Torsten Flinck.....

Satt och slappade framför TV:n här om dagen och lyckades få in något program med Torsten Flinck i jakt på sitt förflutna , alltså släktforskning. Något fångade mig eller rättare sagt Torsten fångade mig. Har varken tyckt det ena eller det andra om herr Flinck möjligtvis en tanke på att han måste vara en överskattad missbrukare. Hur som haver så berörde han mig på något underligt sätt i sin jakt på döda anfäder och levande syskon. Helt fascinerad blev jag tillslut av denna märkliga man som trots sin svaghet ändå visar sådan styrka.

Tiden går alldeles för fort....

Har äntligen fått hem Linn från en helg i Sala och Heby. Planerat sen länge var det att hon och några tjejer skulle fira Hallowen i Heby. Detta fick hönsmamman att få ångest. Herregud hur skulle nu detta gå. I en hel vecka förträngde jag den stundande helgen men till sist var det oundvikligen fredag. Jag hade hoppats på magsjuka,influensa ja säg vad jag inte hoppats på för att detta inte skulle bli av. Fredrik kom och hämtade Linn för övernattning i hans lägenhet. Först på lördagen skulle denna tjejträff gå av stapeln först i Heby och sedan med buss till Sala för ytterligare övernattning. Hur skulle nu detta gå? Jo tydligen alldeles utmärkt trots att jag inte var med och styrde upp. Hemma är hon och vid liv.
Nästa prövning, övningskörning med Valter. Kom för en stund sen och hämtade Linn som körde från start. Hönsmamman vaknade åter til liv och ville vara med och styra upp och varna för allt som kan hända men svalde det jag hade på tungan. Herregud ungen fyller strax arton, hon är inte längre sex år vilket i bland är svårt för mig att inse. Fattar inte var åren tog vägen.

Tyck synd om mig.....

I helgen är det då dags för min missbrukande släkting att ta sitt pick och pack och flytta i från lägenheten hon blivit vräkt från,inte på grund av obetalda hyror utan av all trafik av kommunens drogmissbrukande klientel som ägt rum i lägenheten. Läste att polisen i veckan tagit henne för grov olovlig körning igen. Undrar just mycket man ska ha i bagaget innan man åker in. Det är verkligen dags nu. Hur som helst så har hon tydligen glidit in i någon form av tycka synd om fas där hon även försöker få släkten att tycka synd om henne. Hon vet inte var hon ska bo eftersom hon inte har några pengar att köpa någon husvagn för utan det lutar åt bilen där hon förmodligen kommer att frysa ihjäl eftersom hon inte äger någon motorvärmare. Om hon ändå var frisk i sin handled som hon bröt under förmodligen under någon form av rus så skulle hon ju kunna jobba men nu.. Detta är inte rätt sätt att få släkten att tycka synd om sig. Vi blir bara förbannade på detta jävla trams. Du har själv snott morfin på jobb, själv kastat dig in i bekanskapskretsar som gör inbrott förmedlar droger osv. Det var tack vare dom du är utan lägenhet i dag. Du har själv kört drogpåverkad och utan körkort. Jag skulle kunna rabbla upp saker som du själv bidragit till som gör att du befinner dig i den situation du är idag. Att du kommer att sova i bilen skakande av köld tror vi inte kommer att hända. För en sak vet jag att missbrukare håller i hop och du får säkert kvarta på någons soffa.

Mörker,lera,mörker,lera......

Oktober ,snart november.Detta mörker gör mig galen. Leran suger fast mig så fort jag sätter min fot i närheten av en hästhage. Skitigare än någonsin blir man efter att man gått i närheten av hästarna. Det känns som om jag inte gör annat än att tvätta skitiga hästkläder. Det finns då inget glamoröst med det här med hästar. Men trots gnället skulle jag inte vilja vara utan detta.

Stilbedömning under ponny SM har skapat debatt....

