Läste i förrgår att ett lastbilssläp vällt bortanför Rembo. Reagerade inte så mycket på det, förrän jag läste att när man skulle ta rätt på släpet hittade man en moped och en artonårig död kvinna under släpet. Det knöt sig i magen. Vilka var de stackars föräldrarna som på en sekund mist det käraste dom hade? Rätt så snabbt fick man reda på vilken flickan var. Det var en tjej som Linn spelade fotboll med för några år sedan. En urgullig tjej vars pappa tränade fotbollslaget. Genast kom verkligheten så mycket närmare. Knuten i magen förvandlades till en gigantisk klump. Livet är så förgängligt. Det kan vara över på en sekund, Det är väl okey om man är nittio år men inte när man är arton. Man bör glädjas varje min minut man får ha sina nära och kära omkring sig. Inte gräma sig för det man fick utan glädjas över det man har. Mina tankar är hos den flickas anhöriga vars liv förändrades på en sekund. Vars liv aldrig någonsin kommer att bli det samma igen. Hur ska ni orka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar