Ärlighet varar inte alltid längst har jag lärt mig för andra gången i mitt liv. Första gången av en ordförande i vår ridklubb som i stället för att ta upp problemet, det vill säga jag och mitt sätt att i alla lägen vara ärlig pratade skit om mig och min dotter bakom vår rygg. För att få poäng själv drog hon till med rena lögner. Detta ledde till att min dotter inte kan sätta sin fot på ridklubben utan att bli rasande och vägrar rida för klubben. Andra gången var idag, egentligen i fredags natt då jag gått hem från den trevliga fest med kollegor som vi alla var bjudna till. Då fick de som var kvar höra att jag tyckte alldeles för mycket,var för dominant i diskussioner osv. Visst jag tycker saker och jag diskuterar ofta och gärna. Detta innbär inte att jag kräver att någon skall tycka som jag. Budskapet jag fick idag är att det är bättre att flina och låtsas att man håller med och sedan gå och snattra bakom ryggen. Något som är det värsta jag vet. Besvikelsen och ilskan går säkert över och jag kommer fortfarande att vara ärlig något som jag har fostrats till att vara. Nu har jag ju ändå levt och varit ärlig i femtiotre år med två som inte klarar det. Facit är att de allra flesta vill att man ska vara ärlig och stå upp för saker man tycker är rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar