En vacker sensommardag......

Älskar verkligen det här vädret. Något kyliga mornar, vackara dagar och underbara kvällar att vara ute i. Det är en sann fröjd att sitta på hästryggen i denna klara kvällsluft. Att vara ett med hästen och känna dofter, se löven sakta gulna. Kan man vara annat än lycklig. Hur har jag kunnat haft sådan tur att få bo här ute på landet omgiven av djur tillsammans med den bästa sambo man kan tänka sig och en ljuvlig dotter som glatt oss i hela hennes liv. Oändligt tacksam är vad jag är.
Det enda som fördunklar mitt sinne är tanken på den vårdnadstvist som pågår nere på Ekerö. Jag lider verkligen med min bekant som vad han än gör, hur han än vänder sig verkar vara förloraren. I går fick han ett interemistiskt beslut som skall gälla fram till rättegången. Barnen skall vara hos exfrun och han skulle inte få träffa dem över huvud taget. Tänk er själva att bara få finna sig i detta. Veta att man aldrig gjort något ont vare sig vad gäller exfrun eller barnen. Straffas med att inte få träffa det käraste man har. Vara den stora förloraren för att socialtjänstens handläggare redan tagit parti för att tingsrätten går på socialtjänstens handläggares uttalande. Det gläder mig i alla fall att ett av förslagen till Aftonbladets granskning var just ett av förslagen socialtjänster kontra vårdnadstvister. Har i dag också skrivit till "Uppdrag granskning" om hur sjukt systemet verkligen är vad gäller vårdnadstvister.

Rörd till tårar...

Har jobbat som vanligt. Tisdag förmiddag är en sådan där dag då man inte hinner hämta andan från lektionerna. Hur som helst så har det ändå varit en toppen dag. Mycket tack vare att tre killar ur år åtta kom fram till mig då jag var ute och gjorde det där som kommunanställda inte får göra under lunchrasten. - Hej Annelie! Vet du att vi tycker att du är en toppenlärare. Jag blev så överraskad så det var knappt att jag fick fram något svar. Snabbt fann jag mig och svarade att jag blev mycket glad att få höra detta. När de gått stod jag där med en klump i halsen och tårar i ögonen. Dessa tre toppenkillar gjorde verkligen min dag. Förmodligen har de fattat varför jag jobbar som lärare. Jag älskar verkligen mina tonåringar, i bland struliga och obstinata men icke desto mindre bryr jag mig om dom i massor. Ingen önskar så mycket som jag att de ska gå dom väl i livet. Att dom ska få vara lyckliga!

TACK KILLAR FÖR ATT NI GJORDE MIN DAG!!!

Division 2 hoppning ponny.....

Mycket märklig läsning då man öppnade Avestatidningen i kväll där hopprapportör Bertilsson fått till en snaskig artikel om första omgången i ponny division 2 som gick av stapeln i Storbyn i lördags. Första omgången vanns av Södra Dalälvens hästkrafftssällskap med Åsebo på andraplats och Södra Dalarna på en tredjeplats ( för dom helt oväntat). Eftersom en av flickorna inte hade räknat med placering hade hon lastat sin ponny. I stället fick hon låna en ponny från Södras andra lag. En ponny som hon aldrig ridit och hade en aning om hur den fungerade. Eftersom hon inte ville(vågade ) rida ärevarvet på denna ponny belöt hon sig för att skritta ut. Resten av laget beslöt sig för att följa henne skrittandes ut från banan (dels för säkerhetsaspekten och dels för att man ser sig som ett lag).Detta tolkade Bertilsson som om laget var osportsligt och missnöjd med sin placering. Hur lätt hade han inte kunnat fråga varför de inte var med på ärevarvet? Istället väljer han att låta Avestaborna ta del av en tolkning som inte ens var i närheten av sanningen. Uselt!! Det är barn och ungdomar vi har att göra med.

Nåväl idag var det Sussiträning för Linn. Hoppning blev det och galant gick det. Hästen är urstark och Linn på bettet. Nu är det dags! Transport är hyrd. Kan inte längre vänta på att få råd att köpa en egen. Önskar att någon vänlig själ kunde hyra ut en sadelkammarvagn under en längre tid tills jag fick råd att köpa en.

Svamp,ridning och tömkörning.......

En härlig söndag! Började med att gå ut i skogen med min svampkorg. Det stod inte på förrän den var full med gula kantareller. Skogen och jag är verkligen ett med varandra. Aldrig känner jag sådan harmoni när jag är helt ensam i en skog.



På eftermiddagen tömkörde jag vår prins Munsboro Frank. Tjugo år gammal är han fortfarande helt fräsch. Denna underbara ponny älskar att motionera och just tömkörning är något jag kan pyssla med.



Sist men inte minst ett dressyrpass på Pochahontas min ädle springare. Mycket speciell är hon. Tycker inte så mycket om människor men mig har hon tagit till sitt hjärta. Hade hon inte det skulle vi fått problem hon och jag. Envis,lynnig och tjurskallig. Beror säkert på att hon är sto, chokladfux och efter hingsten Copain som inte var någon trevlig typ.

Fölvisning Svärdsjö.......

Idag har jag varit på fölvisning för första gången i mitt femtiotreåriga liv. Tycker faktiskt att det är underligt att jag missat detta. Nåväl Angelica skulle visa sin avkomma efter Ling och Linn skulle därmed hantera modern Cikooria. Första gången för Linn med. Målet var att få fram den vackra Zinnia till ett klass 1 föl.

Målet nått det blev ett klass 1 föl på 47 poäng. Segrarfölet( RoseMarie Greens) fick 49 poäng och gick vidare till riksföl. Vad som skilde de små godingarna åt var gångarterna. RoseMarie Greens föl hade riktigt bra gångarter. Det hade Zinnia med men med ett litet undantag för skritten.

Hur som helst så kommer denna ljuvliga fölunge att briljera framöver det är något jag är fullständigt övertygad om.

Starkare i själen....

Har haft en hektisk vecka dels med Kajsas och mina klass men också på fritiden. Eftersom vi går mörkare tider gäller det nog att göra saker som stärker själen. Sagt och gjort.




Har varit till Nickarvets kvarn och prövat på Livsyoga. Tänkte att det här kommer att bli svårt eftersom Yoga innebär att man ska gå in i sig själv och hitta det inre lugnet. Inte lätt ska säga för mig som vanligtvis beter mig som Hacke Hackspett på julafton. Irrar fram och tillbaka i ett rasande tempo för att hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Men vet ni vattnet från bäcken hjälpte mig att gå in i mig själv. Jag kände mig otroligt harmonisk och avslappnad efter detta yogapass.




I torsdags var det dags för syjunta hos Eva. Inte i hennes hus utan i hennes växthus på Isaksbo herrgård. Vi fick börja med att plocka från odlingarna i syfte att göra vår egna sallad. Urmysigt! Till detta serverades kallskuret och potatissallad. Vart efter kvällen led och mörkret sänkte sig över oss desto mysigare blev det. Ljuslågorna fladdrade stilla och mörkret inslöt mig och mina kära vänner i en stillhet och ro som var som balsam för själen. En helt underbar kväll.

Exfrun från helvetet........

Har en bekant som skilt sig från sin fru pga att han inte ville stanna kvar i ett äktenskap där frun tyckte att han skulle acceptera att hon skulle ha ett förhållande bredvid som gjorde henne lycklig. Efter skilsmässan började hans helvete, vårdnadstvisten. Före detta frun har gjort allt för att förhindra att han ska träffa barnen. Polisanmälningar ( över 40 stycken) har lämnats in och avskrivits. Hon har ljugit för soc på Ekerö och påtalat att han, min bekant är fullständigt galen och farlig och direkt olämplig som fader. Exfrun från helvetets mamma (en högt ansedd medborgare) har kört på min bekant med vett och vilja. Så här har man hållt på under en väldigt lång tid. Socialtjänsten i Ekerö kommun gör ingenting, man vågar uppenbarligen inte sätta ned foten. Min bekant har träffat en ny kvinna med två barn sedan tidigare och med henne har han fått ett till barn. Sina egna barn har han förhindrats träffa sedan slutet av juli. Rättegång om vårdnaden kommer att ske i september.

