Blåsigt värre.....

Fuxen klarade den eventuella koliken denna gång också. Det är vi tacksamma för. Idag har det verkligen blåst runt stugknuten. Ytterst otrevligt tycker jag. Linn har skrittat ut Chaboo och gjort detsamma med Frank. Luggo med sträckning får gå i sin sjukhage ett tag till och Pochahontas ja hon har tydligen fastnat i brunsten och är bara intresserad av att sukta efter Chaboo. Har roat mig med att titta på lite resultat från hopptävlingar. Känner med vinden vinande runt öronen att det är rätt okey att inte tävla under vinterhalvåret. Har en känsla av många tränat fel eftersom resultaten inte är så goda. Jag tror att det är många ryttare som inte fattar det här med uppbyggnad hur viktigt det är. Återhämtning är också en grej som många inte förstår vikten av.

Lycka -olycka

Gårdagen var en fantastisk dag. Började med att jag gick in till min chef för att begära ledigt på grund av veterinärbesök. Svaret jag fick gjorde min dag. Det fick jag utan att behöva ta komp. Anledningen var att jag aldrig var borta och alltid ställde upp. Jag tror jag aldrig blivit så glad i hela mitt arbetsföra liv. Uppskattad kände jag mig då jag äntrade in på arbetsrummet och fick en ny överraskning av en kollega. En muffins speciellt bakad till mig för att jag alltid ställde upp. Vilken dag!!!
Veterinärbesöket var egentligen rutinvaccinering men eftersom Luggo varit halt en vecka var jag orolig och ville ha ett utlåtande. Jag har tott att det var en sträckning i bogenoch behandlad honom med liniment och sjukhage. Toppen tyckte veterinären och höll med om sträckning och behandling av densamme, Lycklig igen eftersom någon kunskap då fastnat.
I dag vände då lyckan till oro. Den älskade lilla shetlandsponnyn såg inte okey ut på eftermiddagen. Han ville ligga ner vilket han sällan gör.Kolik? Gick med honom en stund,han lade av ett stort löst lass. Släppte honom och han gick och lade sig igen. Linn gick med honom igen, ett lass till och sen lade han sig igen. Väntade fyrtio minuter Linn går igen. Efter det har han piggat på sig och ätit. Ringt veterinären för att höra vad hon trodde. Kolik? Reaktion av vaccinet? Ingen av oss vet. Det är bara att avvakta. När denna älskade lilla ponny blir sjuk är man så medveten om hans ålder. Låt oss ha tur en gång till. Snälla!

Av vem har man fått gåvan....

Eftersom det har varit vilodag i dag har jag haft mycket tid att fundera. Funderingarna har främst gällt Linn. Denna unge har lyckats fått många gåvor. En av dessa gåvor är det konstnärliga som jag funderat mycket på varifrån den har kommit. En sak är då säkert inte kommer den från mig. I bland blir jag frimodig på jobbet och får för mig att jag ska illustrera något på tavlan. Eleverna håller på att bryta ihop av skratt. Conny hävdar att det kommer från honom. Han ska någon gång i livet ha ritat en vacker älg. Tveksamt, jag har då aldrig sett något alster som bevis. Får klura vidare.

Sol ute,sol inne,sol i hjärtat men inte i sinnet...

Hur menar jag nu? Sol överallt utom i sinnet. Har funderat hela dagen efter att klockan 05.30 läste en väns blogg. Är detta inlägg ett skämt eller är det allvar. Personen i fråga skriver om hur hennes liv skulle kunna vara idag mot vad det är. Det som klingar så illa är att man får intrycket att livet skulle vara förskräckligt om man vore tvungen att köra omkring i en gammal Volvo i stället för en Jeep. Nu har jag haft både en gammal Volvo och nu en Jeep. Har aldrig funderat på om jag var olyckligare då jag hade Volvon. Det var jag faktiskt inte. Vidare görs jämförelsen HM klocka eller Rolex. Även om jag hade råd skulle jag inte köpa en Rolex. Jag är ute efter att se tid inte visa vad jag är kapabel till att köpa. Att istället för tävlingsponnier med klass äga ett russ som man har inhyrt är en annan jämförelse. För ägaren kan russet betyda mer än någon annans dyra hoppeponny. Att slutligen jämföra sin egen dotter med någon annans som inte syns eller finns får mig att vilja gråta. Alla barn syns och finns. Vännens dotter är naturligtvis inte på något sätt bättre eller sämre än någon annans. Det är ofta dom som håller en låg profil alltså de som inte synns och finns som har djupet och så småningom är de som lyckas bäst.
Jag blir ledsen av att läsa sådant här trams. Är alltså de som har pengar värd mer. Skulle inte tro det. Pengar har en förmåga att ta slut när man minst anar det. Vem är man då?