Blev helt fascinerad då jag av en händelse kikade in på tidningen ridsports debattsida. Där rådde delade meningar om den stilbedömning som tydligen gjorts på ponny SM. De som framhärdade ivrigast mot detta tilltag var förmodligen föräldrar till ponnyungar som missgynnats av denna bedömning. Det är faktiskt på tiden att man gör något åt den usla ridning som man ofta får se på ponnytävlingar och även storhästtävlingar. Är så förbaskat trött på att se hur man betslar upp sina ponnyer till absurdum, sliter och drar i dessa ponnymunnnar medan skänklarna har glömts bort redan efter ett par hinder. Annars är det tvärtom en något slöare ponny med en ryttare med uppvinklade sporrar som hackar dessa oavbrutet i den lilla ponnyn. Detta med icke acceptabelt sporranvändande har ökat efter att domarna blivit noga med att kommentera spöanvändningen. Trött blir man hur som haver. En av föräldrarna tyckte att detta hade missgynnat dottern å det grövsta eftersom hon hade en så svårriden häst. Då har man att välja på att köpa en något lättare häst eller annars lägger man ner oerhört mycket tid på dressyrridning. Hästen ska lyda! Du som ryttare ska kunna rida propert med god inverkan och dessutom snabbt. That´s it! Tittade dessutom på denna häst under en runda på youtube Fort gick det, hästen bogade ur fullständigt i vissa svängar, ryttarens ytterskänkel vet jag inte var den befann sig någonstans i alla fall inte där den inte borde ha varit och förhållningar som kan få den mest härdade att gråta. Jag förstår att ryttare och förälder är besvikna. Men dessvärre var det inte värt mer än den placering som erhölls. Då kan man antingen göra som debattören gör. Skicka skrivelser till ridsportförbundet och starta namninsamlingar på facebook mot detta otäcka tilltag som stilbedömningar på SM verkligen är. Eller annars kanske man får tänka om. Varför kom förslaget upp? Jo en stor del av ponnyungarna rider inte tillräckligt bra ( bra är inte lika med att hästen hoppar högt och felfritt eller att det går väldigt fort). Alltså fatta kritiken och låt ungarna träna så att de kan rida på ett föredömligt sätt FORT,FELFRITT OCH FÖREDÖMLIGT. Låt Rolf-Göran Bengtsson och Marcus Ehning få fungera som föredömen,

Ska omsorgens chefer i Avesta åka till Italien?

En fågel viskade i mitt öra att chefer inom omsorgen i Avesta planerar att åka till Italiens sköna land. Detta kan väl inte vara sant? I dessa tider då omsorgen belastas av ett underskott i sin budget. Då fjorton personal ska bort pga besparingar. I ett läge då vi har så mycket drogproblematik som borde första prioritet. En situation där personalen ofta går på knäna pga arbetsbelastningen. I tider då man tagit tid från brukare då det gäller personlig assistans. Inte kan det väl då vara sant att dessa chefer planerar att på omsorgens bekostnad resa till Italien. Om det då är så att de tänker ta sig en tripp till sydligare trakter använder de väl sig av sparad semester och egenhändigt surt förvärvade pengar. Är det på detta sätt är det helt okay.Är det med omsorgens skrala budget, går skam på torra land. Den som lever får se.

En söndag i flitens tecken.......

Vaknade klockan sex pigg som en nötkärna. Nötkärna har varit dagens mantra. Bakat bullar och kokostoppar.Älskar kakor där man blandar allt i en kastrull.

Recept Kokostoppar

50 gram smör smältes i kastrull
1 påse kokosflingor hälles i kastrullen
2 ägg tillsättes
1 dl socker röres i
Låt svälla i 10 minuter
Forma toppar av smeten och grädda i 175 grader tills topparna är gyllenbruna


Dragit de sista trådarna i vinterhagen medan Conny och Linn har byggt ett nytt förråd till höet. Lagat ett strömagregat och strukit all tvätt. Nu ridning på schemat och efter det en härlig jalapenokyckling som puttrar i ugnen. Kommer säkerligen att somna ovaggad.

Tur att man inte har ett litet barn.....

Det är inte bara vi som fått ny läroplan förskolan är också i en ny fas. Säga vad man vill om Lgr2011 så gillar jag den. Kanske för att vi fått tid till att implementera den. Har skrivit LPP utifrån den nya läroplanen och det var inget konstigt med det. Satt däremot med en god vän vars yrke är förskollärare som inte var så nöjd, inte vad gällde läroplanen utan snarare chefens sätt att tackla läroplanen och medarbetarna. Personalen på dagis är så uppstressade av all dokumentation att de känner sig som tidsinställda bomber. Allt, verkligen allt ska dokumenteras. Det känns som om det viktigaste, att vara med barnen har fått bli prioritet två. Detta blir ju för helvete absurbt. Som förälder ska jag kunna känna mig trygg då jag lämnat av mitt barn. Jag vill helst inte att jag ska få ett samtal där min unge har gjort illa sig. Även om detta händer så har jag inget behov av att händelsen har dokumenterats efter konstens alla regler. Detta papper lindrar varken smärtan hos barnet eller får mig att bli på bättre humör. Att man sen som förälder ska behöva läsa floskler som "i dag har vi tränat upp vår grovmotorik i uterummet" skulle få mig att bli irriterad. Är det något fel med uttryck som alla föräldrar förstår. " I dag har vi som vanligt varit ute på gården och lekt."

