I dag för arton år sedan.....

I år för arton år sedan gick eller vaggade jag fram med en gigantisk mage och bara väntade på att åka till Falun för att föda barn. Tiden för mig gick ut på självaste julafton något jag inte var så road av. Att tillbringa julhelgen på BB var inget jag önskade utan min mission var arbeta i gång värkarbetet. I fler dagar hade jag julstädat och stökat mer intensivt än någonsin förr. Dessutom hade jag motionerat hundarna i huset så att till och med de tyckte att jag gick till överdrift. Hur jag än ansträngde mig kändes det ingen som helst skillnad. Det lilla livet tänkte inte låta sig stressas. Nedslagen satt jag mig efter dagens värv ned och tröstade mig med en portion Bobs risgrynsgröt något som inmundigats av mig varje dag två gånger om dagen i tre månaders tid. För mig var risgrynsgröt som den värsta gourmetmiddagen. Inget kunde få det att vattnas i munnen på mig på samma sätt. Något muntrare satt jag mig ner och funderade om nu det lilla livet vägrade komma ut före julafton vad göra? Kanske chansa på att det fanns en barnmorska kvar i Avesta som efter födseln skulle vara så trött på mig att hon skickade hem mig och bebisen direkt. Eller varför inte våga vägra lämna hemmet. Grannen minsann hade agerat barnmorska för getter under flera års tid så varför inte praktisera sina kunskaper på mig. Forts följer....