Två möten......

Började dagen med arbetslagsmöte sedan ett antal lektioner. Möte igen och slutligen lite PIM. Linn jobbar hos Tomas så hästarna är mina. I dag blir det ingen ridning utan jag promenerar med de fyrbenta i stället. Luggo får första promenadvändan.
Luggo kom till oss från Storbyn då Linn gick i första klass. Denna lilla monsterponny far en fasa för de små ryttarna på ridskolan så därför fick vi köpa honom för en billig penning. Sedan dess har han varit vår glädje och sorg. Glatt oss har han gjort med sin härliga personlighet. Pigg och glad jämt. Oerhört charmig och god i sitt sinnelag. Denna älskling har lärt Linn massor den hårda vägen. Sorgesamt nog har han haft fång två gånger nu senast i sommar. Jag var övertygad om att nu var hans sista stund i livet kommen. Har vårdat honom efter konstens alla regler och resultatet blev bra. Han är frisk igen våran älskling och kommer förhoppningsvis att vara med oss många år än.

Längtat hem till en ridtur.....

Började tidigt i dag med träff med föräldrar. Dagen har rullat på i etthundrafemtio. Under läxläsningsprofilen kände jag ett oerhört sug efter en ridtur på min ädla springare Pochahontas. Det är något speciellt med Pochahontas trots allt. Tänkt var att hon skulle bli tävlingshäst i hoppning för dåvarande ägare. Hon hade lånat sin mammas arabsto, en av de dyraste som på den tiden importerats till Sverige. Popona ox hette hon. Hur man sedan valde hingst är en berättelse för sig. Den skulle vara så nära arabstoet som möjligt. Den närmaste hette Copain en halvblodshingst efter Chapman. Elak var han minsann men närma bodde han. Chapman är ju som bekant en gångartshingst. Jag förstår inte riktigt hur man tänkte. Fölet Pochahontas pluppade ut och ska enligt många vara det fulaste föl som skådats. Det blev aldrig som ägaren önskat. Ett lynnigt litet (1.56) halvblodsarabsto med dålig ridbarhet och inte speciellt intresserad av hoppning. Dåvarande ägare sålde Pochahontas till sin mamma där hon uppvisade sitt lynniga humör genom att antingen kasta av den stackars modern eller annars vägra gå från stallbacken. Det var då jag kom in i bilden och köpte henne för en billig penning. En av de första gångerna jag red henne började hon bocka hysteriskt. Jag kände att jag satt i luften på sidan av sadeln och var övertygad om att jag skulle ramla i backen. Plötsligt tappar Pochahontas balansen, snubblar till och fångar upp mig i sadeln. Snacka om att ha tur .Då hände något med det lynniga lilla stoet. Hon var övertygad om att hon fått den skickligaste av ryttare till ägare. Sen den dagen är hon mycket imponerad av mig och är mycket sammarbetsvillig under ridning, så länge det är jag som rider. En av ryttarna som provred henne blev konvalecent i ett halvår med svåra kotförskjutningar. Efter det är jag mycket försiktig med att låna ut henne.
Hur som haver så älskar vi varandra kanske för att vi är lika lynniga båda två.

Regler......

Jag tror att man gör sina barn en björntjänst om man inte sätter regler vilket jag tror att de flesta föräldrar gör. Kruxet är bara att se till att reglerna följs . Man måste ha en beredskap vad som händer om reglerna bryts. Det är där jag tror att det brister det är där man kommer till korta. Våra ungar måste lära sig att ett regelbrott kommer att innebära att man får ett straff av något slag. För ungarna är det inget problem de kommer ofta i kontakt med att regelbrott får en konsekvens genom sin sport. Problem blir det då vi gång på gång sviker våra ungar genom att aldrig ge en konsekvens då regelbrott gång på gång sker.

Måndag hela veckan....

En helt vanlig måndag med trevliga elever och kollegor. Hann med en timmes promenad vilket ger en otroligt med energi.
Väl hemma blev det en ridtur på bästa Pochahontas. Lösgörande av bogar stod på agendan. Detta tycker varenda häst är otroligt skönt vilket märks på det antal frustningar som görs under ridpasset.
Linn håller på att skritta ner Chaboo för vila. Vi har enats om att både häst och ryttare behöver en längre vila. Linn för att focusera på körkortet och Chaboo för att hans kropp behöver det. Tråkigt värre att det inte blev någon tävling i år men 2012 får vi ta igen det vi missat detta år. Tror inte att det är någon nackdel. Ska nu på två månader fixa transport så att vi efter igångsättningen kan åka och träna på olika ställen. Har ni något intressant objekt så hör av er.

En underbart effektiv helg......

Har haft en fantastiskt bra helg. Både vilat och varit effektiv. Sovmorgon till sju varje dag. Känns att jag varit sjuk eftersom jag har ett sådant fantastiskt behov av att sova. Övervåningen blev höstsanerad i lördags och hallen ordentligt skrubbad i dag. Har dessutom börjat med att klippa mastonthäcken vilket gav mig blåsor i handen. Gräsmattan klippt ( kan vara för sista gången i år).

Har dessutom lagt ner mycket tid på hästarna,ridit och börjat med lite längre promenader med Luggo. Kan inte önska mig en bättre helg.

Avarter......

Har just varit ut och fodrat. Plötsligt kommer en Pickup och tvärtnitar framför grannens hus. Ut kommer sonen och hans Pittbull (läs penisförlängare) vid namn Carlos samt sonens kompis. Lika snabbt som de hoppat ut lika snabbt kastar de sig in i bilen igen och åker fram mot grannens gräsvall med strålkasterna riktade in mot skogen. Undrar just vad de spanat in för vilt? Tydligen något intressant eftersom de helt sonika kör ut på gräsvallen och åker fram och tillbaka. Typiskt stadsbor med jaktlicens att tro att de kan komma ut på landet och bete sig som de vill. Med vilken jävla rätt kör man ut på någons vall?

Älskar verkligen mitt jobb. Vår nya klass utvecklas som de ska. I stället för att tycka det mesta är tråkigt börjar dom små älsklingarna att tycka att skolan är helt okay och en del tycker till och med att det är roligt. Vår klass har varit ute hela dagen och idkat friluftsliv vilket det gjorde helt fenomenalt. Tummen upp för 7C!!! Hade dessvärre en konflikt med en kollega vilket är ytterst ovanligt förekommande. Blev anklagad för att jag läste fel kursinnehåll med min grupp. Det är faktiskt så att det gör jag. Absolut inte medvetet utan vi alla kom överens om att starta med just den kursen. Dessvärre ändrade sig två av lärarna och beslutade sig att starta med en annan kurs. Problemet var att ingen talade om det för mig. Så i godan ro körde jag i gång min kurs utan att ha en aning om att de andra hade ändrat. I dag fick jag skit för det för kollegan hade i sin tur fått höra av sina elever att de minsann också ville köra samma kurs som vi i min grupp. Vem fick ta skiten om inte jag. Nu hör inte till min starka sida att ta emot skit om jag anser att jag inte har begått fel vilket jag klargjorde tydligt. Detta byte av kursinnehåll skulle ha meddelats mig och det gjordes aldrig. Kollegan säger då att detta varit bestämt från början och jag kör helt enkelt mitt eget race, självsvåldig som jag är. Jag framhärdar att så har inte varit fallet och att en annan kollega kan stödja mig. Då får jag plötsligt höra att det är min skyldighet att informera mig om vad gruppen gör om jag inte är med. Helt rätt men detta beslut är inte taget på ordinarie konferens utan det har man bara bestämt, så där. Har visserligen varit borta från en konferens pga vård av sjuk make och det var för två veckor sedan och då hade vi redan startat kurserna. Tack och lov att en annan kollega som varit med om besluten stöttar mig och hävdar att det är som jag här angivit.

Jag hatar att bli anklagad för något som jag oskyldig till.
Att ge fan i att informera någon är en av härskarteknikerna och det avskyr jag. Nu tror jag inte att de handlar om en härskarteknik utan vederbörande har glömt att informera mig utan att ha någon baktanke med det.
Alla som känner mig vet att jag aldrig skulle bryta en gemensam överenskommelse därför är jag inte överförtjust i att få höra att jag är kör mitt eget race.

Nu har jag i alla fall fått skriva av mig min frustration vilket alltid är skönt. I morgon är ny dag!!

Hollywoodfruar och Skövdefruar...

Hamnade framför tv:n igår. Först Idol och sedan Hollywood fruar. Inte direkt några finkulturprogram kan man väl lugnt säga. Maria är ett under av naivitet vilket man kan tycka är rätt så charmfullt. Anna N är bara för mycket i jakt på den eviga ungdomen, roligast med henne är dialekten. Gunilla som driver sin dotter framåt med hjärnhand. Trots gårdagens sjukdom var den lilla tvungen att delta i något viktigt event. Sällan har en mamma pushat sin avkomma på ett sådan sätt som Gunilla. Ungen får hela tiden höra hur vacker hon är och att alla kommer att smälta då de ser hennes utsökta ansikte. Jag kan väl säga så här att i den här betraktarens ögon är dottern väldigt alldaglig. När det gäller sången är jag inte heller särskilt imponerad. Som talangscout skulle jag lägga benen på ryggen och springa det fortaste jag kunde innan Gunilla trängde in mig i ett hörn. Den fjärde Hollywoodfrun lämnar inget avtryck alls kommer inte ens i håg hennes namn. Marias väskreklam avslutades med ett party i Stockholm. Vem var på plats om inte ensam mamma Johanna. Till vilket pris som helst ville hon ta plats i rutan. Jag vill bara gråta. Finns det något mer patetiskt än B kändisar som förtvivlat klamrar sig fast i ett kändisskap som aldrig varit ett kändisskap. Man kan väl inte bli känd för man vill hitta en karl på bästa sändningstid.

I dag är det en stor dag......

Tänk att den lilla,lilla flickan är på väg att bli stor. Snart arton år faktiskt. Jag kommer fortfarande ihåg första gången femåriga Linn skulle kliva på skolbussen vid byvägen. Alldeles uppspelt av förväntan. Frimodigt klev hon på den lilla Västanhedebussen på väg mot sitt första äventyr, lekis. Kvar stod jag ensam med en tår trillande nerför kinden, en tår av både glädje och sorg. Vår lilla flicka hade blivit stor. Idag tretton år senare har jag varit in och betalat teori och körkortslektioner. Linn blev till sig av glädje. I morgon bär det av till körskolan. På vägen hem åkte vi förbi Linns farbror Walter och frågade om han ville övningsköra med Linn. Han tvekade inte en sekund. Han skulle genast gå kursen tillsammans med Linn. Åh,vad lycklig hon blev över detta. Dessutom skulle hon få övningsköra i hans nya Cherokee med manuell växel. Den här gången trillar inga tårar pga att hon blivit stor. Jag gläds verkligen för hennes skull. Hon är inte bortskämd våran Linn att någon annan än vi offrar oss för hennes skull. Kommer det någon tår är det av glädje för att Walter ställer upp på henne.

På bättringsvägen.....

Kände redan i fredags att något inte var som det skulle. Frågan var bara vad det var som var fel. På eftermiddagen började jag att känna mig febrig och fick ont i halsen. Detta vill jag då verkligen inte vara med om. Vad göra? Överdosering av Panodil blev mitt sätt att attackera den kommande förkylningen. På lördagen kände jag mig riktigt vissen och fortsatte att knapra Panodil. Efter en hostig natt vaknade jag upp och kände mig riktigt pigg. Någon hostattack annars fit for fight igen. Har både ridit,plockat svamp, gått med en ponny och sanerat sovrummet. Inte illa om jag tänker hur jag mådde i fredags och lördags. Visserligen försöker jag alltid rida även om jag är sjuk. För det första är det fint med frisk luft och naturligtvis rider inte värsta dressyrpasset utan åker häst i gångarten skritt. För det andra finns det ingenting så livsgivande som att sitta där och njuta av naturen och hästens frustande. Nåväl glad är jag att jag är pigg igen, i alla fall halvpigg. Jag hatar verkligen att vara hemma och vara sjuk.