Ett kärt återseende och med livet som insats...

I går kom hon då den efterlängtade tränaren. Trots att det var fler månader sedan vi sågs kändes det som om det var igår. Linn sken som en sol som hon tålmodigt väntat. Hon min kära dotter behöver ordentliga träningsutmaningar för att trivas med livet. Chaboo då han tyckte det var riktigt jobbigt att ridas i hög form, men skönt. I år har vi börjat med konditionen före kordinationen vilket inte varit helt fel. Kul var det i alla fall att träffa den älskade Sussi.
Själv har man med livet som insats ridit Den brunstigaste av dom brunstiga tre dagar i rad. Vitögonen har snurrat i skallen på den i vanliga fall lugna märren. Två rejäla bockserier har jag överlevt till både min och Pochahontas förskräckelse. Nåväl ränderna går aldrig ur en zebra. Är det någon som är pms kossa här så är det jag.

Tillbaka på ruta ett...

Jaha då var man tillbaka på ruta ett igen då. Känns som om det alltid ska vara vinter. Vill bara gå i ide till den riktiga våren är här. Det är i alla fall fredag med tillhörande fredagsmys. Dagens middag blir lite slapp. Färdig potatisgratäng. som den obstinata familj vi är växlar köttet. Linn ville ha kycklingspett,Conny älgfärsbiff och jag entrécote. Omständiga som vanligt. Huvudsaken alla är nöjda och glada.
Lilla Luggo är halt och går i sjukhage vilket han gillar skarp. All mat för sig själv. Tror att han sträckt sig när han och Chaboo busat i hagen. Får helt enkelt avvakta och se.

Se och hör...

Runar utslängd av hustrun! Detta är vad som bjuds i veckans Se och Hör. Kan inte hjälpa det men jag är mycket förtjust i skvaller. Jobbar undan allt så att jag ska kunna ägna en timme åt skvaller. Jag blir lika förtjust varje gång jag får ägna mig åt detta simpla nöje. Kan det vara så att efter en timme med skvallerblaskan känner man sig fullkomligt normal. Härligt är det i alla fall. Så nu tänker jag kasta mig över tidningen och sucka av hänförelse. Vara glad för att jag bor i det lilla Bengtsbo där det mest upphetsande är om grannens getter har fått killingar eller att korna rymmer från bonden.

Redan onsdag...

Hej och hå redan onsdag! En vanlig dag på jobbet med lite lektioner, samtal med elever och många glada skratt med kollegor. Läste en bekants blogg idag och höll på att sätta kaffet i fel strupe. Den ridklubb hon tillhör ska arrangera sista omgången i ponnyeliten och hade frågat en annan av kommunens ridklubbar. Svaret var ja men till den horribla summan av 10 000 kronor. Ridanläggningshyran i sig var inget att bråka om men att få betala för en hinderpark som egentligen tillhör kommunens ridklubbar ihop var lite magstarkt. För att inte tala om 2000 kr för urstädning och användning av sekretariatet. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Den arrangerande klubben tackade nej och vände sig till Heby och fick ett otroligt mycket bättre pris. Skandal, skandal och skandal! Undrar vad kommunen som pytsar in pengar i den ovan nämnda ridklubben tycker om detta? Dessutom kan man stå där med långnäsa. I stället för att få någon inkomst av anläggning denna ponnyhoppningsdag i maj får man nada. Smart agerat!

Tillfredsställd.....

Känner en enorm tillfredsställelse för tillfället. Kanske har jag funnit en inre ro med hjälp av våren. Det som har tyngt mig en längre tid har kommit i en annan dager. Jag kan inte påverka en älskad vän att höra av sig orkar man inte så orkar man inte. Inte heller behöver jag pengar att köpa mig lycka eller framgång. Lycka har inte ett uns med pengar att göra. Jakten på statussymboler är ingenting för mig. Jag har det jag behöver. Fullkomligt medveten är jag om mina fel och brister men ingen kan ta ifrån mig mina förtjänster. Att titta in i mina djurs tillfredsställda ögon får mig att sucka av glädje. Hästarna är fullständigt tillfreds där de står och tuggar på sina höstrån nymotionerade, visserligen inte med de senaste schabraket under sadeln eller det dyraste av träns. Men i hästarnas värld spelar det ingen roll bara utrustningen inte skaver eller trycker. Det är omsorgen,kärleken till dessa djur som är det viktiga inte något annat.

Måndagen överstökad.....

Inte min favoritdag i veckan precis men vem är jag att klaga. Ingen tsunami så långt ögat når,ingen härdsmällta heller. I stället har jag ett trivsamt jobb att gå till, en liten familj som betyder allt för mig och en massa djur som berikar livet. Typiskt mig att gnälla. En bra dag på jobbet har det varit med omdömesskrivning, undervisning och svenskkonferens med goda skratt. Sen hem till hästarna och en ljuvlig ridtur i det sista solskenet. Jag blir alldeles lycklig av sol. Snart lite zumba eller någon annan trevlig aktivitet. Sist men inte minst Top Model.