Nu i dagarna har helvetet satt i gång på nytt. Förra veckan fick min bekant ett anonymt( inte speciellt svårt att lista ut vilka som ligger bakom) hotbrev. Där han får veta att hans goda namn fullständigt ska svärtas ned och att han aldrig någonsin mer ska kunna arbeta i den bransch han är verksam i. Samtidigt kontaktar exet från helvetet hans nya kvinnas man och säger att han omedelbart måste ta sina barn därifrån eftersom min bekant är så farlig för dessa. På BVC i ovan nämnda kommun får den intet ont anande nyförlösta kvinnan ett samtal av sin före detta att han är i kommunen och vill träffa flickorna en stund vilket hon går med på eftersom det aldrig förekommit problem med exmannen. Då flickorna inte kommer tillbaka på utsatt tid börjar hon ana oråd. Ringer upp exmannen som säger att han inte kan lämna ut flickorna på grund av samtalet med min bekants ex. Dessutom är han på väg hem till exet från helvetet för att få veta mer. Barnen kommer inte tillbaka utan transporteras förmodligen till Göteborg där mannen bor. Samtidigt ringer svärmodern från helvetet till min bekants nya svärmor och drar samma historia om min bekants farlighet. De tar omedelbart min bekants parti.

När jag fick höra det här blev jag helt bestört.
Hur kan det komma sig att
- man i över 90% av i vårdnadsfallen lyssnas det mer på mamman än pappan
- man betalar löner till socialhandläggare som inte gör sitt jobb korrekt
- man inte vågar ingripa då en mamma vägrar lämna ut barnen trots domstolsbeslut
- man i Sverige 2011 låter sådant här förekomma

En sak är säker "NU RÄCKER DET". Till vilket pris som helst ska sanningen fram. Bara för man är högt respekterade medborgare i samhället ska man inte kunna undan lagen. Undrar vad exet från helvetet och svärföräldrarna från helvetet kommer att tycka om att synas offentligt i ett ärende som är så makabert som detta? Den som lever får se!

Inbrottsvåg.......

Blir riktigt förbannad när jag läser om alla dessa inbrott som begås i Avesta kommun. Är fullkomligt övertygad om att de flesta inbrotten begås av missbrukare säkerligen av flera gäng. Det som känns mest frustrerande är att man inom polisen säkerligen känner till vilka de är det är bara det att man måste komma på dem med "fingrarna i syltburken" om det ska leda till något. Därför är det extra viktigt att vi som privatpersoner är mer observanta än vanligt. Är det någon främmande bil som plötsligt åker förbi där vi bor kanske inte en utan fler gånger? Ha ögon och öron öppna försök att få ned reg numret på pränt. Ring polisen och kolla om det är ett reg nummer som de vet om. Väldigt ofta är det de. För någon vecka sen kom en vit Mazdakombi uppkörande på vår gård. Ur bilen steg min före detta klient ur och i sällskap hade hon en tjej och en kille som jag inte hade en susning om vilka det var. Min magkänsla var inte okey om man säger så. Inte blev den bättre av att de sa att de varit till Bår och kollat en sommarstuga som var till salu. När de åkt ringde jag genast polisen och frågade om bilen och beskrev personerna. Min magkänsla hade inte svikit mig denna gång heller. Personerna och bilen hade setts där inbrott begåtts och skulle vi se den igen skulle vi omedelbart höra av oss.
Ute där jag bor finns massor med attraktiva föremål att stjäla som verktyg,fyrhjulingar,scootrar ja allt som går lätt att sälja vidare. Vad ni än gör ni som bor ute i dessa trakter var observant. Jag är övertygad om att vi kommer att se mer av de här filurerna och de är definitivt inte i området för att vara sociala. De som stör mig mest är att om man skulle ta dem på bar gärning får man räkna med att de är påtända. Påtända för att de överhuvudtaget ska våga gå in och göra det här inbrottet. Det är precis som i hundvärlden. Rädda hundar kan bli farliga hundar. Att provocera en påtänd,rädd inbrottstjuv är förenat med livsfara. Spela aldrig hjälte utan ring 112.

Eftermiddagsaktiviteter.......

Ett Kårbobesök hann vi med på eftermiddagen. Dels för att Linn ska hjälpa Angelica och visa häst på fölvisning i Svärdsjö nästa helg och dels för att jag ibland bara längtar dit för att det är så vackert.




Kan inte se mig mätt på detta ljuvliga ställe utanför Skogsbo.





Dessutom är det alltid trevligt att träffa Angelica och Annelie.




Får dessutom trädgårds inspiration då jag är där.




Har dessutom hunnit med att rida Pochahontas

Saknad hund...

Fick i går ett samtal utöver det vanliga. Det var en kvinna som frågade om vi möjligtvis hade en schäfer vid namn Diesel. Jodå, nog har vi en Diesel allt en högst älskad familjemedlem är han dessutom. Kvinnan berättade att hennes väninna hade köpt vår Diesel som liten men varit tvungen att sälja honom vidare pga att hennes gamla hund aldrig accepterade den lilla valpen. Men sorg i hjärtat sålde hon den till en kvinna som verkade kunna ge denna lilla schäfervalp det den behövde. I köpekontraktet stod det att den nya ägaren var skyldig att sälja tillbaka hunden till ägaren om det inte skulle fungera. Under åren har säljaren försökt komma i kontakt med köparen då indikationer hade inkommit att hunden inte hade det så bra. Detta lyckades inte. Ryktena gick att hunden inte längre fanns i livet vilket gjorde säljaren mycket olycklig. Men plötsligt var det någon som sade att hunden visst fanns i livet och bodde hos oss. Därav samtalet. Väninnan som ringde blev mycket glad att den hamnat hos oss eftersom vi är bekanta från brukshundsklubben och hon vet att våra hundar på alla sätt har det bra.Hon frågade om hennes goda vän fick komma ut och hälsa på och naturligtvis får hon det.

Med sorg i hjärtat lade jag på luren och tittade på vår älskade Diesel. Efter samtalet förstår jag varför han är så flockbunden (vill absolut inte vara själv ute på gården och är missnöjd när inte alla är hemma). Jag förstår varför han bara flyttade in hos oss och allt bara fungerade från första minuten. En gång råkade Diesel ha omkull en golvlampa. Han blev helt hysteriskt rädd och försökte gömma sig under soffan. En omöjlighet eftersom han är så stor. Han blundade och skakade när jag kom fram till honom. Jag kommer ihåg blicken jag fick när jag setat bredvid honom en stund och kärleksfullt smekt honom över huvudet och pratat lugnt med honom. Den blicken var fylld av så mycket kärlek att jag vet att jag blev tårögd. Jag kommer i håg att jag tänkte att någon gjort honom illa. I går fick jag det bekräftat.

Älskade, älskade Diesel vi kommer att vårda och älska dig så mycket du förtjänar i resten av ditt hundliv. För oss är du verkligen en ögonsten.

Första riktiga fredagsmyskänslan på väldigt länge.....

Gårdagens hoppövning gick alldeles utmärkt. Jag förklarade för adepten (Linn) att denna övning kunde tyckas enkel men är egentligen tvärt om rätt så svår.Man måste rida hästen runt innerskänkeln.Det är lätt att hästen springer ifrån en om man tappar skänklarna och det är då lätt att hårdna i handen. Här gällde det att rida med sits,bäcken och skänkel samt våga lätta i innerhanden. Mycket att tänka på alltså och inte speciellt enkelt. Som så ofta blir Linn väldigt skärpt då det är svårare övningar. Hon fixade denna övning utmärkt och kunde rida både effektivt med skänkel och bäcken vilket gjorde att hon fick full kontroll på Chaboo och detta gjorde att hon rde med en stadig men lätt hand.

Fredsmys är det här i Bengtsbo. Efter en spännande vecka med eleverna infann sig då den där speciella känslan som alltid infinner sig på fredagarna då man jobbar. Mys,mys och mys. Extra mysigt då Fredrik är här. Vi har ätit minipizzor, små västerbottenpajer små snittar och skagenpaj. Efterrätten blev mina smarriga hallonrutor. För första gången på en vecka tittar vi också på TV tack vare att den nya digitalboxen anlände under dagen.

Första riktiga skoldagen...

I dag har varit först riktiga skoldagen med lektioner. Jag fullkomligt älskar att hålla dessa lektioner. Har dessutom gjort något jag aldrig tidigare vågat med en ny sjua i historia. Jag lät de små liven diskutera i grupp. Hade en tanke med det hela att de redan från start ska tränas i att diskutera i mindre grupper och verkligen komma fram till något. Delade först ut en karta över Avesta och eleverna skulle tänka sig att de var jägare som skulle slå sig till ro för en stund i jakt på nytt villebråd. De skulle enas om en plats där de ville slå sig ner och motivera varför. Alla grupperna kom fram till samma sak. De slog sig ned vid vatten och där det fanns mycket skog. Lektionen fortsatte på samma tema med ytterligare små problem som skulle lösas. Trots att denna första lektion med ny klass och under väldigt fria former hade kunnat bli riktigt rörig var de en av de bästa lektionerna inom detta ämne.Jag är glad att jag vågade. Kanske är det så att åldern har gjort att jag vågar misslyckas och inte ser det som en prestigeförlust. Det kan finnas en sanning i detta "Friskt vågat är hälften vunnet".

Nåväl eftersom jag nu gillar att undervisa kan jag fortsätta med Linn och Chaboo. Hoppning på åttvolt hade jag tänkt börja med. För att bli bra måste Linn rida runt innerskänkel och ha fullständigt koll på hindren. Inte allt för lätt kan jag lova. denna övning blir lätt slarvik om man inte har fullständig koll på vad man gör. Samtidigt blir det en naturlig träning på byten. Gillar sådana här teknikövningar efterso det kräver lite av ryttaren . Dessutom tyckte Monica att var det något vi hade lyckats med till hundra procent var det hoppning. Hästen var super och Linn var super. Detta peppade mig till att verkligen tänka till då jag planerade övningarna.

Jailbreak Academy......

I dag var det då dags att möta eleverna vilket jag hade längtat efter de sista två dagarna. Jag kan säga att det motsvarade mina förväntningar. Piggögda och nyfikna på allt det nya. Den första timmen tillbringade vi i aulan med bla välkomnande av rektor. Plötsligt drogs scengardinen åt sidan och bakom den stod det Rockbjörns nominerade Avestabandet Jailbreak Academy. Vi lärare visste om det men eleverna blev säkerligen överraskade. Eftersom jag lever ihop med ett hårdrockfan (Linn) hade jag efter hennes uttalande om att de var "skitbra" inga högre förväntningar. Linn och jag gillar sällan eller aldrig samma musik. Men detta var verkligen "skitbra". Till och med så bra att jag fick ståpäls. Plötsligt blev jag riktigt stolt över att vara Avestabo eller rättare sagt ännu mer stolt än vad jag vanligtvis är. Här ska röstas och det tycker jag ni därute också ska göra för det här bandet var verkligen något alldeles extra. När fick vi i Avesta vara i närheten av en Rockbjörn?

Efter hemkomsten har det ridits och tränats skänkelvikningar och bakdelsvändingar. Snacka om lösgörande övningar. Pochahontas frustade och frustade och frustade. Nu kvällspromenad. Det gäller att hålla sig allert när man fått en klass som är så piggögda och nyfikna.

Hur kan folk bara låta sig luras?

En bekant till mig slutar aldrig att förvåna mig. På något sätt lyckas hon oftast manipulera sin omgivning på det ena eller det andra sättet. Jag blir lika chockad varje gång man får höra talas om något nytt lurendrejeri. År ut och år in fortsätter detta utan att någon säger det rakt ut till henne. Hur många har inte köpt hästar till överpriser, där dom till och med vet att hästen gått igenom veterinärbesiktningen med reservation. Ändå köper man just den hästen. Flera kan säkerligen vittna om att det lämnat sin häst till försäljning just till denna människa. Kvar står en del med lång näsa,hästen såld men pengarna ligger i förmedlarens ficka. Var idag ut till min kusin som hade kört ut trettiofyra storbal med hö till min bekant. Pengar kunde han se sig i månen om. Inkasserades först efter att han gick till dottern och bad att hon skulle fixa fram pengarna. Det som stör mig mest är inte den här människans agerande utan de som vet om att detta händer, de i hennes hästkrets som hela tiden på ett eller annat sätt backar upp henne och på det sättet får det att fortgå.

Sussi träning.......

Har jobbat i dag igen och ägnat mig åt SO. Idag var jag lite segare än förra veckan vilket jag tror beror på att jag längtar efter att eleverna ska komma. Det fattas något då det bara är lärare på en skola. Efter jobbet skyndade jag nig hem för att titta när Linn red för Sussi.
Det är väldigt intressant det här med uppbyggandeträning. Chaboo är urstark och är i alla fall enligt mina ögon en riktig snygging. Sussi påminde mig om hur han såg ut när vi fick honom. Trång fram så att vi skrattade hysteriskt. Något som däremot inte förändrat sig är hans underbara psyke. Han är så godmodig och han försöker alltid göra sitt allra bästa. Jag har haft många hästar i mitt liv men ingen kan mäta sig med denna älskliga varelse som verkligen lägger ner sin hästliga tid med att göra oss människor lyckliga. Det är hög tid att komma ut och visa upp honom på tävlingsbanan.

Behöver en transport NU......

Ibland blir jag helt frustrerad på att jag inte har tillräckligt med resurser. Just nu är jag (vi) i stort behov av att hästsläp (helst ett Bojsläp med sadelkammare). Känns som om jag inte har råd att köpa ett även om jag gärna skulle vilja. Har ett oerhört motstånd att ta lån för en sådan här sak. Det enda lån jag överhuvud taget har är på huset. Långtidshyra vore nog min grej egentligen men då stupar det på att man hyr ut nya transporter. Det är inget fel på nya transporter men i min värld så passar det inte riktigt. Väl lyxigt och rätt så onödigt. Duger bra med ett äldre släp till mig (oss). Får väl helt enkelt försöka hyra per gång. Någon som har ett Bojsläp som inte används så ofta så finns jag här. Det brådskar lite för vi vill ut och tävla lite innan utomhussäsongen är slut med vår Chaboo.



På tal om Chaboo den lilla raringen. I morse hände det igen. När Conny och jag kom för att fodra stog han mellan träden och såg helt olycklig ut. Jag sa åt Conny att han skulle gå och titta vad som var fel. Då Conny inte köpte min förklaring ser vi hur hästen spänner ögonen i oss och plötsligt börjar vagga fram och tillbaka. Förmodligen tänker han följande: " Varför har just jag fått sådana trögfattade mattar och hussar ja rent av korkade är vad dom är. Måste verkligen hitta på något för att få dessa tjockskalliga människor att begripa nu!" Jag hoppar in i hagen och ser att Chaboo har fått en pinne mellan benen. Denna pinne sticker upp i skapet vilket säkerligen inte var så skön. Pinnen bryter jag av och hästen blir befriad. Då frustar han förnöjsamt och lunkar belåtet fram till frukosten. Än en gång får denna vår älskling oss att häpna. Sitter han fast i något stressar han inte igång utan står där och väntar på att någon av hans korkade människor ska komma och befria honom från hans vedermödor.

Telia gör mig förbannad.....

Har tyvärr inte kunnat blogga pga av Telia. Har inte haft telefon,inte en fungerande dator och ingen TV. Satt igår i telefon kö till Telia i sammanlagt tre timmar. På förmiddagen tog det 45 minuter. Fick först prata med den automatiska rösten där jag begärde mig till support. Efter tjugo minuters väntan fick jag då tag i en handläggare. Tror ni då att det var en handläggare på support. NEJ! Hon, handläggaren kopplade mig vidare till support. Tjugofem minuter senare fick jag prata med ett pucko som inte kunde se något fel på min bredbandleverans, Möjligtvis behövde jag ett nytt modem som jag skulle betala själv eftersom mitt var gammalt. Jag upplyste den unge herrn att modemet var ett år och att det inte var något fel på modemet, möjligtvis digitalboxen. Då tyckte samma unge man att jag genast skulle göra en sk fabriksomstart på modemet. Svårt tyckte jag som befann mig på jobbet. Klockan tio i fyra var jag hemma och gjorde denna omstart utan resultat. Ringde Telia igen. Samma sak händer. Ber den inspelade rösten koppla mig till support. Får vänta en timme. Plötsligt svarar äntligen en handläggare. Åter upprepar sig samma sak, den monotoma rösten hade inte heller denna gång lyckats koppla mig till supporten. Ny telefonkö! Två timmar senare har defenitivt mina mörkare sidor börjat påminna sig. Hade jag haft VD:n för Telia i närheten hade han förmodligen varit död nu.
Medan jag funderar på om jag medels slägga ska slå sönder TV:n,klippa sönder telefonledningen, bränna upp internetkabeln och hoppa sönder modemet och digitalboxen kopplas jag fram. En ny röst frågar vad han kan hjälpa till med. Lite syrligt frågar jag om det är meningen att man ska tillbringa tre timmar i telefon kö. Det var det inte. Nåväl på en minut funkade telefonen och internet men dessvärre inte TV:n. Denna diplomat till yngling hörde nog på min röst att sammanbrottet efter all väntan var nära så han skulle inom en snar framtid se till att min digitalbox blev utbytt.

Domarhagsskolan.......

Då var då första dagen på jobbet avklarad. Gick bättre än jag trodde. Mycket trevligt att träffa alla arbetskamrater igen. Tänker ofta på dom som jobbar ensamma och inte har arbetskamrater och umgås med. Tror inte jag skulle stå ut. Detta blir säkert ett tufft läsår med ny läroplan,nya kursplaner och ny klass. Men det är väl ingen hemlighet att jag gillar tuffa tag och nya utmaningar. Vad man skulle önska var väl mer tid för planering. Dessvärre har skolan på senare år till absurdum drivits dokumentation. Allt ska dokumenteras. Det är precis som att vi tror att eleverna ska bli bättre, skolan ska bli bättre med all dokumentation. Eller är det så att vi till vilket pris måste ha ryggen fri vid skolinspektion. Vilken dåre som helst borde fatta att eleverna höjer sina resultat enkom beroende på bra lektioner hållna av väl förberedda lärare som kan entusiasmera så att intresse för lärande väcks. Jag lovar att man skulle kunna ringa mig mitt i natten och fråga mig saker om vilken elev som helst. Jag skulle kunna svara på allt från närvaro, vilkas mål eleven har nått och vad som krävs för vidare utveckling. Nu ska väl inte jag klaga,jag har lätt att få saker på pränt och är rätt så strukturerad men de finns dom som tycker detta är så jobbigt så att man mår dåligt.

Monica Johansson träning......

I dag var det då dags igen att rida för Monica Johansson. Förutom Linn så var det då Jonna och Ida. Träningen började med markarbete och med hästar väl framme för skänkeln. Kan väl säga att alla tre hästarna kan gå fram bättre och även göra bättre avsaktningar. Ändå helt klart godkänt. Lite skänkelvikningar och bakdelsvändningar. Tänk vad svårt man kan göra det för sig själv. När ordet bakdelsvändning kom på tal spände sig alla tre tjejerna och vändningarna blev inte speciellt lyckade. När Monica i stället sa gör världens minsta volt tillbaka då minsann gjorde tjejerna mycket bra bakdelsvändningar.
En skrittpaus och sedan hoppning som gick riktigt bra. Sammanfattningsvis kan sägas att alla tjejerna behöver mer markarbete. Linn ska träna på att bära huvudet högt, korta tyglarna och få fram hästen för skänkeln. Jonna och Ida likaså. Bra tränare vi fått tag i. Det tackar vi för!!!

Kan någon vara "bittrare än jag"......

Jodå, det finns någon mer. Har hittat en hemsida "stall Nyström" där skribenten delar med sig av funderingar kring det här med hästar,träningar,ryttare och tävlingar. Helt underbart att se att någon verkligen vågar sätta ord på vad dom tycker och tänker. Underbart befriande att läsa om den verklighet hästsporten faktiskt är.
Själv har jag glatt mig åt att följa resultat från Lamicell Cup. Elak som jag av naturen är fick jag se att pengar ger inte alltid framgång. Klart man måste ha pengar inom ridsporten men vad hjälper det om man rider som en hobbyryttare. Inga pengar i världen kan hjälpa någon som aldrig får reda på att det finns mycket övrigt att önska med sin ridning. Det hjälper inte att man hela tiden kan investera i nya hästar då man som ryttare inte förstår att ens egen riding bidrar till att hästarna aldrig kan göra sitt bästa. Så bitter är jag.

Classic car week slut för i år.....

Då är då Linn och Fredrik hemma efter en fantastisk vecka i Rättvik. Brunbrända och fräscha. Det hade verkligen varit toppen. Glädjen är stor här i huset. Diesel fick glädjefnatt och sprang omkring på gräsmattan samtidigt som han ylade i högan sky. Chaboo den smarta hästen hörde bilen då Linn och Fredrik svängde upp på vägen till oss och började gnägga allt vad han orkade. Att se honom komma lägga huvud på Linns axel och bara lysa av kärlek det är varje hästägares dröm. Nåväl veckan hade varit toppen och bäst var alla fina bilar. Enligt Linns smak så var naturligtvis hennes drömbil en Bossmustang den allra vackraste. Underbart är det i alla fall att dom är hemma!

Återfall...

