Nu går det bar utför mig. Jag blir mer och mer slö vartefter jullovet försvinner. Har i alla fall städat ett rum ordentligt till nyår och har planer på att ta itu med badrummet innan kvällen. Gick i alla fall en skön promenad mitt på dagen. Efter det tog jag en ridtur på mitt ädla dressyrsto. Vi gled runt i en taktfast trav när vi inte tränade galoppombyten och piruetter. I min dröm kanske. Verkligheten såg annorlunda ut. I klädd träningsbyxor med överdragsbyxor på det, dubbla tröjor, en gigantisk jacka och som kronan på verket militärkängor. Ett av mina mantran under vinterhalvåret är VÅGA VÄGRA FRYSA. Med den utrustningen är det inte alltför lätt att ta sig upp på hästryggen. Men som den smidiga femtiotreåring man är fixar man även detta. Sen då till ridpasset. Eftersom dressyrmärren hsr vilat är det bara att skritta i gång nu efter brunsten i makligt tempo. Passar mig utmärkt. Linn,tonåringen vill bara gråta när hon ser mig och Pochahontas. Pochahontas kallar hon numera för Hexadonten och vad hon kallar mig vill nog varken ni eller jag veta. Själv rider hon runt i tunna ridbyxor och en nätt liten jacka på sina hästar. Stil ska det vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar