Visst är det märkligt hur fort man glömmer? Hela vintern längtade man till att det skulle bli sommar. Jag målade upp ett fantastiskt scenario om dessa ljuvliga sommardagar med blå himmel och strålande sol. Hästarna skulle gå i sin gräsmage trinda och nöjda av det frodiga gräset. Till och med så trinda så att jag var tvungen att köpa betesreducerare för att undvika fång. Något som jag glömde att ta med i min idyll var dessa flygfän som faktiskt stör friden i vår hästflock. Bromsar!!!
Denna fridfulla sommar som jag längtat så mycket efter består mestadels av att försöka spruta hästarna med insektsmedel, smörja uppkomna bett samt att flytta dessa djur in i stallet när dessa fruktansvärda sommarförstörare attackerar som värst. Någon har sagt att bromsar skär ut små köttstycken ur djur och människor som de angriper. Jag är övertygad om att så är fallet det känns som om det fattas lite kött på min kropp efter att man blivit angripen av dessa fullkomligt onödiga odjur.
Vad hände då med det frodiga hagarna och betesreducerarna? Eftersom inget regn har fallit är gräset kort och dammigt. Bromsuslingarna jagar våra hästar vilket gör att hästarna hela tiden rör på sig och inte får någon riktig matro. Betesreducerarna hänger i stallet eftersom vi faktiskt har rätt så slimmade hästar. Själv däremot är jag långt från slimmad eftersom värmen gör att man inte orkar hålla i gång på samma sätt. Kanske kan man göra om betesreducerarna så att de passar den lata och alltid lika hungriga hästägaren.
Tur är i alla fall att man säljer hästprodukter som i alla fall lindrar något. Dessutom är det dumt att klaga. Det var ju faktiskt tanken på sommar som gjorde att man stod ut med den tuffa vintern.
Jag tar och går ut och sprayar lite insektsmedel på mina fyrbenta vänner.