En besök som väckte känslor....

I dag kom hon då på besök. Diesels före detta matte. Diesel kände igen henne och blev mycket glad. Hon berättade en hel del som förklarar hans beteende. Som åtta veckors valp hamnade han hos två knarkare. I en månad bodde han där innan Ann Sofie fick tag i honom. Dessvärre gillade inte hennes tik honom något vidare så hon lämnade honom till kvinnan vi fick honom från. Där hade han det bra till en början men tiden gick. Diesel var en dryg herre och krävde sin man. För att slippa hans gnällande och pipande fick han antingen vistas ute eller i en gammal bil. Inte undra på att han vägrar vara ute själv. Han går inte från trappan om vi släpper ut honom. Vårt lilla hjärta tycker inte om höga röster beroende på att man ständigt skrek åt honom. Innan han kom till oss hade flera personer haft honom på prov och tröttnat med förklaringen att han var för dryg. Mitt hjärta blöder när jag tittar på denna fantastiska hund. Han har varit vår gudagåva sen den dag han kom. En fantastisk hund med ett stort hjärta som bara ber om att bli älskad. Och jag lovar det är han.

Världens bästa mamma.......

Har under en vecka tänkt väldigt mycket på en person som betytt oerhört mycket för mig. Det går inte en dag utan att jag tänker på DIG. Ett föredöme var du på alla sätt och vis. Så nyfiken på livet. Du älskade verkligen alla människor. För dig var alkisen på stan lika intressant och betydelsefull som samhällsmedborgarna i det övre skiktet. Det var just i mötet med andra människor som man förstod din storhet. Alla älskade dig och du älskade alla villkorslöst tillbaka. Du kunde ge ditt liv för att få andra att må bra. Inget besvär var för stort. Du visste exakt hur du skulle göra för att omgivningen skulle må bra. Du var helt enkelt underbar och saknaden efter dig är fortfarande stor. Glömmer dig det gör jag aldrig min älskade mamma.

Det här vill inte jag göra ,det är ju tråkigt......

Har under de senaste två veckorna funderat på ett fenomen som jag tidigare inte varit med om. Årets kull av sjuor måste vara väldigt luststyrda. Aldrig tidigare har jag hört så många kommentarer om att den lektionen vill jag inte gå på för det är inget roligt. Andra kommentarer är att det här vill jag inte göra för det är inte roligt. Hallå! Livet är inte alltid så roligt. Ju förr man inser detta desto bättre. För att veta vad som är roligt måste man ha tråkigt ibland. Jag blir trött då man vill höra vilka lektioner som är roliga och man får exempel på dessa och man vet att det är de stökigaste lektionerna. Stackars, stackars barn när de går upp för dem att livet består av både roliga och trista saker som måste göras för att deras liv ska bli ett bra liv. Vad är det som hänt? Har vi vuxna sviket dem så till den milda grad att de helt enkelt har tagits ifrån förmågan att göra de tråkiga sakerna som måste göras. Eller vad är det frågan om?

Tur att man gillar utmaningar säger jag bara, utmaningen att få dessa luststyrda barn att se tjusningen med att klara av att göra de mindre roliga sakerna som måste göras för att uppnå betyg när det är så dags. Tur att de allra flesta barnen har insett att livet består av både roliga och trista saker.

En arbetsam dag....

I dag började man med möte klockan 08.00. Därefter lektioner fram till 14.00. Incidentrapportskivning efter gårdagens slagsmål fram till 15.00. att komma hemMellan 15.15- 16.00 åtgärdsprogram. Kan lova att det var skönt att komma hem. En överraskning väntade. Conny hade mockat, första gången efter stegolyckan! Stavgång i blåsten var mycket skönt. Det kändes som om hjärnan blåstes ren. Precis vad jag behövde.

Ett sådant mörker.....

Fortsätter på gårdagens tema och frågar mig eller er vem som bär ansvaret. Under torsdagen åkte som tidigare sagts min släkting dit för diverse brott. Dagen avslutades med att man gjorde en husrannsakan i hyreshuset där hon bor. Man var där i fler timmar vände ut och in på det som gick att vändas ut och in på. Man hittade narkotika och ammunition. Vad jag inte visste då var att sonen befann sig i lägenheten med sina husdjur. Sonen som är tillfälligt fosterhemsplacerad kom hem under torsdagen för att bo hos en god vän och för honom en manlig förebild i några dygn. Det är bara ett krux denna vän bor i samma hyreshus som mamman och sonen ville naturligtvis vara hemma och umgås med djuren och mamma. Vad tror ni händer? Jo denna son blir vittne till denna husrannsakan, på första parkett till och med. Detta gör mig riktigt förbannad! Vem bär ansvaret att låta sonen hälsa på och bo hos den goda vännen? Risken att denna son får se saker som han absolut inte ska se är oerhört stor. Träffa människor som han definitivt inte ska träffa. Risken är oerhört stor eftersom han uppenbarligen går till sin mammas lägenhet. Det skulle nog vem som helst göra om ens älskade husdjur befann sig där. Någon har beslutat att detta är ett bra förfarande. Jag skulle gärna vilja veta vem det är och höra motivationen till beslutet. Inte ens min sjuttonåriga dotter skulle komma på en sådan idiotisk idé. Om man nu sitter i en beslutsfattning så räknar folk med att man åtminstone ska ha koll på rådande omständigheter. Rådande omständigheter som är följande:
Sonen är placerad, mamma går på droger, mamma är ständigt beväpnad och umgås i kretsar som får den mest härdade mörkrädd. Dessa kriminella bor på samma ställe som mamman. Mamma har nämnts i samband med inbrott och slutligen kan husrannsakan ske när som helst. En idiot kan begripa att detta inte är en miljö där sonen ska befinna sig. Aldrig någonsin!! Den myndighet som bestämt att det är okay att skicka hem sonen till denna miljö bör omprioritera sitt beslut därför att NI är ytterst ansvariga för vad som kommer att hända denna pojke om ni låter honom vistas i detta område.

Men nu måste väl något hända......

Då var det klippt igen då. Under torsdagen stoppades en 37- årig kvinna vid Bergsnäsrondellen. Man skickade henne på provtagning eftersom man misstänkte narkotikafylla. Dessa brottspunkter lyckades denna kvinna göra sig skyldig till under kvällen:
* rattfylleri (narkotika)
* narkotikabrott(innehav)
* olovlig körning(eftersom hon blivit av med körkortet vid drogfylleri)
* brott mot kniv och vapenlag
Husrannsakan genomfördes i Karlbo med ett antal poliser och en narkotikahund. Där hittades narkotika och ammunition. Frågan är var hon fått ammunitionen från. Man kan ju fundera om de stals samtidigt med vapnen från inbrottet som gjordes i Hedåker då man kom över en del vapen. Skulle förvåna mig mycket om inte dessa vapen var de som hittades i Mästerbo. Då min kära släkting ligger du pyrt till. Det är kanske vad som behövs att du åker in en stund. Kan kanske vara din enda möjlighet till räddning.

Jag blir mer och mer förbannad för varje dag som går. Hur i helvete har man lyckats få in så mycket droger i denna stad? Vi vanliga medborgare måste öppna våra ögon och inse att vi måste göra vår plikt. De bästa spanarna som finns säger polisen är pensionärer. De har alltid ögonen öppna. Dessvärre har de ingen erfarenhet av narkotika. Då måste vi vakna till och sätta på oss spanarglasögonen. Tycker att de får räcka nu med alla drogrelaterade brott.