Melodifestivalen...

Tillbringade gårdagskvällen med att kolla melodifestivalen med Linn,Fredrik och Conny. Vi hade det mycket trevligt även om inte vi inte tyckte att rätt låt vann. Rätt låt enligt oss var Leaving home. Detta är ytterst märkligt. Det har aldrig hänt att Linn, Conny och jag varit enig om någon låt. Snarare tvärtom. Världskrig där vi alla hävdar att de andra i familjen har usel musiksmak.
I dag tycker jag nog det varit väldigt segt kanske beroende på vädret. Vilosam söndag. Hästarna njuter och fäller päls som bara attan. Uteritt i dag.

Första besöket på ridtävling för året...

I dag begav jag mig faktiskt på ridtävling. Jag gillar inget vidare att befinna mig på ridtävlingar under vinterhalvåret. För kallt och många dåliga ritter. Har svårt att förlika mig att man åker i väg på vinst och förlust i jakt på rosetter. Även idag gjordes dåliga ritter. Hästarna är inte förberedda och ryttarna inte heller. Nåväl en fin ritt fick jag dock se. Stina Rosenlund red prydligt och taktiskt vilket resulterade i en blågul rosett. Det går faktiskt att både rida vackert och snabbt. Sug på den ni.

En dags fasta.....

I dag var dagen jag skulle ta en dryckesdag dvs bara leva på buljong,juice och vatten. Har fått för mig att tarmarna behöver sköljas igenom. Sagt och gjort matsäck packad till jobbet och tänkte att detta var ju en perfekt idé. Satt på kaffet åt mina kära kollegor och vatten till min buljong. Då kommer en av mina kära kollegor in med en påse semlor. Ögonen stod rakt ut på mig och jag kände hur snålvattnet började rinna. Klockan åtta satt jag tänderna i denna godbit till bulle med förklaringen att jag skulle vara ståndsmässig i tjugofyra timmar efter den delikata semlan äntrade magen. Kära värld vad jag druckit denna dag,druckit för att hålla mättnad, varit på toaletten en gång i halvtimmen för att få ur mig överskottsvätskan. Klockan ett började jag få huvudvärk och kände mig lätt illamående. Klockan två var jag yr med ännu mer huvudvärk. Klockan två kom chefen med semmeltårta till alla arbetslag. Jag kastade mig över tårtan som en drunknande kastar sig över livbojen. Underbart var bara förnamnet. Att fasta om än bara ett dygn var inget för mig.Är det något fel på ett lavemang om man nu måste skölja igenom tarmarna?

Börjat igen efter sportlovet.....

Då var man i gång igen då. Då klockan ringde 04.30 i morse trodde jag det var ett skämt men tyvärr det var bara att kliva upp. Efter ett par koppar kaffe kändes allt okay igen. Väl på plats kändes det som om jag aldrig haft det där eftertraktade sportlovet. Men vem är jag att klaga med världens bästa klass och likaledes bästa kollegor.Har sedan jag kom hem setat i biljettkö för att lilla arvingen fått för sig att åka på Metallica den tredje juli. Ridning lagd på hyllan till morgondagen. Endast Chaboo fick arbeta lätt på ridbanan i dag.Men tro inte jag legat på latsidan ett zumbapass med Paul Eugene får mig nu att sitta här och flämta. Måste man trimma på beach 2011 figuren så måste man.

Söndag....

Vasaloppet dagen till ära. Måste bara se starten och förundras över alla dessa åkare som tålmodig hasar sig fram på sina laggar. Förstår inte riktigt tjusningen att bara delta och komma i mål ungefär nio timmar senare. Nu är i alla loppet avgjort med en mycket rörd Brink som segrare. Imponerande. Annars har dagen varit lugn med besök av Anneli och det var inte i går. Jätteroligt att träffas. Linn har ridit långtur med Ida efter gårdagen styrkepass. Känner mig på bättre humör i dag än vad jag gjorde igår. Det är bara det att jag har så fruktansvärt svårt för att acceptera förljugenhet. Jag förstår aldrig varför man måste ge sken av att man har det bättre eller är bättre än vad verkligheten egentligen visar. Måste ändå sluta focusera på på det negativa och se det possitiva,framförallt bara lägga focus på min verklighet.
Nu går jag ut till våra älskade fyrbenta vänner, inte bättre men inte sämre än någon annans däremot kanske mer älskade än andras hästar.

Trött....

Har varit en sådan där trist blåsig dag som kryper innanför skinnet på en. Jag har verkligen svårt för blåst det gör mig missmodig på alla sätt. Det mesta känns tröstlöst. Det är vid sådana här tillfällen det är lätt att se sanningen med krass blick. Dagens sanning har varit att fundera på hästvärlden och dess konstlade verklighet. För att komma någonstans gäller det att ha överskott på pengar och det har inte vi. Man behöver bra hästmaterial det har vi, visserligen bara en då du egentligen behöver fler. Förutom det behövs talang det har vi också men vad hjälper det då vi inte har de ekonomiska resurser som krävs för att åka land och rike kring för att visa upp hästmaterialet och talangen. Det som känns värst tror jag ändå är att det krävs att hålla en stil med fantastisk utrustning både vad gäller hästen och ryttaren. Att till vilket pris som helst få folk att tro att man har obegränsat med pengar att pytsa in i en sport som på våra nivåer inte ger någonting tillbaka värdemässigt. En av våra bekanta har förskingrat över miljonen för att dottern ska komma någonstans inom dressyren.Till vilken nytta då? Dottern lär väl knappast komma dit mamma önskar. Vad dottern anbelangar hade hon säkerligen varit utan det där lilla extra för att slippa skammen av att ha en mamma som förskingrat pengar. Ytterligare en bekant bryter ihop vid vindrickande och talar om att pengarna börjar tryta och hon inte vet vad hon ska ta sig till. Lik förbannat fortsätter man spendera, spendera och åter spendera och låtsas som man inte har något problem i världen. En tredje bekant köper hästar till sin son i vild förtvivlan, vilka samtliga efter ett halvår vägrar hoppa pga sonens totala okunnighet vad gäller ridning. Den stackars modern fattar ingenting för hon begriper sig faktiskt inte på ridning utan ser det nog som så att man har otur med sina hästar. Alla ler i mjugg och spelar med i falskspelet. Ju mer jag funderar desto mer icketilltalande blir denna sport. Kanske borde jag vara glad att vi inte ens kan låtsas att vi har resurser. Hur det än blir så har vi i alla fall roligt med våra hästar. Nu känns det nästan befriande att inte ha dom där pengarna som skall bära en mot framgångens sötma. Framgång ja men till vilket pris?

Snart klar......

Nu börjar jag se slutet på saneringen i Bengtsbo. Har varit och handlat blev så trött av detta att jag var tvungen att sova middag. Vaknade omöjligt ännu tröttare men tvingade mig att gnida på i köket. Nu väntar fika hos grannen medan moppeklubben skruvar uti verkstaden. Det är ju snart vår ta mej fan. Härligt är bara förnamnet våra älsklingar har vilodag i dag som sig brukar på fredagar. I morgon styrketräning för alla fyrbenta.

Effektiva jag......

Åh vad skitigt det har blivit under vintern i sådana där vrår som man lätt glömmer bort,typ spiselkrans. Men nu börjat det snart skina i det Bengtsboliga huset. Det tar sin tid det där med städning för det vårliga utelivet lockar och pockar. Jag är inte den som kan säga nej till våren. Tog en lånpromenad på nästan två timmar runt bygden. Underbart! Sedan en ridtur på den ädla(he,he),hårfällande Pochahontas. Idag stod hon och gapade då jag kom med tränset. Säga vad man vill om märren hon fullkomligt älskar när matte har tid att rida varje dag.

Effektiva jag,....

Takdropp...

Tretton grader kallt i morse då jag körde Linn till jobbet. Vid elva var solen varm. Helt underbart att efter ha städat tvrummet få ta en promenad. Med kameran i högsta hugg gick jag runt byarna. Var jag än gick kvittrade fåglarna hysteriskt och det droppade från taken på det där underbara sättet som man väntat på länge nu.
Väl hemma laddade jag ner bilderna till datorn. Nöjd med dagens skörd.
Mot kvällen blev det ridtur i det sista solskenet. En underbar dag helt enkelt.

Fryser i skelettet....

Det var då själva den. Hade förväntat mig en en dag med strålande solsken men icke då. Efter tretton grader minus och klart väder gick då solen i moln och temperaturen hamnade på konstant minus sex grader. Började med att frysa i morse och har inte slutat än. Vägrar gå ut och rida, lämnar över ridningen med gott samvete till Linn eftersom jag ridit hennes häst två dagar i rad. Förutom att frysa har jag varit barnvakt till Tilde min jobbarkompis flicka. Mycket trevligt att få läsa sagor, spela " Singstar" och lägga ett askungepussel på 150 bitar. Jag gillar verkligen att vara med barn, dessa fullständigt underbara och naturliga små minimänniskor. Att dessutom få ägna sig åt barnsliga upptåg är aldrig fel. Nu ska jag i stället för ridning försöka få upp värmen genom att sanera hallen. Sen måste det bli te och en god bok.