Fram och tillbaka.........

Klockan ett kom vår slöjdlärare in med andan i halsen på min lektion och talade om att Conny var i telefonen. -Det måste vara något viktigt väste han, Conny har aldrig ringt till ditt jobb förut. Tiden det tog att ta sig till telefonen var kort men ändå han alla tänkbara scener ta form i mitt huvud. Hade han gjort illa sig nu igen? Var någon häst sjuk? Så dramatiskt var det dock inte. Linns Chaboo hade forcerat hagen och gick inte att fånga. Jag lovade att komma. När jag kör in på gården ser jag honom lyckligt betande på grannen vall. När jag kommer tittar han upp på mig med den typiska Chaboo blicken som säger: -Men gud vilken tur att du kom. Ska jag gå här hela dagen kanske. Det var bara att gå före,öppna leddet,släppa in Chaboo och stänga. Jag vände mig mot Conny och tänkte säga något ironiskt men insåg snabbt att det inte var läge för det. Väldigt full i skratt sätter jag mig i bilen för återfärd mot jobbet. Denna häst är bara för mycket i bland. Framför allt när han får vila. Rastlös är bara förnamnet. Men vila det behöver han den gode Chaboo.

Sofia Hults uttalande i Se och Hör.....

Dags för nya Se och Hör en av veckans guldkorn eftersom jag är ett stort skvallerfreak. Direkt jag kommer hem bläddrar jag snabbt igenom tidningen. Läser något om det faller mig på läppen. Annars spar jag läsningen,liksom suger på karamellen till jag är klar med hästarna och lägger mig i badet. Då mina vänner är det dags för njutning. Tänder ljus nedsänker mig i badet och hänger mig åt skvaller. Dagens stopp blev vid bonde PärOla som ska haft ett förhållande med en 16 åring. Detta kan man väl tycka vad man vill om men det som fick mig att reagera var en av hans fyra utvaldas uttalande. Än en gång utmärker sig Sofia Hult. Vad är det för fel på människan egentligen? Hon började med ett hysteriskt sammanbrott över POs val av norskan. Förra veckan var hon missnöjd för att hon inte fick ridkläder som de andra. Herregud, människan rider ju inte. Förresten har hon själv valt att delta i denna såpa. Hur tänkte denna underliga varelse då hon sökte till programmet? Om någon har en hästgård som dessutom är denne persons arbetsplats och man dessutom ägnar kvällar till att åka runt och utbilda ryttare att dessutom under helgerna tillbringar tiden till att tävlingsrida. Borde det inte ringt en klocka då för denna Sofia att för att kunna ha ett eventuellt förhållande kanske man skulle ha varit ryttare själv. IQ fismås måste jag säga. Att dessutom fortsätta kritisera POs tidigare förhållanden stärker ytterligare min åsikt om Sofia Hult. Måste nog vänta med skvallret för det framgår att människan kommer att få respass från gården. Detta kan bara inte missas. Det får bli Bonde söker fru först.

Lägger vi över våra drömmar på våra barn........

Glömmer aldrig ett mycket känslosamt samtal en tidig morgon för ett par år sedan. Det ringde på telefonen i arbetsrummet. När jag lyfte på luren hör jag en ynklig röst säga att det ( låt oss kalla personen för Kalle) Kalles mamma och sen hör jag till min förskräckelse den stackars mamman börjar gråta hysteriskt. En iskall hand kramar mitt hjärta. Det måste ha hänt något förskräckligt. Med darrande stämma frågar jag vad som har hänt. Då hulkar mamman mellan snyftningarna fram att Kalle snyft vill snyft sluta snyft med snyft hockeyn. Det var som hela världen hade gått under för den här mamman, ja förresten hela familjen skulle bli drabbade. Man hade byggt hela familjens liv runt denna blivande hockeystjärna. Pengar hade investerats, oändligt med tid hade tillbringats dels i den egna ishallen och i hockeyarenor runt om i Sverige. Om jag ville ha vänligheten att övertala den motsträviga pojken att fortsätta ett tag till. Detta vägrade jag dock göra. Den lilla Kalle övertalades ändå (kanske med mutor och större utmaningar) av familjen att fortsätta med hockeyn. Det gick ett par år till sen var det kört i alla fall. Vänligt men mycket bestämt hade Kalle sagt att det nu fick räcka med hockey för hans del. Funderar över hur familjen nu tar det här. Tror att det är mycket vanligt att vi föräldrar lägger på barnen våra drömmar. Rätt så tidigt introduceras våra barn i den sport vi höll på med. Sen börjar då karusellen i jakt på den framgång som vi själv aldrig nådde. Kanske låter vi till och med våra barn missa mycket av det tonåringar vill göra då vi hejar på dem till träningar i tid och otid. Alltid med focus på nästa match eller nästa tävling.

