Ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag. När man gång på gång ger sig på och kränker de personer som man ser som svaga eller lägre i status än en själv. Om det det blir ett mönster som hela tiden upprepas år ut och år in,månad ut och månad in, vecka ut och vecka in. När man får näring av att trycka ner människor i ens omgivning. Vad fattas en då? Förmodligen empati. Eller annars är man bara genuint elak därför att man alltid kommit undan med det. Omgivningen har låtit sig luras av en bedrägligt oskyldig uppsyn. En svada som hela tiden garanterar att det var den andra personens fel som gjorde att det hela utvecklades som det gjorde. Hade inte den andra personen...... Nu är det slut med trams. Klartext råder från nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar