Ett kärt återseende och med livet som insats...

I går kom hon då den efterlängtade tränaren. Trots att det var fler månader sedan vi sågs kändes det som om det var igår. Linn sken som en sol som hon tålmodigt väntat. Hon min kära dotter behöver ordentliga träningsutmaningar för att trivas med livet. Chaboo då han tyckte det var riktigt jobbigt att ridas i hög form, men skönt. I år har vi börjat med konditionen före kordinationen vilket inte varit helt fel. Kul var det i alla fall att träffa den älskade Sussi.
Själv har man med livet som insats ridit Den brunstigaste av dom brunstiga tre dagar i rad. Vitögonen har snurrat i skallen på den i vanliga fall lugna märren. Två rejäla bockserier har jag överlevt till både min och Pochahontas förskräckelse. Nåväl ränderna går aldrig ur en zebra. Är det någon som är pms kossa här så är det jag.