Slit och släp.......

Har helt enkelt missat en bloggdag. Tiden räcker bara inte till. Fattar nu vilken hjälp vi har av Conny Linn och jag. Har hela veckan gått upp fem för att få ut hunden och alla hästar. Vanligtvis är det Conny och Linn som fixar detta. När vi sen kommer hem är stallet mockat, vatten i stall och hagar utburet därtill är också hunden motionerad. Kvällsfodrar gör jag alltid så det är inget annorlunda. I går kom favoritbonden med hö. Detta brukar Conny ta hand om men i går föll lotten på Linn och mig. Efter höet kom hovslagaren. Då gick jag på ren vilja. Trött var bara förnamnet. Orkade knappt äta. Tror jag somnade på väg upp till sängen. Må Connys revben läka snart. Det är vad jag önskar just nu. Mer spännande läsning i morgon.

Undrar varför vi inte verkar komma ut på tävlingsbanan....

Debut var det tänkt på Storbyns pay and jump. Transport bokad, Linn och Chaboo väl förberedda näst intill överförberedda. Då är vi tillbaka på ruta ett. Den som får köra vårt ekipage är Conny. Har svårt att tänka mig att han piggnar till så att han överhuvudtaget kan köra bil. Vi får kanske helt enkelt göra debuten inomhus. Det kan finnas en fördel med det. Väggarna bromsar upp tempot lite. Chaboo är oerhört stark och välmusklad vilket gör att han blir stark. Hoppning är dessutom hans favoritsysselsättning som gör att han gärna lägger i en högre växel. Linn som är en vän av ordning med sin häst tänker inte ta den enkla vägen och betsla upp utan har i stället focuserat på lydnad mellan hindren. På en vecka har hon verkligen gjort underverk. Det är det som är så häftigt med Linn. Dyker det upp ett problem så tar det henne en vecka att lösa det. Helt focuserad blir hon på denna brist och lägger ner hela sin energi på att denna brist ska bort. Egentligen måste hon vara varje tränares dröm. Att vid varje nytt möte är "hemläxan" gjord och åtgärdad. Har sett alldeles för många ryttare som rider för sin tränare en gång/vecka slentrianmässigt. Den brist som påtalades veckan innan är även denna gång inte åtgärdad utan snarare förstärkt.
Det är just Linns focus som får mig att bli ledsen att Connys revben är de som kan sätta snubbelben för Linn och Chaboo då det gäller fredagens pay and jump. Ingen är så mycket värd ett kvitto på det slit som hon lagt ner på Chaboo för att få honom dit han är idag. Så låt det lösa sig på något sätt!

Punkterad lunga, ett gäng brutna revben och dito skadade.....

Nu är han då hemma vår hjälte sedan i lördags. Facit blev en punkterad lunga, de flesta revbenen på vänster sida av och resten skadade. Om han har ont? Ja, varså säker. Glad är jag att han kom hem så snabbt. Hur det än är så är det fruktansvärt tråkigt då inte hela familjen är samlad. Tur att jag har komptid att ta ut för att vara behjälplig. Conny kan nog inte göra så mycket på en stund. Själv säger han att han att han tänker vara sjuk den här veckan ut sen får det fan vara nog. Envis är han kan jag lova. Så vi får se hur lång tid det tar den här gången. Första gången han blev illa skadad var vid ett fallskärmshopp,åtta veckor tog det. Andra gången hjärnblödning, rehabiliteringstiden var då tre veckor sen började han jobba. Tredje gången klämd av två stockar på jobbet,livlös en bra stund, hälften av revbenen av resten skadade. Två veckors vila sen tillbaka till jobbet. Det kan nog stämma att han behöver den här veckan med min ömma vård sen är det fan i mig nog. Måste tillägga att i dag när han skulle ta på sig sina kläder fanns de inga kläder att ta på. T-shirt, träningsbyxor och gympaskor var stulna + tre hundra spänn som låg i byxfickan. Inte ens på ett sjukhus kan klåfingriga hålla sig borta från andras egendom.

Våga vägra blunda för alla narkotikarelaterade brott som begås i vår kommun.....

Blir alldeles matt då man tittar i tidningar och läser om Avesta kommun. Allt som oftast läser man om diverse olika brott som begås, ofta drogrelaterade. Folk blir mer och mer frustrerade för att dessa brottsliga förmågor bara fortsätter och fortsätter. Bara under den senaste veckan har följande hänt:
*stöld på bilfirma där en person gömt sig till personalen gått hem därefter tillslag av bil
* stöld av bil och hästtransport stoppad i Lerbäcken, förmodligen på väg att sno utrustning från ARK
* stöld av bil på Regementesområdet i Falun. Gärningsmannen hemmahörande i Avesta. Väl här snor han nycklar hos Landrin. Gripen vid Hemköpsrondellen.
* eventuellt mordförsök i Nordanö

Är det inte dags att vakna upp ur vår skyddade värld och se verkligheten som den är. Alla naiva som inte vill se den krassa verkligen, allt från socialhandläggare till privatpersoner. Vi hjälper varken missbrukaren eller samhället om vi ska blunda.
Skrev en kommentar på en facebook sida där jag inte strök medhårs vad gällde beklagandet av mottagandet på Falu lasarett från en av besökarna till offret från Nordanö. Genast kommenterade vederbörandes mamma att det var tur att det fanns andra medkännande vuxna som gjorde trevliga små inlägg i stället för mitt krassa. Det visade att det ändå fanns hopp om mänskligheten. Ja eller hur! För i helvete människa detta "offer" är en av dessa kriminella i Avesta som dessutom använder droger. Hade det varit min unge hade jag blivit galen om jag visste att hon umgicks i sådana kretsar som ovan nämnda offer. Är det inte så att det är sådana som jamlar med och bara accepterar som ser till att det INTE FINNS NÅGOT HOPP FÖR MÄNSKLIGHETEN. Faktiskt tycker jag att man kan räknas som medskyldig så fort man inte sätter ner sin fot och säger STOPP!!!

Vrickat foten efter vurpa och ramlat från stegen......

I tufft dygn i Bengtsbo. Min "18-årige" sambo Conny var tydligen tvungen att leka crossåkare i en av grannens kohagar i går vilket resulterade i en liten lätt vurpa med vrickad fot. Linkande och stönande tog han sig i alla fall framåt hjälpligt. I dag var han uppenbarligen tvungen att ta sig upp ovanför stallet, har fortfarande ingen aning varför. Redan i maj försökte jag äntra stegen och insåg att den hade murknad ihop och att det var förenat med livsfara att beträda denna ytterst instabila stege. Fyra månader senare har naturligtvis inte stegen blivit det minsta stadigare. Men den kära Tarzan, läs Conny svingar sig frimodigt upp vilket får den ynkliga stegen att dra sin sista suck och förvandlas glidande till en trave kaffeved med Conny liggandes under. Under Conny ligger en sten som han slår ryggen i, tack och lov inte huvudet. Sitter nu har bredvid och ser ut som om han är döende och kippar efter luft. Förmodligen har revbenen fått sig en rejäl smäll.
Tapper är han den gode Tarzan att åka till sjukhuset är inte aktuellt. Sjukhus är till för riktiga skador inte för sådana här lätta skador som kan uppstå när man trillar baklänges med en stege i molekyler över sig rakt ner på en stor sten. Är man dessutom i den tron att smärtlindring är detsamma som avlivning då har vi ett problem här i Bengtsbo.

Uppdatering: Efter att det börja väsa oroväckande då ovanstående hjälte andades fick jag lov att ringa till sjukvårdupplysning för att få ett gott råd om vad vi skulle göra. Svaret var klart och tydligt "ÅK OMEDELBART IN PÅ AKUTEN" alternativet var att de skulle skicka en ambulans. Då minsann gav Tarzan efter och hasade sig med stor smärta in i bilen. Väl där fick vi komma in på stört, man kallade det för trauma, prioritet 1. Då tror jag att vår hjälte fattade att det här var inte någon liten skada som skulle läka på ett par timmar. Vad man trodde var att lungan var punkterad. Mot Falun i ambulans, nej den lilla sambon fick inte köra honom. Läget kunde snabbt försämras. Då minsann lät han sig till och med övertalas att morfin kanske var ett alternativ för att lindra smärtan. Fastspänd på båren såg jag hur man körde in honom i ambulansen och drog i väg. Där stod jag ensam kvar och kände mig nästan som en vinnare. Nu skulle Tarzan åtminstone inte dö framför mina ögon utan att jag kunde göra någonting. Han är i de bästa av händer. Det känns som jag varit med om det här förut,flera gånger faktiskt.

Skottskadad i Nordanö.........

Med fasa läste jag på datorn i morse att en man påträffats skottskadad i Nordanö, utanför Avesta. Kalla kårar löpte efter ryggraden medan jag läste. Ofta,ofta när det inträffar något brottsligt i Avesta trakten känner man till de inblandade. Vem var det nu, den här gången? Innan elva så var det bekräftat med namn och allt. En man i tjugoårsåldern skriven på en adress i närheten av där han hittades. Ja då, nog känner jag honom allt. Hans mycket sympatiska morföräldrar är gudföräldrar till Linn. Åh vad jag tycker synd om dom. Deras barnbarn hamnade eller valde fel sällskap, började med droger och har blivit dömd för både det ena och det andra. Som alla missbrukare ser de sig som odödliga, listiga och framför allt coola. Den här gången var det något som gick fel. Det kan vara allt från en drogskuld som inte är betald, till någon som vill hämnas en misshandel eller en svensson som blivit bestulen på något. Det sistnämnda alternativet är inte helt otroligt. Man börjar bli trött på det patetiska slöddret i Avesta som inte kan skilja på mitt och ditt.
Om jag tycker synd om offret både ja och nej. Ja. därför att detta har varit en mycket gullig pojke som var älskad utav alla. Nej, därför att han utan skrupler beter sig som ett svin mot alla dessa som älskade honom (förmodligen gör de det än). Det går inte att leva som ett svin,langa knark, misshandla och stjäla. En vacker dag får någon nog.

Ridsportens profiler i Avesta.......

Sitter och funderar på om vi verkligen har haft några profiler inom ridsporten på många, många år här i Avesta. Tveksamt! För mig är en profil en sådan person som lämnat sådana spår efter sig en som man aldrig glömmer. Den jag direkt tänker på är Arnold Eriksson aställd som stallchef av familjen A:xon Johnsson. Med skräck och samtidig stor förväntan anmälde man sig på dressyr lektioner för denna kunniga och stränga man. Gud nåde en om man inte gjorde sitt bästa. En kunnigare hästkarl får man leta efter och det han inte kunde lära ut var heller inte värt att veta. Olle Höglund en av de få ridande männen i Avesta var en annan av dessa profiler som kom att betyda en hel del. Med en gigantisk kronhäst fick han oss att kippa efter andan av avundsjuka. Vi ville också ha en kronhäst som var så lydig som Olles. Fick man den stora äran att rykta denna koloss kände man sig som den mest betydelsefulla person i världen. Åke Åkerlund denna Avesta profil som startade Åsebo RS till lycka för Avestas tjejer. En vänligare och mer varm person kan knappast ha funnits. Märk väl att det är män som har satt sin stämpel på mig genom åren. Funderar på varför? Kan det vara så att i den kvinnliga hästvärlden råder så mycket avundsjuka och så mycket prestige att det blir otrevligt att befinna sig mitt i.Man vet att så fort man lämnat den inre cirkeln kan man vara föremål för skitsnack. Aldrig någonsin hörde man nedlåtande kommentarer om någon av dessa män och stackars oss om vi så mycket som knystade något något ofördelaktigt om någon annan.