Hoppträning och trädgårdsarbete.......

Här i Bengtsbo har varmvattenberedaren gett upp eller rättare sagt väemeelementet i beredaren. Konsekvensen till vi får en ny blir således duschning i kallvatten. Hääääärligt. Förutom detta missöde har dagen kantats av lite trädgårdsarbete där det torkat upp. Detta njöt jag av i fulla drag. Älskar doften av jord och älskar känslan av jord på fingrarna. Det är så lustfyllt och avkopplande. Lite hoppträning för Linn och Ida. Efter en lång framskrittning arbete på volt. Kolla så gas och brons fungerar. Vid avsakting kommer ofta bristerna fram hästen kör upp sitt huvud ryttaren försöker fånga upp med låg hand. Resultatet blir bättre om man fångar upp med höjd innerhand och jobbar med sin innerskänkel. Detta tog en stund att få det att fungera. Chaboo blev till slut oerhört eftergiven och kunde bevara formen. Dagens hoppövning en raklinje 21 meter mellan två hinder på 70 cm. Här var meningen att hästarna skulle jobba med styrka så ett kort tempo i anridningen sedan en 12 -14 diametersvolt mellan hindren och sen nästa hinder. Volterna skulle vara lika välridna med bibehållen form precis som framridningsövningen. Här fick man verkligen kvitto på om man lyckats med framridningen.

Snart slut på lovet....

Nu känns det att det snart är dags att börja jobba igen. Inte alls fel. Påsklovet har varit så där, hade kunnat varit bättre väder. Hade så gärna velat börja i trädgården men här är alldeles för blött. I stället blev det att se över garderoben något som jag verkligen hatar stryka,stryka stryka. Har i alla fall hållit på med djuren och växelvis promenerat och cyklat. Det där att cykla det är verkligen min grej. Jag njuter i fulla drag av lukter,vinden,synintryck och motion. För att inte tala om vad man hinner tänka mycket. Jag gillar att tänka. Allt ploppar upp i skallen skolarbete, hoppövningar, menyideer, trädgårdsideer allt väcks till liv.

Storbyns pay´n jump.....

Bestämde mig i dag för att åka till Storbyn och titta på deras för året första pay´n jump. Vädret var toppen, våra vänner från Tällberg skulle provstarta en ponny som de var intresserade av att köpa. Storbyns anläggning är den ridanläggning i kommunen som ligger vackrast till. Från hoppbanan har man en underbar utsikt över sjön, man blir helt betagen. Sagt och gjort mot Storbyn var det. Nu är det så att jag under senare år varit på en hel del pay´n jump som Folkärna anordnat och tyckt att de varit bra arrangerat. Förväntningarna var att Storbyns skulle vara ungefär likadana. Men ack vad jag bedrog mig. Så oproffsigt,så oengagerat. En bana stod uppställd,startavgiften betalades till en av profilerna i klubben samtidigt som de startande fick lämna personnummer så aktivetsstöd skulle utgå. Ingen ropade upp de startande, ingen stod till en början vid in och utsläpp. En och ibland två sprang omkring på banan och höjde hindren eller lade upp en riven bom. Det fanns inte rosetter att köpa för de som så önskade. Fy vilken besvikelse!! Det kändes som det enda det handlade om var att desperat få in pengar till klubben. Tankarna gick snabbt till Folkärna RS. Det jag tyckt varit bra arrangerat tedde sig i jämförelse med Storbyns tragiska tillställning som det mest fantastiskt proffsiga man kan tänka sig. Bra banbyggare, fantastisk banpersonal, bra banor, trevlig speaker, in och utsläppspersonal, rosetter att köpa till självkostnadspris. Ni hör ju själv. Dessa ridklubbars pay´n jump är som natt och dag. Snacka om klasskillnad!! Hur det gick med ponnyn som provreds? Det tar vi en annan gång.

Oh my God.....

Påskhelgen över för denna gång och jag befinner mig i ett zoombielikt tillstånd. Inte för att påsken har varit jobbig på något sätt. Jag är helt enkelt bara slut. Bäst gör jag mig i horisontalläge där jag känner ren njutning. Men man kan inte sova bort sitt sketna liv. Tar i alla fall en kort resumé av påsken. Skärtorsdagen ägnades åt lite shopping och städning. Födelsedagskalas på kvällen. Fredagen lugn och fin med långpromenad på förmiddagen. Kalkonmiddag på kvällen med grannarna vilket var mycket trevligt. Påskaftonsmiddag här med samma grannar vilket var lika trevligt det. Påskdagen fortsattes på den inslagna vägen med trerätters. Annandagen fick vi mycket trevligt besök från Tällberg som hade varit och provridit ett par ponnyer. Ensam middag på kvällen med familjen. För övrigt har besök på konstrundan gjorts, visserligen då bara hos grannen. Promenader har avverkats likaledes hästsysslor och ridning. Nu blev jag helt trött igen. Undrar om jag ska tippa omkull mig i soffan eller masa mig ut på en promenad.

Den kärleken ........

Jag gillar kärlek verkligen och jag gillar när folk är kära i varandra. Det är bara att gratulera och då menar jag verkligen att kärlek är något som inte är självklart så den som funnit den ska med all rätt njuta i fulla drag. Vad jag inte gillar däremot är när man hela tiden inför andra måste visa hur fantastiskt kär man är i sin partner eller i sina barn. Att man är kär i sina barn är en självklarhet,det behöver inte basuneras ut över facebook hela tiden. Att man verkligen älskar sin partner behöver inte heller skrivas om titt som tätt över facebook. Vad är det man vill bevisa. Nåväl facebook behöver jag inte vara inne på om jag inte vill. Däremot kan jag inte freda mig om jag är någonstans med en samling folk och något par hela tiden måste pussa på varann eller rent av hångla. Det är pinsamt, det är oförskämt och det är ouppfostrat. Om det händer en gång eller två helt okay men hela tiden då är det inte längre okay. Då kan man hålla sig hemma. Än värre är om man kommer hem till någon för den personens skull av någon alldeles speciell anledning och personen ifråga mottager en glatt när man kommer. Efter tio minuter existerar man inte utan partnern är det enda som existerar. Man sitter inte ens med vid bordet man väljer att sätta sig bakom sina gäster. Det som hörs är ett evigt smackande från paret. Vad vill man bevisa och visa?

Att besegra sin rädsla.....

Det här inlägget skriver jag till någon som besegrat sin rädsla på kort tid. Alla har vi någon gång känt den där oförklarliga rädslan som inkräktar på våra liv och som begränsar oss i vår utveckling. Plötsligt finns den bara där och griper tag i oss med en sådan kraft att vi inte på ett logiskt sätt ens kan förklara den. Den begränsar oss genom att ta kommando över vårt tänkande och det finns ingen logik kvar i vårt handlande. Den bara finns där. Plötsligt måste vi ha garantier för att inget farligt ska hända oss. Vem kan ge garantier? Allt kan ju hända. Det är just det, inget i livet är självklart. Det finns inga garantier. Vi måste ta kommando över rädslan, bli vän med den för att sen mota bort den. Våga släppa kontrollen. Först då blir livet värt något. Plötsligt blir livet värt något ja faktiskt mer spännande. Att våga utmana sig själv, att vilja våga. Det min vän har du gjort nu. Plötsligt är det inte rädslan som styr dig. Det är du som styr rädslan. Den är där du vill ha den. Gömd kanske för alltid. Bär nu denna visdom med dig genom livet så kommer du alltid att just det VILJA VÅGA eller VÅGA VILJA.

Två dagar kvar....

Två dagar kvar till ett efterlängtat påsklov. Har inte känt mig så där till hundra procent de sista dagarna. I går exempelvis sov jag som en stock till 9.00. Fatta jag sov till klockan nio. Det har inte hänt kan jag säga de senaste fem åren. Hur som helst var det skönt med en riktig sovmorgon. Inte för att jag blev piggare direkt men förmodligen behöver jag sova. Det positiva med sovmorgonen var att jag på något sätt fick dåligt samvete för att jag varit så lat. Detta fick mig att hysteriskt började tillreda den påskmat som gick att förbereda. Stekte strömming som jag sedan lade in i ättika ( detta är Connys absoluta favorit. Lade in vanlig sill och Tivolisill. Gravade lax med massor med dill. Bakade muffins med frosting. Snacka om dåligt samvete. Eftermiddadagen långpromenad. Sedan hoppträning med Linn och Ida. Började med att kolla om hästarna var lösgjorda och framme för skänkeln. Sjutton meters avstånd igen och slutligen en liten bana. Kontroll igen att hästarna går fram ordentligt före hindret och att ryttarna väntar efter hindret för att sedan rida fram igen mot nästa hinder. Funkar detta fås i princip aldrig en rivning eller vägran.