köket innan hon skulle transporteras till ladugården.

Lite handling, lite vinbärsplockning och det trevligaste av allt skogspromenad med svamplockning blev dagens projekt. Avslutat aktiviteterna med lite dressyrträning med den oformliga Pochahontas. Trevligt var det i alla fall.

Vad stör jag mig på idag då? Småkryp av alla slag. Knottvåg två har kommit tillbaka till hästarnas förtret. Vilka irriterande djur! I en av våra hagar med sly runt om vill hästarna inte alls vara speciellt länge nu dom står helt enkelt inte ut. Fästingar är en annan plåga som jag har svårt att förlika mig med. Dessa små otäckingar fyller inte ens en funktion och terroiserar både folk och fä. Tycker katterna ser blodfattiga ut och det beror säkert på att de läskiga små fästingarna har kalasat på mina små älsklingar,

Ny hopptränare...

Då har hon då varit här, Monica Johansson från Ransta. Spännande med nya människor. Linn var framriden då hon kom så det var bara att köra igång. Efter bara några minuter hade Monica grepp på Linn som ryttare. Rätt så lat,lite blyg och väldigt försiktig då det gäller markarbete. Linn är en sådan som behöver någon som ser igenom henne och som får henne att arbeta. Efter en stunds drillande med markarbete är det då dags för hoppning. Tre hinder. Då händer det något med Linn och Chaboo,eller rättare sagt dom gör som vanligt det dom tycker är roligast, dom bara hoppar. Monica ber Linn sakta av och frågar vad som hände? Du hoppar till 100% rätt med sits, händer, avstånd ,tempo, ja allt. Linn har en bra kommentar till det. När man ska rida markarbete vill man att den som tittar ska vara nöjd och man spänner sig. Vid hoppning har man inte tid att fundera på dom som tittar ,man rider avslappnat och då blir det rätt. Hursom helst tyckte Monica att Linn var född till hoppryttare vilket Linn blev salig över eftersom det är hoppryttare hon vill bli. Fortsatt markarbete där Linn fick jobba skiten ur sig och innan passet var klart såg det toppen ut.

Monika som tränare då:
Tydlig
Noggrann
Entusiasmerande
Krävande
Uppmuntrande
Med andra ord kändes det helt rätt!!