I dag är det en mörkrets kväll både vad gäller vädret och delvis innehållet. Har fått bekräftat att den som jag var övervakare åt för sådär tjugoårsedan fått ett återfall. Hon dömdes till skyddstillsyn för narkotikabrott den gången. Efter det födde hon en son vars far var en av stadens mest kända missbrukare. På något sätt ryckte hon upp sig gick in till hundra procent att vara en god mor. Så småningom utbildade hon sig till skjuksköterska och gick en ljus framtid till mötes. Fick jobb omgående och har fram till i våras haft fast anställning. Då hände något. Hon fick fick inte vara kvar längre. Varför kan man bara spekulera i men jag har mina teorier. Härom dagen kom Conny hem efter att ha träffat sin gamla jobbarkompis med skvaller. Den numera trettiofemåriga kvinna hade trillat dit i missbruk igen. Dessutom hade hon blivit stoppad av polisen drogpåverkad. I bilen hade man man hittat droger och en kniv. Körkortet togs på plats. Jag ville bara inte tro att detta var sant men fick det bekräftat då jag ringde till polisen. Känner mig helt förkrossad. Har vetat att den tonårige sonen umgås i fel kretsar och är under ständig uppsikt. Vad händer nu? Sitter dom tillsammans höga på droger under nattetid? Har båda samma umgänge det vill säga pundare på fel sida om lagen. Hur finansierar hon sitt och eventuellt sonens missbruk? Genom brott? Jag ser ett skäcksenario. Hur mamma åker dit ordentligt och får sitta inne medan sonen blir fosterhemsplacerad.
Tur säger jag att jag har alla dessa djur som får mig att släppa tankarna i mellanåt. En häst har blivit tömkörd och den andra riden. Nu ska jag focusera på Diesel, världens goaste hund.

Tredje dagen utan Linn.....

Tänk att en sjuttonåring kan vara så saknad när hon är borta. Det är nu tredje dagen som hon tillbringat i Rättvik. Det är inte så att jag missunnar henne att vara på Classic Car Week. Jag vet hur mycket hon älskar att vara i denna miljö med alla dessa bilar omkring sig. Men denna min älskade unge är verkligen saknad av oss alla. Hunden väntar och väntar på att höra ljudet av Fredriks bil vilket innebär att hans älskade lillmatte kommer hem. Chaboo tycker att han har vilat klart och står och håller utkik efter sin ryttare och ägare. Denna häst är en av de märkligaste jag varit med om. I hans värld är Linn den viktigaste. Flocken är verkligen inte så viktig. Fick välja var han med Linn dygnets tjugofyra timmar. Så Conny och jag då som längtar ihjäl oss efter att barnet och Fredrik ska komma hem. Detta barn fattas oss verkligen då hon är borta. Ändå gläds vi verkligen att denna dotter har fått chansen att göra det som hon tycker är så roligt. Dagen i dag har ägnad åt min kusins fru, Gun-Britt som fyller år. Lika trevligt som vanligt med god mat och trevligt sällskap. Hästarna har alla fått vila idag vilket får mig att känna att något fattas. Men i morgon är det ridning som gäller igen.

Classic car week.....

Sent i.går bar Linn och Fredrik i väg till Rättvik på Classic car week,årets höjdpunkt för min bil intresserade dotter. Själv är jag måttligt intresserad så jag stannar hemma och rider alla hästar. Bättre med en hästkraft än flera. Förresten har det varit häst hela dagen idag. Bästa Sussi Widner var här och undervisade min granne och hennes fyra hästar. Sen fika och hästsnack hos grannen. På kvällen har jag tränat lite häst och har planer på en lång och skön cykeltur runt byarna.
Hoppas att Linn och Fredrik har trevligt på crusingen. Ryktet säger att hennes favorit Mustang Elionor 1967 är med bland bilarna. Förstår att hon blir lycklig om den är där. Hon har ju faktiskt jobbat med den när den stod på hennes jobb Abris autobody. En mycket häftig bil. Faktiskt en av de få bilar jag skulle vilja äga.

Underbara sommardagar......

Gårdagen ägnades åt ridning och tömkörning. Lite duven var jag fortfarande efter fredagens festligheter. Men bet ihop det gjorde jag. Att hålla på med sina hästar är som balsam för själen.
Idag är jag helt återställd. Har klippt grässmattan vilket är en jobbig historia med en självgående gräsklippare där självgåendet inte fungerar som sig bör. Nåväl det är motion för den femtiotreåriga kroppen. Har sen tillbringat en underbar stund i Britta Granströms trädgård. Det är som att komma till en annan värld. Trädgården är uppbyggd i labyrinter med gångar kors och tvärs. Träd av allehanda slag så som valnöt,apel och hassel ger en skuggig och lummig känsla. Lägg därtill ett tusenstals olika växter som sprider sin skönhet. Liljor av alla slag och färger, dubbla Vallmo i rosa och röda toner samt Flox i alla kulörer var de mest i ögonfallande växterna idag. Man önskar att man hade likaledes gröna fingrar som Britta men man får vara glad för att få titta in i detta paradis närhelst man så önskar.
Idag får det bli labyrintträning med Frank och Pochahontas. Koordination är dagens övning. Sen får det nog bli en cykeltur runt bygden denna ljuvliga sommarkväll.