Började dagen med sovmorgon till 07.00. Härligt att sova en hel natt. Sen lagom med julmys fram till elva då syster, svåger, syskonbarn och syskonbarnets barn kom för att fika. Saknade min bror som i stället för att komma till mig drabbats av en elak bacill som höll honom kvar i Norrköping.
På eftermiddagen middag med svåger och svägerska och deras äldste son. Härligt!!
Nu sitter jag här med min lilla familj där julfrid råder i allra högsta grad och inser vilken lycklig människa jag är. Ändå är jag inte riktigt lycklig. Faktiskt känns det som om hjärtat ska slitas ur bröstet på mig. Jag har just sett motsatsen där julfrid inte råder. Hur kvalen och rastlösheten håller på att förgöra en människa. Egentligen är jag riktigt förbannad på de personer som orsakar så mycket smärta. En av dem bestämde sig för att ta sitt liv den andra valde att börja om med droger. Ingen av dem tänkte på hur mycket smärta de skulle komma att orsaka på grund av sina beslut. Har inte den blekaste aning hur jag ska kunna lindra smärtan hos denna person som betyder så mycket för oss. Hur som helst så finns vi här men det känns som det är otillräckligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar