Våren är på G.......

Trots min oerhörda trötthet tvingade jag mig själv att gå en härlig skogspromenad. Myrorna arbetade frenetiskt på i sina myrstackar. Svanar flög över mitt huvud. Jag blir lika lycklig varje vår då jag hör deras säregna läten och ser dem komma i plog på himlen. Lika deppig blir jag varje höst då de ger sig av igen. Videkissar blev nästa tecken. Hemma är det bara vårigt kletigt. Ridbanan är som värsta swimmingpoolen. Att rida ut är förenat med livsfara eftersom skogsvägarna är underminerade tack vare tjällossningen. Men vem är jag att gnälla . Det är ju vår på G. Linn red Chaboo på ridbanan och kryssade bland vattenpölarna. Efter detta lastning. Nu går han direkt in även fast vi lastar smalt. Det går också utmärkt att sätta bommen bakom. Nästa steg blir att stänga luckan. Varför vi är så söliga i vår lastträning? Man ska skynda långsamt när man har med hästar att göra. Vanligt är att ryttare har så förbenat bråttom. Upp i klasserna ska dom fort som attan vare sig dom är mogna för det eller inte. Fattar inte varför man går upp en klass trots att inte de ritter man gjort i föregående klass varit felfria. Ofta får man betala för sin brådska med att hästen börjar vägra och man har inget att val än att backa tillbaka och börja om igen. Det är just därför vi är lite söliga av oss. Vi vill inte gärna ha några bakslag.