Dagen efter.......

Var på fest i går hos mina kära grannar. God mat, god dryck och trevligt sällskap. Det var precis vad jag behövde att vara social en stund. Den här årstiden har jag otroligt lätt för att boa in mig och näst intill bli asocial. I den underbart vackra natten med en gigantisk fullmåne som lyste upp vår väg traskade vi hem vid ettsnåret.
I dag har jag varit supereffektiv. Gjort klart alla land,klippt lite häck, sett över hagen till vintern och plockat svamp. Haft en lätt ridlektion för en urgullig tjej ur min klass som red på den lyckliga Frank. Supereffektiv med andra ord. Mer umgänge och festligheter åt folket!

Att noga utse sina offer......

Ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag. När man gång på gång ger sig på och kränker de personer som man ser som svaga eller lägre i status än en själv. Om det det blir ett mönster som hela tiden upprepas år ut och år in,månad ut och månad in, vecka ut och vecka in. När man får näring av att trycka ner människor i ens omgivning. Vad fattas en då? Förmodligen empati. Eller annars är man bara genuint elak därför att man alltid kommit undan med det. Omgivningen har låtit sig luras av en bedrägligt oskyldig uppsyn. En svada som hela tiden garanterar att det var den andra personens fel som gjorde att det hela utvecklades som det gjorde. Hade inte den andra personen...... Nu är det slut med trams. Klartext råder från nu!

Olovlig körning igen......

Helt slut efter denna torsdag. Tycker inte att jag hinner någonting. När jag sent omsider inkommer till mitt kära hemman och kontrollerar telefonsvarararen ser jag att min "kära" släkting ringt. Dumt av mig så ringer jag upp. Får veta att hon än en gång blivit stoppad för olovlig körning. Med eller utan narkotika förtäljer inte historien. Det får jag säkerligen veta genom den lokala tidningen om en dag eller två. Vad hon egentligen ville var att jag skulle skjutsa ut henne till de misskötta hästarna med byggmaterial till en lösdrift. Eller hur? Det är väl klart att jag skjutsar ut byggmaterial som förmodligen är stulet till ett av kommunens värsta tillhåll för skumma individer. Talade snabbt om att det aldrig skulle komma att ske,ALDRIG NÅGONSIN. Naturligtvis var människan påverkad annars hade hon aldrig frågat mig om detta, den förmodligen mest laglydiga personen i södra Dalarna. Efter detta tröttsamma samtal har jag infallit i ett transliknande tillstånd som får mig att inte orka något nyttigt denna dag. Nu är det SLUT med sådana här energidränerande samtal.
Längtar efter Linn som alltid står för påfyllnad av god energi. Snart kommer hon förmodligen hem uppspelt efter körlektion och handledarutbildning med sin farbror.

Mysfaktorn hög i Bengtsbo.......

En härlig kväll med hög mysfaktor här i Bengtsbo. Började med en timmes skogspromenad när jag kom hem. Eldade för första gången på mycket länge i vedspisen. Ingen går upp mot knastrandet av torr ved. Sedan ett långt och härligt bad. Nu testas den nya presenten av Doris och Christer. En gasolkamin med en otrolig effekt. Känns som jag skulle vilja klä av mig. Detta blir helt fantastiskt när vinterstormarna yr runt husknuten. Snart tortellinigratäng till Bonde söker fru.

Anton Kutcher.....

Då gjorde han då entré, Anton Kutcher i "Två och en halv män". Dessutom gjorde han det med bravur. Det kan inte vara lätt att ersätta knäppgöken Sheen men faktiskt så lyckades han bättre än förväntat. För den kvinnliga delen av publiken kan man nog säga att det var ett uppköp mot den bedagade Sheen även om han var hejdlöst rolig.

