Detta skulle kunna vara jag under ett litet dressyrpass....

Nu går det bar utför mig. Jag blir mer och mer slö vartefter jullovet försvinner. Har i alla fall städat ett rum ordentligt till nyår och har planer på att ta itu med badrummet innan kvällen. Gick i alla fall en skön promenad mitt på dagen. Efter det tog jag en ridtur på mitt ädla dressyrsto. Vi gled runt i en taktfast trav när vi inte tränade galoppombyten och piruetter. I min dröm kanske. Verkligheten såg annorlunda ut. I klädd träningsbyxor med överdragsbyxor på det, dubbla tröjor, en gigantisk jacka och som kronan på verket militärkängor. Ett av mina mantran under vinterhalvåret är VÅGA VÄGRA FRYSA. Med den utrustningen är det inte alltför lätt att ta sig upp på hästryggen. Men som den smidiga femtiotreåring man är fixar man även detta. Sen då till ridpasset. Eftersom dressyrmärren hsr vilat är det bara att skritta i gång nu efter brunsten i makligt tempo. Passar mig utmärkt. Linn,tonåringen vill bara gråta när hon ser mig och Pochahontas. Pochahontas kallar hon numera för Hexadonten och vad hon kallar mig vill nog varken ni eller jag veta. Själv rider hon runt i tunna ridbyxor och en nätt liten jacka på sina hästar. Stil ska det vara!

Nyårsoutfiten.....

I dag har Linn och jag varit på stan för att fixa hennes nyårsoutfit. Vi kan väl säga att vi långt ifrån var ensamma. Jag blir helt chockad över att det uppenbarligen finns så mycket pengar att spendera trots att det har varit jul. Snacka om välfärdsland. Efter sju sorger och åtta bedrövelser hittade barnet ändå vad hon ville ha. Ett svart fodral, ett par skor med en decimeter hög klack, strumpbyxor och en ny behå. Imponerad blev mamman när hon provade hela outfiten hemma. Trådsmal är hon vår Linn och med dessa klackar blev hon ledigt 1.85. Snygg som bara attan är förnamnet. Nöjd med inköpen gick hon ut och red den lilla raringen Chaboo.

Med livet som insats.....

Då är man i gång då. Red Pochahontas första dagen efter vilan. Egentligen ett oklokt beslut. Men matten var så sugen och så i gasen ( focuserad) att jag glömde att kolla Pochan. Väl på banan märkte jag att hon tittade på mig med vitögat. Detta betyder bara en sak. Det annars så timida halvblodet förvandlas till en fnysande explosiv arab. Det finns bara en sak i hennes för dagen ädla huvud. Hiiiiingst! Eftersom vi inte har någon sådan duger även valackarna och då i allra första hand den vackra Chaboo. Skam den som ger sig. Upp på det högexplosiva halvblodet för en halvtimmes skritt. Skritt och skritt, ja med taktningar, bockningar och arabfnysningar med ett vitöga mot den vackra Chaboo överlevde vi eller rättare sagt jag även denna ridtur. Hur som haver nu är man på banan igen.

Snö,snö och snö...

Gårdagen blev en slö och slapp historia. Det började snöa direkt på morgonen och fortsatte och fortsatte. För varje snöflinga blev jag tröttare och tröttare. En stor döhög var jag hela dagen vilket får mig att bli lätt deprimerad. Linn hon minsann red ändå på den överpigga Chaboo. Nåväl idag är det vardag igen det kommer bara någon flinga då och då. Det är dags att boka MaryKayvisningar.

Inställd ridtur.....

Var mycket effektiv efter morgonens stund i stallet. Fick för mig att tvätta alla våra schabrak. Mycket nöjd med mig själv ända till jag kom på att det var ju idag jag hade tänkt börja rida igen. Du kan väl rida barbacka tyckte Linn som under vinterhalvåret rider sina hästar mestadels utan sadel. Detta tyckte jag inte var någon lysande idé,jag är ändå femtiotre år och kanske benskör dessutom är Pochahontas till hälften arab och dessutom stått på vila ett tag. I stället tog jag en låång sparktur vilket var mycket skönt. Känner nu att just sparkrörelser inte är något man gör varje dag. Efter denna sparktur blev jag så trött så att jag kände att jag var tvungen att vila en halvtimme. Halvtimmen blev två timmar. Toppenskönt var det i alla fall.

När juldagsmorgon glimmar jag vill till stallet gå......

Vaknade lite senare än vanligt denna juldagsmorgon. Det var bara att klä på sig, dricka en kopp kaffe på stående fot och sen till stallet. Ingen av hästarna såg ut att ha väntat på oss. De som går på lösdrift hade hö kvar och de som står inne sov. Nåväl,jag var ju bara en kvart sen. I dag ska de ridas för första gången på några veckor. Jag har häcken full till jul så Pochahontas har fått vila. Men nu har jag all tid i världen, jullov som det är.

Julafton blev precis som jag önskat mig. Lagom kall, underbar promenad med Diesel, massor av glögg, god julmat, massor med tindrande ljus och perfekta julklappar. Vilken lycka det är att ha en underbar liten familj att dela allt detta med.

Dan före dopparedan....

Detta är kanske den ljuvligaste av alla dagar, dan före dopparedan. Huset är putsat, ljus brinner och sprider väldoft,maten är lagad och alla är på ett gott humör. Linn slår in de sista julklapparna. Hästarna är fodrade och i morgon ska det julstädas och pyntas i stallet. En lång skön promenad ska jag passa på att ta innan det obligatoriska Kalle Anka.
I år kommer vi att fira alldeles ensamma vilket faktiskt inte gör mig något. Det ska snarare bli skönt att slippa åka någonstans. Ingen jäkt och ingen stress. Kan det bli bättre?