Tycker förövrigt att mörkret är ett hinder i min planering. Har brottats med en envis växt som jag bestämt mig för att flytta från perennlandet till fri yta. Detta var lättare sagt än gjort. Den satt ordentligt fast den lilla rackaren, rena brottningsmatchen blev det innan jag gav upp. Mörkret hindrade mig att fortsätta grävandet. På något sätt ska jag överlista växthelve...i morgon. Skam den som ger sig.

Nej fy för att bli gammal.....

Känns surt att bli gammal om man måste hamna på hemmet. Fick i dagarna veta att en anställd i kommunen inom åldringsvården är ihop med känd pundare och tjuv. Något säger mig att man inte är ihop med känd missbrukare utan att missbruka själv. Undantag finns givetvis men denna tjej har plötsligt tappat vikt och betett sig underligt på arbetstid.
Känns surt att en sådan kan ha hand om medicineringen av gamla, det vill säga mig om låt oss få hoppas massor av år. Följande händer om man inte själv har medicindeligation som personal. Man ringer utbildad sköterska och frågar om man kan ge patienten ytterligare piller eftersom patienten har sådan smärta. Ja, säger sköterskan och saken är biff, patienten ska få ytterligare en dos. Men vad händer om den som ringde själv gillar piller? Hamnar den i vederbörandes ficka för senare bruk och den stackars patienten får ligga där och ha ont? Då vill jag inte vara på hemmet kan jag lova.

Fredagsmys....

Veckans bästa dag är här. Håller just på att göra mina specialmackor. Vitt bröd,stekt lövbiff, champignonstuvning och tomat gratineras med massor av ost. Mums säger jag bara! Har tagit en låååång skön promenad med Diesel i det vackra kyliga höstvädret. Bara det inte regnar tycker jag att hösten är helt underbar.

Bonde söker fru.....

Gårdagen var första gången jag tittade på Bonde söker fru. Det är på intet sätt något favoritprogram men passar utmärkt att slötitta på. I detta avsnitt skulle bönderna välja ut de fyra som skulle få följa med hem till gården. Det hela gick lugnt till väga förutom att en av beundrarinnorna bjöd på ett frispel då hon fick egen tid med Pär-Ola Nyström. Hon kritiserade hans smak och eventuella val och började gråta hysteriskt. Då åkte skämskudden fram. Vilken pinsam människa. Döm om min förvåning då hon blev en av de utvalda. Så här i efterhand kan jag tycka att det blir mer intressant med henne på gården.
Kan förövrigt säga att Pär-Ola Nyström är en av mina favorithästmänniskor trots att jag aldrig träffat honom. Däremot har jag läst hans blogg eller rättare sagt hans funderingar på hemsidan Stall Nyström. Äntligen,äntligen någon som vågar ifrågasätta och tycka till om häst och ryttarvärld. Jag lovar att bodde han närmare i avstånd vore han den perfekta tränaren för Linn. Han skulle vara värld varenda krona. Är så förbannat trött på folk (läs tränare) som bara lyfter ersättning utan att ifrågasätta vad deras adept egentligen håller på med. En gång i veckan ska det ridas för tränaren utan att man ser någon form av förbättring varken vad gäller ryttare eller häst. Att träna på sina och hästens svagheter verkar inte förekomma emellan dessa träningar. Jag åka och titta på ekipage som jag såg för ett år sen utan att se någon form av utveckling eller förbättring. Detta sätter bonden Pär-Ola ord på vilket roar mig mycket. Hoppas nu att han fortsätter med sina funderingar om och kring häst världen.

Nu förstår jag varför.....

Som jag tidigare i veckan skrev blödde mitt hjärta för min släkting som är tillbaka i drogträsket. När hon kontaktade mig blev jag mycket förskräckt dels för själva samtalet och dels för att hon verkade så ensam. Nu vet jag varför. De småkriminella slöddren som hon har valt att ge upp sitt liv för sitter inom lås och bom. Därför detta melankoliska sinnelag. Hur många brudar dras inte in i denna småkriminella värld till dessa destruktiva män som gör tjejernas liv till himmel och helvete. Utan tanke på tjejerna är enda syftet dessa ynkryggar till män har med relationen att utnyttja dessa lättledda kvinnor. Har man pundat i hela sitt liv så har man förmodligen i takt med drogintaget blivit befriad från allt vad mänskliga känslor heter. Det finns bara ett håll en sådan relation bär i väg åt. Rätt åt helvete. Jag vet inte om man ska tycka synd om eller bli förbannad på dessa naiva tjejer. Förmodligen är det en blandning. Men mest blir jag förbannad. Tänk för helvete på anhöriga som sitter på första plats i publiken,vid scenkanten många gånger hållandes andan i väntan på vad nästa scen ska mynna ut i.

Kanelbullens dag...

Har fått i mig ett stort antal kanelbullar idag. Så många att det inte fanns plats för matlådan. Nåväl den står säkerligen kvar till i morgon. Dagen har mellan kanelbullsätandet gått till att ha några lektioner och skriva LPP om årskurs 9 elever. Detta skrivande underlättades i år med att vi fått en egen dator. Alltså ingen kö till arbetsrummets två datorer som vi hade förra året. Detta köande och väntande blev ett stort irritationsmoment förra terminen. Nu minsann rådde total harmoni förutom lätt överansträngning i handleden av skrivandet och en lätt värkande mage av bullätande.
Snacka om välfärdsåkommor.

Nu går jag i alla fall ut till mina leriga hästar och försöker få dem något mindre leriga.

Hur ska det gå.....

Hur ska det gå med våra unga som hela tiden lärt sig förhandla sig till det dom vill ha. Att förhandla i sig är inget dåligt bara det görs på rätt sätt av både förhandlar en och den man förhandlar med. Jag undrar just när det började att gå så fel. Var det den dagen då det små barnen skulle vara med och bestämma i hemmet? Vad som skulle ätas, vad de skulle ha på sig på morgonen, vad familjen skulle roa den lille med på helgen. Eller var det då de stressade föräldrarna som lade ner all tid på sitt arbete och sin egen fritid fick så dåligt samvete så det var enklast för dom själv att tacka ja till barnets alla önskemål. Något är i alla fall fel märker jag som jobbar i skolan. Eleverna tar inte ett nej för ett nej de försöker alltid förhandla sig till ett ja. De tittar på en som om man kom från yttre rymden när man fortfarande håller fast vid sitt nej. Den stora massan accepterar dock detta nej till slut men det kan ta tid. Regler och överenskommelser verkar vara till för att brytas så det är inte undra på att de små liven blir förskräckta. Men som sagt de flesta infogar sig. De få som inte gör det bönar och ber och när inte det går kan hot av något slag framläggas. Precis som om det skulle få en att ändra sig. Snarare tvärtom. Det är då det där nejet förvandlas till ett NEEEEEJ!

Eftertankens kranka blekhet.......

Då har hon då hört av sig min släkting. Som jag har väntat på detta samtal. Jag förstår att det inte är lätt att fatta luren och ringa till mig när allt blivit som det blivit. Herregud hon har sumpat allt. Förlorat sitt,barn jobb, körkort, och nu lägenhet. Hon umgås i kretsar som skulle göra oss " svenssons" mörkrädda. Man har hittat narkotika,vapen osv i hennes omedelbara närhet. Mitt hjärta blöder. Så här skulle det inte bli. Det krävs ändå en del mod att ringa mig. Nu handlade inte samtalet om allt som hon ställt till det för sig. Det handlade om två hästar som for illa,lämnade och övergivna i en hage av en matte som satt inne. Mitt i sin egen smärta tar hon så illa vid sig av detta min släkting att hon bortser från sitt eget elände. Mitt hjärta blöder än mer.
-Hjälp mig Annelie! Du är den enda jag kan lita på.
Vad säger man? Är det så jävligt?
Jag vet att jag kommer att hjälpa henne den här gången också. Först måste hon sluta droga. Frågan är bara hur? Hon måste ju vilja. Törs hon? Smärtan över allt man förlorat måste bli än värre utan droger. Är hon beredd att se allt i ett nyktert ljus?

Morgon i Bengtsbo......

Idag när jag kom ut på trappan fick jag se en fantastisk himmel. Kunde verkligen ninte låta bli att föreviga den. Dagens bästa stund. Inne däremot råder lätt kaos eftersom vattnet inte fungerar som det ska. Förmodligen är det fel på hydropressblåsan (läckage). Alltså kommer jag att få pumpa i luft i den hela dagen om det ska komma några droppar. En rörmokare kan man bara drömma om att få tag på då det är helg.